HÄST KRAFT

”HAN SA ’VAR GLAD, DET HÄR KAN DU IN­TE KÖ­PA FÖR PENG­AR’ OCH TOG I MIN ME­DALJ”

Hästsport - - HENNES & MALIN - Text: Eli­sa­bet Hoff Fo­to: Krister Hans­son

Kör­ning­ens ma­ra­ton i Slotts­sko­gen är en av EM-vec­kans höj­da­re. Sport­bla­det fick en åk­tur med kus­ken Fred­rik Pers­son – och blev grymt im­po­ne­rad.

Det bör­jar lugnt. I skritt från stall­pla­nen på skå­ne­går­den Stens­hill ut på as­falts­vä­gen. Jag upp­fat­tar in­te vad Fred­rik Pers­son gör. En lätt smack­ning kanske. Men de ­fy­ra häs­tar­na bör­jar tra­va.

Twis­ter och Don Cat­cher längst fram spet­sar öro­nen ex­tra, hö­jer si­na hu­vu­den och b­öjer nac­kar­na. När­mast vag­nen rör sig musk­ler­na i Sa­tirs och Sam­ba Girls star­ka ryg­gar och län­der. 16 ho­var klapp­rar mot ­as­fal­ten, näs­tan i takt. Det är mäk­tigt.

På kusk­boc­ken sit­ter Fred­rik Pers­son lugn och trygg med töm­mar­na i si­na hän­der, ­sto­ra och sta­di­ga, sam­ti­digt mju­ka och käns­li­ga i sin kon­takt med häs­tar­na. Rös­ten är li­ka vik­tig. Al­la häs­tar­na lyst­rar till si­na namn.

Don Cat­cher är li­te för iv­rig, får ve­ta att han ska lug­na sig och gör det.

– En kör­häst ska he­la ti­den vil­ja job­ba fram­åt helt na­tur­ligt. Sam­ti­digt ska den va­ra käns­lig och ly­hörd, mås­te kun­na lyss­na. Det är en ba­lans. Gas och broms mås­te fun­ge­ra, sä­ger Fred­rik Pers­son.

Ef­ter ett par kilo­me­ter är vi fram­me vid ter­räng­ba­nan. Häs­tar­na får öka tem­pot. Den lät­ta ter­räng­vag­nen känns som en spott­los­ka ef­ter häs­tar­na, till­sam­mans över två ton l­evan­de häst­kraf­ter.

Ett av hind­ren dy­ker upp. En mas­sa b­etong­pe­la­re med sma­la pas­sa­ger och ­sväng­ar. Ser omöj­ligt ut.

Fred­rik Pers­son ger si­na få­lar nå­got slags tec­ken. De tän­der på al­la cy­lind­rar.

– Lägg vik­ten in­åt i sväng­ar­na och fram­för allt, håll i dig, sä­ger mitt säll­skap bak i vag­nen, häst­skö­ta­ren An­to­nia Jo­hans­son.

Jag tar ett sta­digt grepp och så bär det av i ga­lopp. Sel­do­nen skram­lar, häs­tar­na f­rus­tar, ho­var­na stam­par mot mar­ken och vag­nen kräng­er. En lätt skräck­blan­dad för­tjus­ning över­går snart i ett rent wow.

Häs­tar­na är heta och iv­ri­ga, än­då lyc­kas Fred­rik Pers­son ma­nö­vre­ra dem runt ­pe­lar­na. Att få till ett sam­spel med en häst kan va­ra nog så svårt, men fy­ra – smått o­be­grip­ligt.

Plöts­ligt blir det tvär­stopp. Den ena för­lö­pa­ren har fast­nat i en pe­la­re. Li­te ner­vöst kli­ver jag ur vag­nen. Häs­tar som sit­ter fast kan få pa­nik. Men in­te des­sa. De står helt l­ug­na tills allt är på plats igen.

”Häs­tar fost­rar varand­ra”

Hem­ma i stal­let vän­tar dusch, lunch och en ef­ter­mid­dag i be­tes­ha­gen.

Fred­rik Pers­son är nöjd med da­gens t­rä­ning. Han har pro­vat li­te nya ­in­ställ­ning­ar. Ett hål hit el­ler dit på en rem på en av ­häs­tar­na kan av­gö­ra.

Men EM-upp­ladd­ning­en kun­de ha va­rit bätt­re.

Pla­nen var att EM-span­net skul­le byg­gas runt häs­ten Zi­da­ne som en spon­sor köp­te för två år se­dan, en­bart med tan­ke på EM. Nu är Zi­da­ne ska­dad ef­ter ett sned­tramp un­der en jog­ging­tur.

– Han skul­le va­ra trygg­he­ten där fram­me. Har man en sån häng­er de and­ra med. Det är flock­in­stink­ten. Häs­tar fost­rar varand­ra, s­äger Pers­son.

– Det in­ne­bär att jag fått mö­ble­ra om, f­ör­sökt få det att fun­ka. Ma­ra­ton bör­jar bli bra, men i dres­sy­ren fat­tas det po­äng. Jag har pro­vat mas­sor av oli­ka häs­tar, men det har in­te klaf­fat rik­tigt.

Myc­ket kan han sty­ra, men in­te häs­tar­nas per­son­lig­he­ter.

– Det hand­lar om per­son­ke­mi. Två jät­te­fi­na kanske in­te alls fun­kar ihop, me­dan två halv­bra blir jät­te­bra ihop. An­ting­en fun­kar det di­rekt el­ler så är det lad­dat. Då mås­te de växa ihop. Det går, men in­te på så här kort tid, sä­ger Fred­rik.

När Sport­bla­det är på be­sök är det sju vec­kor till EM. Hop­pet står till en lå­ne­häst

som ska kom­ma på prov. Att kö­pa ver­kar omöj­ligt. Dess­utom, den ska va­ra brun för att pas­sa in.

– För förs­ta gång­en i mitt liv har vi spon­so­rer som sä­ger ”hit­ta häs­ten så kö­per vi den”. Men det finns ing­en till sa­lu i he­la Eu­ro­pa nu in­för EM, sä­ger Fred­rik.

Hem­ma i stal­let finns en lös­ning till. ­Ru­ti­ne­ra­de Cor­fy, 22 år, som kan kli­va in på vil­ken plats som helst.

– Ål­dern kan ifrå­ga­sät­tas, men han är v­äl­digt fräsch och kol­las ex­tra av ve­te­ri­när. Han be­hö­ver ing­en dag­lig nöt­ning ut­an ska ba­ra hål­las pigg och glad. Han vet när det är täv­ling, sä­ger Fred­rik.

Som Da­vid mot Go­li­at

Fred­rik Pers­son är sjät­te ge­ne­ra­tio­nen på skå­ne­går­den Stens­hill, men den förs­ta som in­te dri­ver lant­bruk. Mar­ken är ut­ar­ren­de­rad. Själv har han job­bat 18 år som lä­ra­re (i äm­net häst) men dri­ver nu ett fa­mil­je­fö­re­tag med blan­dad häst­verk­sam­het.

– Jag har ett bra liv, det är fan­tas­tiskt att kun­na dri­va fir­man här hem­ma och över­le­va på det, sä­ger han.

Det har gjort att han kun­nat fo­ku­se­ra mer på täv­lan­det, sam­la ett bra team runt sig, sam­ti­digt som Ridsport­för­bun­det och nya spon­sorn Vol­vo Trucks gjort en sats­ning.

– Det är en nytänd­ning. Vi är på rätt väg, sä­ger Pers­son.

Än­då är det li­te som att slåss mot jätten Go­li­at. Ut­om­lands finns star­ka häst­ä­ga­re som kan hål­la två, tre upp­sätt­ning­ar spann.

Känns det in­te orätt­vist?

– Jag tän­ker in­te på det. En del kö­per h­äs­tar för så­na jät­te­sum­mor.

Sam­ti­digt är det bra att de finns så att spor­ten över­le­ver. Och ba­ra för att nå­gon är rik är det in­te sä­kert att den vin­ner.

”Då är det in­te kul”

När Fred­rik Pers­son var ny i spor­ten täv­la­de han i VM 2000 mot so­nen i John­son & John­son-kon­cer­nen. Pers­son tog lagguld. Ef­teråt kom ame­ri­ka­nen fram.

– Han sa ”var glad, det här kan du in­te k­öpa för peng­ar” och tog i min me­dalj. Det är ­nå­got jag haft med mig he­la ti­den, sä­ger Fred­rik Pers­son.

Har du va­rit på väg att ge upp på rik­tigt?

– Ja, för nå­got år se­dan in­nan det gjor­des en ny­sats­ning på kör­ning­en. Och visst finns det da­gar när man und­rar vad man hål­ler på med. Så här års är det fan­tas­tiskt, men i feb­ru­a­ri må­nad och man vet att man mås­te ut och ­gö­ra ren grund­trä­ning, då är det in­te kul.

Så vad dri­ver dig så­na da­gar?

– Käns­lan när man får häs­tar­na bit för bit för bit till den rät­ta kom­mu­ni­ka­tio­nen och smi­dig­he­ten. Att få al­la fy­ra att bli ett eki­page. Det är bra. Då är det värt allt.

Är du en en­vis typ?

– Ha­de du frå­gat min fru ha­de hon sagt ja. Jag ha­tar att för­lo­ra, har all­tid gjort det. Ska man hål­la på, ska man gå he­la vägen.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.