ÖPP­NA DI­NA SIN­NEN – EM KAN BLI MA­GISKT

Sport­bla­dets ELI­SA­BET HOFF: Värl­dens all­ra dy­ras­te häst kan in­te vin­na ut­an en Skick­lig pi­lot och in­te ens det räc­ker – häs­tar har en för­må­ga att väl­ja si­na ryt­ta­re

Hästsport - - EM-KRÖNIKA - ELI­SA­BET HOFF

En kall och snö­ig feb­ru­a­ri­dag 1956 åk­te rid­lä­ra­ren Har­ry de Ley­er från Long Is­land till en häs­tauk­tion i Penn­syl­va­nia för att kö­pa en bil­lig lek­tions­häst. När han kom fram var auk­tio­nen över. De häs­tar ing­en ­ve­lat ha ha­de las­tats för att kö­ras till slakt­hu­set. Ge­nom slakt­bi­lens spjä­lor såg Har­ry de Ley­er en grå smut­sig häst. Han möt­te ­häs­tens blick, som le­ta­de sig in i hans un­der­med­vet­na. de Ley­er köp­te den åt­ta­å­ri­ga plog­häs­ten för 80 dol­lar och gav den nam­net Snow­man.

Två år se­na­re vann Har­ry och Snow­man det ame­ri­kans­ka mäs­ter­ska­pet i hopp­ning i Ma­di­son Squa­re Gar­den in­för New York­so­ci­e­te­ten. In­te ett öga var torrt och Snow­man blev he­la USA:s ”Askunge-häst”.

Un­der EM-vec­kan i Gö­te­borg blir det svårt att hit­ta sann­sa­gor som den­na. De häs­tar vi får se där är crè­me de la crè­me. De som al­la le­tar ef­ter med ljus och lyk­ta. ­Topp­trim­ma­de djur, av­la­de i ge­ne­ra­tio­ner för si­na än­da­mål, med en nerv och ex­plo­si­vi­tet som är ljusår från den god­mo­di­ge Snow­man.

Ryt­tar­na har ock­så följt med sin tid. Snart tar de li­ka bra hand om sig själ­va som si­na häs­tar.

För in­te alls länge se­dan dracks och rök­tes det friskt i rytt­ar­ba­rer­na. Rag­gan­det ska vi in­te ta­la om. Att täv­la bak­full sågs med be­und­ran. Kanske in­te un­der mäs­ter­skap, men in­te långt ifrån. Den sor­tens hård­het var en dygd. Men­tal trä­ning sågs som tec­ken på svag­het, re­na flum­met.

Nu går man till gym­met, jog­gar och ­yo­gar. Ing­en fny­ser åt men­tal trä­ning. För myc­ket står på spel, om in­te an­nat.

Skul­le in­te kun­na hän­da i dag

Hur myc­ket 80 dol­lar 1956 är i da­gens pen­ning­vär­de är osä­kert.

Desto säk­ra­re är att det in­te går att gö­ra så­na­fynd i dag.

Fär­di­ga täv­lings­häs­tar i hopp­ning och dres­syr köps och säljs för osan­no­li­ka sum­mor. Topp­no­te­ring­ar­na är 100 mil­jo­ner kro­nor. Det är in­te i när­he­ten av vad en häst kan få till­ba­ka i pris­peng­ar. Än­nu mind­re om den står med bru­tet ben en vac­ker dag.

Bengts­son får in­te va­ra med

Någ­ra få EM-ryt­ta­re kan kö­pa si­na häs­tar för eg­na peng­ar. Men de fles­ta, där­ibland de svens­ka, får li­ta till spon­so­rer i form av häst­ä­ga­re.

Och ut­an häst – ing­en ryt­ta­re.

In­te ens en av värl­dens bäs­ta ryt­ta­re, Rolf-Gö­ran Bengts­son, kan ri­da EM ut­an en rik­tigt bra häst. Där­för finns han ­hel­ler in­te med i den svens­ka trup­pen.

Li­ka li­te kan värl­dens dy­ras­te häst vin­na

ut­an en skick­lig pi­lot. Kom ihåg det när vin­nar­na i EM ko­ras.

Det finns emel­ler­tid yt­ter­li­ga­re en di­men­sion.

Det är in­te alls sä­kert att en häst hop­par ­li­ka bra med vil­ken, tek­niskt sett, skick­lig ryt­ta­re som helst. Häs­tar har en för­må­ga att väl­ja si­na ryt­ta­re. Per­son­ke­min mås­te va­ra den rät­ta för att häs­ten ska ge det där lil­la ex­tra som krävs för de rik­tigt sto­ra upp­gif­ter­na.

Den där ord­lö­sa kom­mu­ni­ka­tio­nen – som in­te rik­tigt går att ta på – upp­höjs ibland till re­li­gi­on, men är helt na­tur­lig för män­ni­skor som le­ver nä­ra häs­tar.

Kom all­tid till­ba­ka hem

En­ligt Har­ry de Lay­er var det som om Snow­man sök­te hans blick där in­i­från slakt­bi­len. Det kan va­ra en ef­ter­kon­struk­tion för att kryd­da sto­ryn, men att de­ras band var ­nå­got all­de­les ex­tra är helt klart.

In­nan Snow­man bör­jat täv­la sål­de Har­ry ho­nom till en gran­ne. Gång på gång hop­pa­de Snow­man över sta­ke­tet och sprang till­ba­ka hem till Har­ry. Till slut fick han stan­na och Har­ry be­stäm­de att Snow­man ald­rig skul­le säl­jas igen. Han blev kvar tills han drog sin sista suck vid 26 års ål­der. Med Har­ry vid sin si­da. Ma­giskt är ett de­val­ve­rat ord. Allt är ­ma­giskt nu för ti­den. Men ibland är det ­be­rät­ti­gat. I sitt Jer­ring­pri­stal be­skrev ­Pe­der Fre­dric­son käns­lan när han och H&M All In vän­ta­de på att få kom­ma in på OS-­ba­nan i Rio. Hur han kän­de häs­tens hjärt­slag ge­nom stö­veln och lik­som blev ett med sin häst.

Sånt är ma­giskt.

Så öpp­na di­na sin­nen. Sitt på läk­ta­ren i Gö­te­borg, känn sam­ma hjärt­slag som ryt­tar­na och njut. ”The­re is so­met­hing about the out­si­de of a hor­se that is good for the in­si­de of a man”, som Winston Chur­chill sa.

El­ler ba­ra räk­na bom­mar, fel­steg och tid. Det är kul det ock­så. Och grymt spän­nan­de.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.