”FÖR MIN KARLEK TILL HASTEN OCH TRO PA SPOR­TEN”

AN­TO­NIA AX:SON JOHN­SON PUMPAR IN HUND­RA­TALS MIL­JO­NER – FÖR SIN STO­RA PASSIONS SKULL

Hästsport - - HENNES & MALIN - Ste­fan Holm

Mer­par­ten av dju­ren på häst­går­den i Lövs­ta ut­an­för Upp­lands Väs­by är in­te till sa­lu. Det gäl­ler in­te minst den där da­la­häs­ten som står i en bok­hyl­la hem­ma hos den fram­gångs­ri­ka fa­mil­je­fö­re­ta­ga­ren.

An­to­nia Ax:son John­son fick den på sin sju­års­dag, den 6 sep­tem­ber 1950, av en lant­bru­ka­re vid namn Sven Jo­hans­son. Af­fek­tions­vär­det går in­te att om­sät­ta i peng­ar, för den på­min­ner hen­ne om hen­nes förs­ta fyr­ben­ta kär­lek. De möt­tes på en gård ut­an­för Kryl­bo där hon till­bring­at den fö­re­gå­en­de som­ma­ren. In­nan det sa klick sa det tyd­li­gen kluck.

An­to­nia be­rät­tar hur hon vak­na­de till lju­det från vat­ten­pum­pen, läm­na­de säng­vär­men och tas­sa­de ut ur hu­set.

– Var­je mor­gon häm­ta­de en bon­de vat­ten på går­den där vi bod­de. Mi­na för­äld­rar var in­te vak­na, men jag smög ut och sat­te mig på ar­bets­häs­ten, som het­te Mo­na. På den ti­den fanns inga trak­to­rer, så allt sköt­tes med h­äs­tar. Ibland kör­de hon vat­ten, ibland p­löj­de hon. Jag satt grens­le med be­nen rätt ut och red så länge jag kun­de. Det var jag, Sven Jo­hans­son och Mo­na. Det är ett starkt och vik­tigt min­ne. Det var ab­so­lut där mitt häst­in­tres­se väx­te fram, sä­ger An­to­nia Ax:son John­son.

”Stjär­nor­na stod rätt”

Se­dan dess har häs­tar­na va­rit när­va­ran­de i hen­nes liv. Hon be­rät­tar om wes­tern­rid­ning­en un­der upp­växtå­ren i USA, om l­ek­tio­ner­na på Swart­lings rid­sko­la, om dag­li­ga mor­gon­rit­ter med pap­pa Ax­el Ax:son John­son jr på Djur­går­den, om hur hon i 20-års­ål­dern köp­te si­na förs­ta eg­na häs­tar och på 1970-ta­let tog över den upp­föd­ning av Mor­gan-häs­tar som hen­nes far star­tat.

Verk­sam­he­ten drevs på den 1700-tals­gård hon i dag har för­vand­lat till sitt eget pa­ra­dis. Lövs­ta stu­te­ri är, hur man än vän­der och ­vri­der på det, nå­got i häst­väg. Ne­dan­för det gam­la stal­let och man­gårds­bygg­na­den där An­to­nia bor med ma­ken Gö­ran En­ner­felt bre­der Ox­un­da­sjön ut sig. Gräsy­tor, häc­kar och al­lé­träd är sna­ra­re fri­se­ra­de än välsköt­ta.

An­to­nia Ax:son John­son star­ta­de den n­uva­ran­de verk­sam­he­ten år 2000, ef­ter att ha an­ställt Tin­ne Vil­helm­son Silfvén som sin när­mas­te med­ar­be­ta­re. An­to­nia kon­tak­ta­de den ru­ti­ne­ra­de OS-ryt­ta­ren ef­tersom hon sök­te en ryt­ta­re till sin då treå­ri­ga hingst Welt­man, och när de­ras förs­ta mö­te var över ha­de hon an­ställt en stu­te­ri- och ut­bild­nings­chef.

– Stjär­nor­na stod rätt och jag kun­de byg­ga mi­na idéer och vi­sio­ner på Tin­nes kun­skap, sä­ger An­to­nia Ax:son John­son.

Verk­sam­he­ten på bi­fir­man Lövs­ta se­minsta­tion är kom­mer­si­ell och har av­kast­nings­krav, men när det gäl­ler ut­bild­ning­en av häs­tar och ryt­ta­re på Lövs­ta gård får det kos­ta. Täv­lings­häs­tar och avels­hings­tar har köpts in för sto­ra sum­mor och var­je vin­ter flyt­tas de­lar av verk­sam­he­ten till Wel­ling­ton i Flo­ri­da, där An­to­nia äger en häst­gård, Lövs­ta South.

”Kan gö­ra värl­den li­te bätt­re”

En­bart un­der 2015 gjor­de stu­te­ri­et en ­för­lust på när­ma­re 100 mil­jo­ner. Men det drab­bar, som det bru­kar heta, ing­en fat­tig. An­to­nia Ax:son John­son är, en­ligt Vec­kans a­ffä­rer, god för 55 mil­jar­der.

– Det är en verk­sam­het som jag ­fi­nan­si­e­rar för min kär­lek till ­häs­ten, för min tro på spor­ten, för vad den be­ty­der för många män­ni­skor i oli­ka åld­rar ut­an hän­syn till å­lder, kön och bak­grund, för min över­ty­gel­se om att häs­tar kan gö­ra värl­den li­te bätt­re och mer håll­bar. Var rädd om pla­ne­ten för det är den en­da pla­ne­ten med häs­tar på, bru­kar vi sä­ga på Lövs­ta. Vad jag får till­ba­ka? Jag ser en ut­

Lövs­ta stu­te­ri har sat­sat hund­ra­tals mil­jo­ner på att ut­veck­la svensk r­idsport på al­la plan. I cent­rum: An­to­nia Ax:son John­son. – Mi­na 40 år som fö­re­ta­ga­re har gett mig eko­no­mis­ka möj­lig­he­ter att för­verk­li­ga ridsports­dröm­mar.

veck­ling av bå­de män­ni­skor och häs­tar och det är enormt, sä­ger A­nto­nia Ax:son John­son.

Hon är ro­ad av dres­syr och fun­ge­ra­de un­der åt­ta år som ord­fö­ran­de i Ridsport­för­bun­dets dres­s­yr­kom­mit­té, men på Lövs­ta gård finns även hopp­häs­tar. Barn­bar­net Stel­la Röhlc­ke, 20, är t­alang­full och ­täv­lar bland an­nat med Crimson, som t­idi­ga­re ha­de en viss M­alin Ba­ry­ard i sa­deln.

– Lövs­ta stu­te­ri är äga­re till någ­ra av h­en­nes häs­tar och när hon tog stu­den­ten fick hon ett sti­pen­di­um av mig som in­ne­bär att hon får möj­lig­he­ten att va­ra ut­om­lands och trä­na. Det är mitt sätt att stöd­ja hen­nes i­ntres­se. Se­dan den 1 mars är hon i Hol­land med den häs­ten, hos en fa­milj som är väl­digt fram­gångs­rik in­om hopp­ning, van der Vleu­ten. So­nen, Mai­kel, var med i det hol­länds­ka OS-la­get och pap­pan (Eric van der Vleu­ten) har ri­dit fle­ra VM. Det är en fa­milj som o­ck­så gör det de gör på häs­tens vill­kor.

Vad ha­de du gjort an­norlun­da, när det gäl­ler häst­in­tres­set, om du fått ­möj­lig­he­ten att le­va om ditt liv?

– Jag är in­te så sä­ker på att jag ve­lat täv­la. Dä­re­mot ha­de jag ve­lat ri­da mer. Un­der de tuf­fas­te år­tion­de­na var det mest rid­ning i sko­gen på hel­ger­na. Jag ha­de in­te alls den tid el­ler hjälp jag be­höv­de. Det ha­de jag ­öns­kat, för det är en så­dan otro­lig sport och det finns inga ål­ders­grän­ser. De älds­ta r­yt­tar­na som pre­ste­rar på rik­tigt hög ni­vå är upp­åt 60 år. Det finns en un­der­bar bild på drott­ning Eli­za­beth som är ute och ri­der, 91 år gam­mal. Ul­la Hå­kan­son fyl­ler 80 i år och red SM. Det är rätt otro­ligt. Hon var in­te nöjd med sin ritt men sa att det skul­le bli bätt­re näs­ta år.

Ställ­de kon­jak hos domarna

Trots att An­to­nia Ax:son John­son om­gi­vits av häs­tar i näs­tan he­la sitt liv har hon ba­ra täv­lat en gång. Det var i Fly­inge, där det a­rran­ge­ra­des täv­ling­ar för ryt­ta­re som p­as­se­rat 60-års­strec­ket.

– Jag ha­de övat i en och en halv må­nad och var oer­hört fo­ku­se­rad och ner­vös. Guds­ke­lov fick vi in­te ve­ta vå­ra pla­ce­ring­ar, men det var otro­ligt kul. En gans­ka känd po­lis från söd­ra Sve­ri­ge red in med ett fång ro­sor som han släng­de till publi­ken. Se­dan fanns det de som red in och ställ­de kon­jakts­flas­kor på d­omar­nas bord. Allt som är för­bju­det gjor­de vi, sä­ger hon och skrat­tar.

Hur of­ta ri­der du i dag och vad he­ter di­na fa­vo­rit­häs­tar?

– Jag ri­der ett par häs­tar var­je dag, men har ing­en ab­so­lut fa­vo­rit­häst i mitt liv. Al­la h­äs­tar har oli­ka per­son­lig­he­ter. Jag har en fan­tas­tisk 18-årig hingst som he­ter Ta­len­to, som har en stark och trygg per­son­lig­het. En hol­ländsk häst, Tu­ryn, är i sin per­son­lig­het nå­gon man häng­er i ba­ren med. Cin­co (­Lom­bard V) är min mil­de, bäs­te vän och Tre­vo är in­te ba­ra oer­hört vac­ker ut­an o­ck­så god­hjär­tad, så ho­nom skul­le jag gär­na vil­ja va­ra gift med. I en bloms­ter­ra­batt har jag någ­ra ke­ra­mik­ste­nar med någ­ra av mi­na ­fa­vo­rit­häs­tars namn in­gra­ve­ra­de.

Har ridspor­ten på nå­got sätt hjälpt dig att va­ra en fram­gångs­rik fö­re­tags­le­da­re?

– Ja, min egen rid­ning ger mig enormt myc­ket ener­gi och stär­ker för­må­gan att f­oku­se­ra. De da­gar och vec­kor jag in­te har möj­lig­het att ri­da kän­ner jag hur jag tap­par i ener­gi. Att ri­da ett dres­syr­pass, när fo­ku­set är så hund­ra­pro­cen­tigt att ing­et ex­i­ste­rar u­tan­för mig och häs­ten, kan va­ra som me­di­ta­tion. Det finns ing­et an­nat till­fäl­le jag kan få den käns­lan.

Hur ska du föl­ja EM i Gö­te­borg?

– Jag tän­ker va­ra där...

...för att se Tin­ne ri­da hem dres­syr­gul­det?

– Vi satsar all­tid högt, men det är in­te det en­da skä­let. He­la Gö­te­borg kom­mer att sju­da av häst­liv. Att ha ett så­dant ar­range­mang i Sve­ri­ge är helt fan­tas­tiskt. Det är det som är guld, sä­ger An­to­nia Ax:son John­son.

Fo­to: CA­RO­LI­NA BYR­MO

Lövs­ta

LÅNG KAR­RIÄR SOM FÖ­RE­TAGS­LE­DA­RE An­to­nia Ax:son John­son är fa­mil­je­fö­re­ta­ga­re i fjär­de ge­ne­ra­tio­nen. I över 30 år var hon sty­rel­se­ord­fö­ran­de i Ax­el John­son AB som grun­da­des 1873 av hen­nes far­fars far. Hon har även haft upp­drag i kon­cer­nens bo­lag...

Fo­to: EVA ETERNELL-HA­GEN

Ax:son John­son och Tin­ne Vil­helm­son Silfvén på Lövs­ta stu­te­ri vin­tern 2002.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.