SKOR SIG PÅ EM

Hästsport - - HENNES & MALIN - Text: Hen­rik Lund­gren Fo­to: Da­ni­el Nils­son

HELSING­BORG. Det är in­te lä­ge att fäl­la in ho­var­na. EM kom­mer att bli ett häst­jobb. Hov­sla­ga­ren Kasper Lil­le­mo­se pac­kar en skåp­bil full med hund­ra­tals häst­skor, ­söm­mar, su­lor och ma­ski­ner och kör in på Ul­le­vi. – Vad som helst kan hän­da, och då mås­te vi va­ra re­do, sä­ger han.

Han har spe­ci­al­in­rett skåp­bi­len, ett van­ligt ut­rus­tat for­don fun­kar in­te rik­tigt när upp till 600 häs­tar ska få på sig nya skor. Ris­ken att samt­li­ga EM-häs­tar ­mås­te skos om un­der en vec­kas täv­ling­ar är f­ör­vis­so mi­ni­mal, men Kasper Lil­le­mo­se mås­te än­då ha med sig skor som pas­sar al­la sma­ker och stor­le­kar, al­la va­ri­an­ter, från de störs­ta till­ver­kar­na.

– De täv­lan­de på den här ni­vån har ju ­of­tast ett eget team hem­ma med hov­sla­ga­re, ve­te­ri­när och mas­sör, så ge­ne­rellt är häs­tar­na i fullt täv­lings­skick när de kom­mer till Gö­te­borg. Sen ut­i­från det kan all­ting hän­da, sä­ger han.

I van­li­ga fall job­bar han på ett av Sve­ri­ges bäs­ta djur­sjuk­hus i Helsing­borg. Men un­der den kom­man­de vec­kan kom­mer han job­ba hel­tid, minst sagt, un­der EM-täv­ling­ar­na.

– Jag kom­mer att va­ra i Gö­te­borg tio, el­va da­gar, med mi­na två kol­le­gor, Ol­le och ­Ben­ny, som är med och stöt­tar upp hal­va ­ti­den var. Jag lär va­ra igång från sju på mor­go­nen till mid­natt, jag räk­nar med fullt ös.

Vad kan hän­da?

– Allt mel­lan him­mel och jord. Allt som in­ne­fat­tar ho­var, skor kan ram­la av, en häst kan drab­bas av en hov­böld, det kan bli hovspric­kor, el­ler att en häst be­hö­ver by­ta en sko ut­i­från ett visst än­da­mål. Det kan ske i ett j­ät­te­högt tem­po, där häs­ten tram­par av sig skon pre­cis på upp­värm­ning­en in­nan de ska gå in på täv­ling­en. Då är det ba­ra ut med h­äs­ten, på med skon, och in igen.

Du hin­ner?

– Ja, har de ba­ra skon med sig sät­ter jag på den på un­der mi­nu­ten. För­ut­satt att ho­ven är nå­gorlun­da hel.

”Häs­ten kän­ner ingen­ting”

Han öpp­nar upp bak­dör­ren på skåp­bi­len och vi­sar upp en hyl­la som re­dan är till hälf­ten fylld med häst­skor. Än­då är det

I DAG ÄR HÄS­TAR­NA RIK­TI­GA ATLETER, MED ETT ENORMT ­RÖRELSESCHEMA – DET STÄL­LER OCK­SÅ HÖG­RE KRAV PÅ SKO­NING

ingen­ting mot hur det kom­mer att va­ra ­un­der EM-täv­ling­ar­na. Lil­le­mo­se och hans mi­ni­buss kom­mer att stå par­ke­rad in­ne på Ul­le­vi från ti­dig mor­gon till sen kväll för att di­rekt kun­na åt­gär­da vad som än hän­der med häs­tar­nas ho­var.

Och då be­hövs det bå­de ut­rust­ning och ma­te­ri­al. All sorts ma­te­ri­al.

– Vi kom­mer ha med oss 30–40 oli­ka va­ri­an­ter på skor, och så al­la stor­le­kar på det då. Och sen su­lor, allt från lä­der- till plast­su­lor och oli­ka mo­del­ler med stål och kil och v­an­lig slät. Och så oli­ka hård­he­ter på dem. Lik­som de här två­kom­po­nentsu­lor­na. Plus söm­mar.

Han vi­sar upp ett an­tal oli­ka söm­mar, de små (och sto­ra) spi­kar­na som han slår in i häs­tens hov för att fäs­ta skor­na. De m­ins­ta är 1,5 cm långa, de störs­ta en halv d­eci­me­ter.

Det ser ju li­te läs­kigt ut, men det är in­te som att slå in en spik i en män­niskas fot för­stås?

– Ha­ha, nej. Häs­ten kän­ner ingen­ting. Du kan jäm­fö­ra det med vår egen na­gelut­växt, den de­len som lig­ger ut­an­för tån.

In­ne i la­ger­rum­met på sjuk­hu­set står lå­dor med oli­ka häst­skor som samt­li­ga ska med till Gö­te­borg. En snabb gen­om­räk­ning vi­sar att det är drygt 160 oli­ka sor­ters skor som ska pac­kas ned.

– Det kom­mer att bli en ut­ma­ning att få plats med allt.

”Alu­mi­ni­um är på upp­åt­gå­en­de”

Lil­le­mo­se blev fär­dig­ut­bil­dad hov­sla­ga­re 1999 och ef­ter att ha job­bat in­om ett eget f­öre­tag i många år är han nu se­dan fy­ra år a­nställd på sjuk­hu­set i Helsing­borg. Un­der EM är han of­fi­ci­ell hov­sla­ga­re för samt­li­ga na­tio­ner. Man skul­le kun­na tro att man är fullärd när man har nått en sån ni­vå. I själ­va ver­ket är det sna­ra­re tvärtom.

– Det har bli­vit någ­ra år i bran­schen nu, och jag har bör­jat för­stå att jag har hur ­myc­ket kvar som helst att lä­ra.

In­te fullärd allt­så?

– Jag tror in­te att man nå­gon­sin blir det. Det är en stän­dig ut­veck­ling, aveln gör ju ock­så att vi i dag har helt and­ra häs­tar. De ut­för r­örel­ser och mo­ment som de in­te gjort ti­di­ga­re och det stäl­ler ock­så hög­re krav på sko­ning och på det ma­te­ri­al som vi job­bar med. I dag är häs­tar­na rik­ti­ga atleter, med ett enormt rörelseschema. Det är i­nte häs­tar för vem som helst egent­li­gen, ut­an det stäl­ler ock­så hög­re krav på ryt­tar­na. En ma­jo­ri­tet av häs­tar­na går fort­fa­ran­de med ståls­kor, men 30 pro­cent har gått över till alu­mi­ni­um. Skill­na­den i vikt är mar­kant när man hål­ler i dem, även om ett par hund­ra gram hit och dit kan tyc­kas va­ra en

­li­ten de­talj när häs­ten själv väger uppe­mot 600 ki­lo.

– Alu­mi­ni­um är på upp­åt­gå­en­de, en sån sko väger ung­e­fär 150–250 gram mind­re än en stål­sko. Det är in­te myc­ket, men det är små mar­gi­na­ler som vi job­bar med, som ger stor ef­fekt. I verk­ning­ar­na pra­tar vi om ­mil­li­me­ter, i sko­vikt pra­tar vi om gram. Det kan gö­ra stor skill­nad, i lyft, el­ler i hur långt steg som häs­ten tar.

Är det en stör­re ma­te­ri­alsport ju hög­re upp man kom­mer i världs­e­li­ten?

– Nej, det skul­le jag in­te vil­ja sä­ga. Kost­nads­mäs­sigt blir det för­stås dy­ra­re för man an­vän­der mer av de här spe­ci­al­pro­duk­ter­na, men in­te ma­te­ri­alsport som en få­fäng grej att man ska ha det och det för att gran­nen har det. Det kan jag sna­ra­re se mer av på läg­re ­ni­vå.

Mil­li­me­ter kan gö­ra stor skill­nad

I det som i van­li­ga fall ha­de va­rit ett stort ba­ga­geut­rym­me har Kasper Lil­le­mo­se ställt in all ut­rust­ning som be­hövs för att snabbt kun­na för­be­re­da skon och sät­ta den på häs­ten. Borr-, slip och svets­ma­skin i mini­for­mat, en vin­kelslip för att kun­na ka­pa och så ett städ. Med så många oli­ka va­ri­an­ter, stor­le­kar och till­ver­ka­re krävs det att han kan fixa och mo­di­fi­e­ra al­la sor­ters skor så att de pas­sar.

Vad av­gör vil­ken sko en häst ska ha?

– Att sä­ga ”så här ska du sko en häst” går ty­värr in­te. Du får gö­ra en ex­te­ri­ör be­döm­ning på var­je häst. Står den rakt, är den bred el­ler tung? Och sen ver­kar man ho­var­na e­fter häs­tens fy­si­o­lo­gis­ka för­ut­sätt­ning­ar och v­äl­jer skor ef­ter det.

Bå­de dres­syr- och hopp­häs­tar kan skos med de lät­ta­re alu­mi­ni­ums­kor­na, me­dan det för hopp­häs­tar­na är vik­ti­ga­re med över­rull­nings­skor för att snab­ba­re kun­na vän­da och by­ta rikt­ning.

– De be­hö­ver ett så bra grepp som möj­ligt. Nu går ju EM-täv­ling­ar­na på fi­ber, men ­vis­sa av kör­häs­tar­na kom­mer nog sät­ta brod­dar på skor­na för att få ett ex­tra bra grepp, be­ro­en­de på hur un­der­la­get är i Slotts­sko­gen.

Det be­ty­der att det är oli­ka skor och i­nställ­ning­ar från hov till hov?

– Pre­cis. Tit­tar man på ho­var­na är de ­of­ta­re run­da­re fram och li­te spet­si­ga­re bak. Och då har vi ju fram- och bak­skor. Men sen kan du mo­di­fi­e­ra, så att du sät­ter en fram­sko bak e­xem­pel­vis, el­ler svet­sa på oli­ka ex­ten­sio­ner, gö­ra skor­na sma­la­re, bre­da­re el­ler smi­da ut dem ex­tra, flyt­ta söm­hå­let om ho­ven är ­tra­sig. Så det är en kom­bi­na­tion av många gre­jor. Så små de­tal­jer som för­änd­rar. En höj­ning el­ler sänk­ning på tre mil­li­me­ter i verk­ning­en, allt­så när man klip­per ho­ven, kan ha en enorm skill­nad för hur häs­ten rör sig.

Vik­ti­gas­te frå­gan nu: För häst­skor­na tur med sig?

– Ja­men ab­so­lut, det mås­te de ju gö­ra. A­nnars ha­de vi väl in­te lagt på dem? Sen är ju frå­gan om de ska vän­das upp­åt el­ler n­eråt, och det är det väl ing­en som kan ge ett ­vet­tigt svar på.

Kasper Lil­le­mo­se kom­mer att ham­na i het­luf­ten un­der EM.

Den spe­ci­al­in­red­da skåp­bi­len är fylld till bräd­den.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.