”JAG ÄR EN AV FÅ SOM HAR RI­DIT MILTON”

”De som ha­de Cue Chan­na in­nan ­kal­la­de hen­ne för ’Trol­let’ ”

Hästsport - - STOR EM-GUIDE - Text: Ste­fan Holm Fo­to: Emil We­so­lowski

JONSTORPS GÅRD. Hon har hjälpt Sve­ri­ge till lagsil­ver i EM, VM och OS. Kom­mer den in­di­vi­du­el­la full­träf­fen un­der­ryt­tar-EM i Gö­te­borg? – Det är ab­so­lut ing­en omöj­lig­het, sä­ger Ma­lin Ba­ry­ard Johns­son, 42.

Hon har sad­lat av OS-häs­ten H&M Cue Chan­na och sit­ter in­till en hus­vägg på Jonstorps gård ut­an­för Norr­kö­ping och dric­ker el­va­kaf­fe. So­len ste­ker så att ­gla­sy­ren smäl­ter på den bär- och va­niljkräms­fyll­da wie­ner­läng­den, men det be­ty­der in­te att Ma­lin Ba­ry­ard Johns­son nju­ter av stun­den.

– Nä, vi går in, sä­ger ryt­tar­stjär­nan när hon trött­nat på det ener­ve­ran­de lju­det från en gräs­klip­pa­re.

Hon be­hö­ver en me­ga­fon för att gö­ra sig hörd och myc­ket rik­tigt är sam­tals­mil­jön ­bätt­re i hu­set där hon bor med ma­ken Hen­rik, 45, och sö­ner­na Al­var, 12, och Ed, 7. Ma­lin ­sät­ter sig till rät­ta på en bar­stol i kö­ket och tän­ker till­ba­ka på hur allt ­star­ta­de.

Hon slog ige­nom i Scandinavium 1996, då hon blev trea i världs­cu­pens Eu­ropa­fi­nal och kas­ta­de klä­der­na i den föl­jan­de maske­rad­hopp­ning­en.

– Jag hit­ta­de ny­li­gen en tav­la på det där, med mig i un­der­klä­der­na. Raff­set är att över­dri­va, även om det lå­ter ro­li­ga­re, sä­ger hon.

Ja, det är mar­gi­nellt mind­re tyg i ett­två­man­na­tält än klä­der­na du bar.

– Det är det jag me­nar.

Men det var det ul­ti­ma­ta ge­nom­brot­tet, re­sul­tatmäs­sigt och in­te minst mass­me­di­alt.

– Verk­li­gen. Om det va­rit me­nat ha­de det va­rit värl­dens smar­tas­te grej, men det var det in­te. Det fanns ing­en plan om mittupp- slag och så­dant. Det var ba­ra en ro­lig grej, s­äger hon.

Minns två­ans häst bäst

Se­dan dess, i 21 långa år, har Ma­lin Ba­ry­ard Johns­son klam­rat sig fast i världs­top­pen och fått fler ru­bri­ker än nå­gon an­nan ryt­ta­re. Hon gjor­de se­ni­or­mäs­ter­skaps­de­but tre ­må­na­der ef­ter ge­nom­brot­tet i Gö­te­borg Hor­se Show, när OS av­gjor­des i At­lan­ta. ­Se­dan dess har 42-åring­en hun­nit med yt­ter­li­ga­re tre olym­pis­ka spel, sex EM och fy­ra VM.

Nu stun­dar det förs­ta mäs­ter­ska­pet på svensk mark se­dan VM i Stock­holm 1990. Frans­man­nen Eric Na­vet blev världs­mäs­ta­re då, men det Ma­lin minns bäst är häs­ten som till­hör­de två­an John Whita­ker.

Hon var 15 år då och ha­de ta­pet­se­rat ­väg­gar­na i flick­rum­met med ro­set­ter och ­bil­der på kil­lar och den där va­lac­ken.

– Min­net av Milton är ju väl­digt starkt, men jag und­rar om det in­te är för att ­bil­der­na ­flö­dar på so­ci­a­la me­di­er. Där och då var jag så up­pe i mig själv, men jag är en Milton-fan. Det m­ås­te va­ra värl­dens mest kän­da häst g­enom al­la t­ider. Han var krit­vit och vann mas­sor.

Sam­ma år vann du pon­ny-EM i Rom.

– Ja, ef­ter om­hopp­ning med en ir­län­da­re som jag täv­lar mot än­nu i dag (Sha­ne Breen). Han ha­de en pon­ny som ba­ra ha­de ett öga. Jag red först. Han var snab­ba­re men rev ett hin­der i en hö­ger­sväng. Det gjor­de att jag vann. Det var jät­testort, men är man 15 år och oslag­bar h­än­der det av ba­ra far­ten. Jag har in­te stan­nat upp se­dan det hän­de. Det är n­äs­ta täv­ling, n­äs­ta run­da, näs­ta trä­ning. Man mås­te he­la t­iden vi­da­re, men jag ska nog fi­ra det där EM-gul­det nå­gon gång.

Se­na­re, ef­ter gym­na­si­et, flyt­ta­de du till Eng­land och ham­na­de på sam­ma gård som Milton...

– Ja, jag är en av få som ri­dit Milton och det är jag väl­digt stolt över. Det var fan­tas­tiskt. Jag var 19–20 år och det var med skräck­blan­dad för­tjus­ning jag hop­pa­de upp på ­sa­go­häs­ten. Se­dan kun­de han, som al­la a­nd­ra häs­tar, va­ra gans­ka elak i box­en. Han bet sön­der täc­ken och gick in­te att klip­pa.

Hur pass vik­ti­ga var åren hos John ­Whita­ker?

– Att åka dit är kanske det ab­so­lut ­vik­ti­gas­te jag har gjort i min kar­riär. Jag var där i sam­band med att det ex­plo­de­ra­de runt

om­kring mig, job­ba­de mas­sor och häng­de med John, som är väl­digt ”laid­back”. Han l­är­de mig myc­ket och gav mig en så­dan ­styr­ka och tro på mig själv. Jag job­ba­de sten­hårt sju da­gar i vec­kan, moc­ka­de tolv box­ar om ­da­gen. Han var ock­så ex­tremt hårt ar­be­tan­de och det var nyt­tigt att se, att det in­te finns nå­gon en­kel väg. Sam­ti­digt trod­de han på mig och fick med mig på al­la täv­ling­ar, så jag klev rakt in i världs­e­li­ten. Han bygg­de upp mig på ett väl­digt bra sätt men lät mig in­te stic­ka i väg. Jag var stark när jag kom hem. Myc­ket folk vil­le änd­ra på sa­ker och v­ara del­ak­ti­ga då, men jag ha­de styr­kan så det var skygg­lap­par på. Det var väl­digt nyt­tigt.

Får du många för­fråg­ning­ar från unga r­yt­ta­re som vill kom­ma hit och job­ba?

– In­te så myc­ket. Jag har all­tid nå­gon, men de fles­ta vill ut­om­lands. Det där är gans­ka svårt. Nu har jag unga häs­tar som be­ri­da­ren hjäl­per mig med när jag är bor­ta, men de ­fles­ta unga vill helst ha äld­re häs­tar.

Din EM-häst he­ter H&M Cue Chan­na men kal­las ”Gul­lan”. Var­för det ­smek­nam­net?

– Det var Na­ta­lie (Jans­son, häst­skö­ta­re) som kom på det. Cue Chan­na... Vad ska vi kal­la h­en­ne? Hon är värl­dens gul­li­gas­te häst, snäll och vän­lig, så det blev ”Gul­lan”. De som ha­de hen­ne in­nan kal­la­de hen­ne för ”­Trol­let” men det finns ing­et ”trolligt” över hen­ne och hon har för li­te hår för att va­ra ett troll. Det går i­nte ens att ruf­sa till det.

Vad gör häs­ten unik?

– Hon har en ma­ka­lös in­ställ­ning, vill gö­ra rätt och va­ra till lags. Hon är så po­si­tiv och blir säl­lan på då­ligt hu­mör. Det är tum­me upp h­ela da­gar­na.

Kän­ner du, som va­rit med så länge, ett slags wow-käns­la förs­ta gång­en du ri­der en topp­häst som ”Gul­lan”?

– Jag kän­ner ”wow”, men i min ål­der är man så enormt skep­tisk. Allt mås­te va­ra p­er­fekt för att det ska räc­ka he­la vägen, så man mås­te le­ta fel när man pro­var en häst. Ef­ter tre må­na­der vill man ju in­te stå där och kän­na att det in­te fun­kar. Med ”Gul­lan” k­än­de jag att det var myc­ket jobb för att h­it­ta al­la knap­par. Sam­ti­digt kän­de jag in­ställ­ning­en och att hon var väl­digt käns­lig, vil­ket är po­si­tivt för mig.

Vad ska ni hit­ta på un­der EM?

– Vi ska nog ta me­dalj, i al­la fall i lag. Ja, l­aget ser rug­gigt bra ut. Se­dan kanske nå­gon an­nan H&M-med­lem kan ta en in­di­vi­du­ell me­dalj. Det ska bli väl­digt ro­ligt.

Hur ser du på din möj­lig­het att ta me­dalj in­di­vi­du­ellt? Många tyc­ker att du har s­am­lat ihop till det.

– Jag är ing­en me­daljfa­vo­rit, men bå­de hon och jag har för­må­gan. Det gäl­ler ba­ra att pric­ka in det där och då. På ett mäs­ter­skap kan allt hän­da, så det är ab­so­lut ing­en ­omöj­lig­het. Det är en be­hag­lig käns­la att k­li­va in i ett mäs­ter­skap och in­te va­ra ­fa­vo­rit men än­då ve­ta att det kan gå. Fast det är klart... Det ha­de kanske va­rit än­nu bätt­re att va­ra i Peders sits. All In är helt klart värl­dens bäs­ta häst just nu och Pe­der gör ett fan­tas­tiskt jobb. Ja, helst ha­de jag ve­lat va­ra världs­et­ta och själv­klar guldfa­vo­rit, men jag vet hur lätt allt kan gå snett.

”Är kanske enklast så, att bry­ta”

Ma­lin och Cue Chan­na, som ägs av H&Mar­ving­en Char­lot­te Sö­der­ström, gjor­de mäs­ter­skaps­de­but i OS i Rio för­ra året. In­di­vi­du­ellt slu­ta­de eki­pa­get först på 46:e plats, men spe­len blev än­då en fram­gång för Ma­lin B­ary­ard Johns­son.

Häst­ut­veck­la­ren, allt­så. Re­veur de Hur­te­bi­se, som hon sål­de 2012, hjälp­te Frank­ri­ke att vin­na lag­hopp­ning­en med Ke­vin Staut i sa­deln.

– ”Rä­ven” är en av mi­na ab­so­lu­ta fa­vo­rit­häs­tar och jag vet vil­ken täv­lings­in­di­vid det är. Att han skul­le bli Ke­vins första­häst var det nog ba­ra jag som trod­de. Jag är enormt stolt och glad över de fram­gång­ar de har haft.

Vad gör dig till en av värl­dens bäs­ta ­ryt­ta­re?

– Jag är född med en väl­dig ta­lang, som har un­der­lät­tat det he­la. Se­dan har jag en väl­digt bra käns­la, är barns­ligt för­tjust i häs­tar, a­rbets­vil­lig och enormt en­vis.

Du nåd­de otro­li­ga fram­gång­ar med ­But­ter­fly Flip. Hur pass unik var den ­häs­ten?

– Det är ab­so­lut en av värl­dens bäs­ta häs­tar ge­nom ti­der­na. Jag kom­mer ald­rig hit­ta en ny ”Flip­pan”, mås­te hit­ta en an­nan häst som är unik på sitt sätt. Vil­ken era vi ha­de, hon och jag. Vi vann vår sista fem­stjär­ni­ga Grand Prix när hon var 18 år. Det är fan­tas­tiskt.

Du får en stark re­la­tion till di­na häs­tar, men det är svårt att brev­väx­la med djur. Hur hål­ler du kon­tak­ten med ”Flip­pan”?

– Jag har in­te sett hen­ne se­dan hon läm­na­de går­den. Hon är i Bel­gi­en och av­lar nu, men i det syf­tet tror jag in­te att man får ut så myc­ket mer av hen­ne.

Vill du in­te ha nå­gon kon­takt?

– Nej, känslo­mäs­sigt kanske det är enklast så, att bry­ta. Min rid­ning byg­ger myc­ket på att ska­pa en re­la­tion till häs­ten och hit­ta en kom­mu­ni­ka­tion som fun­kar. Jag blir su­per­tajt med häs­tar­na – och så vet jag att da­gen kom­mer då det in­te blir nå­got mer. Det är klart det är j­ob­bigt, men ska man hål­la på pro­fes­sio­nellt mås­te man lä­ra sig det. Även om jag skul­le ­vil­ja ha al­la täv­lings­kom­pi­sar i en ha­ge fun­kar det in­te i läng­den. Då ha­de jag fått ut­ö­ka stal­let med 50 box­ar.

”Gäl­ler att hål­la pap­pa ak­tiv”

Vil­ka av di­na in­di­vi­du­el­la fram­gång­ar v­är­de­rar du högst?

– Las Ve­gas (trea i världs­cup­fi­na­len 2003) ham­nar högt, men ro­li­gast var nog världs­cu­pen i Gö­te­borg (2004). Att vin­na på ­hem­ma­plan och ha al­la sup­port­rar ba­kom sig är nå­got helt unikt, sä­ger Ma­lin, som plöts­ligt ser nå­gon rö­ra sig ut­an­för fönst­ret.

Det är pap­pa Pel­le, 72, tyg­täckt från topp till tå.

– Han ska ta hand om ge­ting­ar­na där ute. Det gäl­ler att hål­la pap­pa ak­tiv, hål­la ho­nom ung.

Ni har all­tid job­bat ihop. Be­rät­ta om ert värs­ta gräl.

– Vi grä­lar gans­ka myc­ket, är bå­da väl­digt myc­ket täv­lings­män­ni­skor och vill gär­na att det ska går bra. Gör det in­te det blir bå­da v­äl­digt tju­ri­ga, men det släp­per rätt fort. Det är pap­pa-dot­ter... Det är klart att jag har s­kri­kit på ho­nom och han skri­kit till­ba­ka. Det hör väl till. Vänd på det: Vi har grä­lat väl­digt säl­lan sett till hur myc­ket vi har um­gåtts och job­bat ihop.

Un­der in­spel­ning­ar­na av den kom­man­de re­a­li­ty­se­ri­en ”Det sto­ra hop­pet” fick du dess­utom job­ba med din ma­ke.

– Ja, det var fan­tas­tiskt kul att få job­ba ihop med min man. Vi fick um­gås gans­ka myc­ket un­der två vec­kor och det är in­te of­ta det h­än­der till var­dags. Se­ri­en kom­mer bli jät­te­bra. Det är jag sä­ker på.

I pro­gram­met ska ett an­tal unga ryt­ta­re l­ära si­na pap­por att ri­da. Hur är din far på häst­ryg­gen?

– Han ha­de en häst för hund­ra år se­dan men nej, han kan in­te ri­da. Så en­kelt är det. Han är ing­en ryt­ta­re.

Vill du att di­na barn ska gö­ra sam­ma re­sa och till­bringa hal­va li­vet i en buss?

– Jag vet in­te. Det jag syss­lar med är så ­ga­let svårt och det de hål­ler på med nu, ­fot­boll och fram­för allt hand­boll, är fan­tas­tiskt. Det är s­oci­alt med reg­ler, um­gänge och kom­pi­sar. I­nom rid­ning­en är du gans­ka ­en­sam he­la t­iden. De är ju barn, men när jag var li­ka g­am­mal som Al­var tog jag me­dalj på ­nor­dis­ka mäs­ter­ska­pen och var med i lands­la­get. Jag arm­bå­ga­de mig fram. Ja, så­dan var jag.

Var­i­från kom­mer den egen­ska­pen?

– Jag har två sto­ra­syst­rar som gjor­de mig tuff. Fram­för allt Ma­rie var sten­hård mot mig, och stark. Hon knöt en kud­de runt min mid­ja, s­edan fick jag bä­ra runt hen­ne på al­la fy­ra.

Som häst?

– Ja, jag var häst trots att hon är fem år ­äld­re än mig.

”Kul att gö­ra en re­sa vid si­dan av”

Hur ser du på kän­dis­ska­pet?

– Jag häng­er i stal­let på en gård ut­an­för Norr­kö­ping och har en jät­te­van­lig var­dag. Se­dan har jag möj­lig­he­ten att gå på en invigning el­ler fest och få va­ra li­te kän­dis. Det är ba­ra ro­ligt. På täv­ling­ar är det folk som k­än­ner igen mig, men det är ing­et som stör mig. Det är ing­en hy­ste­ri och jag är stolt över det jag åstad­kom­mit, stolt över mi­na häs­tar, stolt över mitt team. Jag har ett gans­ka b­ehag­lig för­hål­lan­de till att bli igen­känd.

Du är in­te ba­ra topp­ryt­ta­re och H&M-mo­dell ut­an har hun­nit med många ­si­do­pro­jekt ge­nom åren. Du har spe­lat in en ski­va, va­rit pro­gram­le­da­re och ­de­lä­ga­re i en in­red­nings­bu­tik i New York, finns som fri­mär­ke och säll­skaps­spel...

– Det har va­rit kul att gö­ra en re­sa vid ­si­dan av och få pro­va på oli­ka sa­ker, allt från att v­ara pro­gram­le­da­re till att sjunga. ”Do you wan­na ri­de” sål­de guld, men det blir nog i­ng­en upp­föl­ja­re. När man får barn vill man in­te ha hund­ra si­do­sa­ker som tar tid, men jag är sport­chef (Swe­den In­ter­na­tio­nal Hor­se Show). Det är en ti­tel, det en­da rik­ti­ga jobb jag har. Jag läg­ger i­nte jät­te­många tim­mar på det, men är del­ak­tig i al­la sty­rel­se­mö­ten, fun­ge­rar som råd­gi­va­re och för­sö­ker rod­da ihop ett bra start­fält.

Hur länge kan du se dig själv täv­la?

– Ing­en aning. I topp­spor­ten är man ald­rig bätt­re än sin bäs­ta häst och har man en bra häst el­ler nå­gon som har po­ten­ti­al fort­sät­ter man.

Ditt bo­lag har gått bra, så eko­no­miskt b­ehö­ver du in­te käm­pa vi­da­re. Vad d­ri­ver dig att fort­sät­ta?

– Täv­lings­män­ni­skan. Jag ar­be­tar för att ­he­la ti­den bli bätt­re och vin­na, men i slutän­dan är det kär­le­ken till häs­ten som gör att jag hål­ler på. Att kli­va in i stal­let är det bäs­ta jag vet. Sam­ti­digt lig­ger det li­te ång­est b­akom det, att jag mås­te ri­da var­je dag. Jag skul­le kun­na sä­ga till fa­mil­jen att vi ska åka i väg någ­ra da­gar, men det gör vi in­te.

Kan du i dag se nå­gon yng­re svensk ­ryt­ta­re som kan bli den nya Ma­lin ­Ba­ry­ard?

– Det är klart att det finns, men det är så enormt svårt att ta sig he­la vägen och va­ra där up­pe så länge som jag har va­rit. Ka­rin Martin­sen, som vann mitt sti­pen­di­um, sit­ter på en väl­dig ta­lang, job­bar hårt, ver­kar duk­tig på allt runt om­kring och vet vart hon vill.

”Det är klart att jag har skri­kit på ­ho­nom och han skri­kit till­ba­ka”

Ma­lin Ba­ry­ard Johns­son och H&M Cue Chan­na hop­pas på me­dalj i EM.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.