Fri­lan­san­de An­na Rox­vall från Träslövslä­ge gjor­de sin förs­ta tid­ning när hon var sex år.

Hallands Nyheter - - Sidan 1 - Le­na Berglund 010-471 53 63 ∙ le­na.berglund@hn.se

Förs­ta tid­ning­en het­te ”Lä­jes-nytt”. An­na Rox­vall var sex år och vil­le med vins­ten från tid­ning­en sam­la in peng­ar för att räd­da regn­sko­gen. I dag är hon en väl­känd ut­ri­kes­kor­re­spon­dent som på lör­dag tar emot Ro­be­spi­er­re­pri­set.

An­na som är upp­växt i Träslövslä­ge ut­an­för Varberg är på ett kort be­sök i sin hemstad. Hon ska om någ­ra tim­mar hål­la fö­re­drag på Cam­pus Varberg un­der ru­bri­ken ”Rap­port från Afri­ka”. En ti­tel hon in­te är fullt så nöjd med.

–Afri­ka är rätt stort...jag kom­mer att pra­ta om hur det är att ar­be­ta som fri­lans­jour­na­list i oro­li­ga län­der, fram­för allt blir det om Gam­bia och Burun­di där jag har ar­be­tat mest. Jag fo­ku­se­rar på dem för att de är ex­em­pel på en stör­re trend på kon­ti­nen­ten, där härs­ka­re som väg­rar av­gå möts av folk­ligt mot­stånd.

ATT AN­NA GJOR­DE en egen tid­ning re­dan som sex­å­ring för att sam­la in peng­ar, var ing­en slump. Hon är upp­växt i en fa­milj med stort en­ga­ge­mang för and­ra län­der och män­ni­skor. Hen­nes för­äld­rar jobbade som lä­ka­re och sjuk­skö­ters­ka i pa­les­tins­ka flyk­ting­lä­ger un­der det li­ba­ne­sis­ka in­bör­des­kri­get men val­de att bo­sät­ta sig hem­ma i Sve­ri­ge när de fick barn.

– Jag har fått hö­ra myc­ket be­rät­tel­ser från ti­den i flyk­ting­läg­ret och som barn tyck­te jag att det var trå­kigt att de stan­na­de i Sve­ri­ge när jag föd­des, jag ha­de ve­lat va­ra med där ne­re (ler). De­ras be­rät­tel­ser väck­te ny­fi­ken­het och jag har all­tid ve­tat att värl­den är stör­re än ”Lä­jet”. När jag blev äld­re åk­te jag själv ner till Li­ba­non, jag har va­rit där of­ta och har många vän­ner där.

NÄR AN­NA BÖR­JA­DE gym­na­si­et vil­le hon in­te gå i Varberg, hon läng­ta­de ut, så hon bör­ja­de på In­ter­na­tio­nal Bac­calau­re­a­te-lin­jen på Hvit­feld­ts­ka i Gö­te­borg som var helt eng­elsk­språ­kig. Hon fort­sat­te på jour­na­list­ut­bild­ning­en på Gö­te­borgs uni­ver­si­tet, flyt­ta­de till Stock­holm och gjor­de en förs­ta vi­ka­ri­e­sväng på stans sto­ra tid­ning­ar.

Men hon tyck­te in­te att hon fick gö­ra det hon brann för, ut­an bör­ja­de i stäl­let gö­ra fri­lans­jobb 2008 med kom­pi­sen och fo­to­gra­fen Johan Pers­son (som till­sam­mans med Mar­tin Schib­bye fängs­la­des un­der en re­por­ta­ge­re­sa i Eti­o­pi­en 2011). Egent­li­gen skul­le An­na och Johan åka till Af­gha­nis­tan på sin förs­ta ge­men­sam­ma re­sa ihop, men det blev Kon­go-kins­ha­sa i stäl­let. Allt­för många jour­na­lis­ter åk­te till Af­gha­nis­tan och de ana­de att näs­ta upp­flam­ma­de oros­härd skul­le bli i det till ytan näst störs­ta lan­det i Afri­ka.

– Vi kom dit pre­cis när re­bel­ler­na tog över i pro­vin­sen Nord­kivu i Kon­go-kins­ha­sa. Det sto­ra in­bör­des­kri­get var helt obe­va­kat, många in­ter­na­tio­nel­la me­di­er ring­de oss för att få en kom­men­tar.

FORT­FA­RAN­DE ÄR DET oro­ligt. I bör­jan av för­ra må­na­den blev den svens­ka Fn-kvin­nan Zaida Ca­talán, 36, bort­förd till­sam­mans med sin ame­ri­kans­ke kol­le­ga Mi­chael Sharp, samt Be­tu Ts­hin­te­la, en kon­go­les som var Fn-ar­be­tar­nas tolk, då de var ute på upp­drag i Kon­go-kins­ha­sa. Ett par vec­kor se­na­re upp­täck­tes de­ras krop­par i en mass­grav.

– Jag kän­de in­te Zaida Ca­talán, vi ha­de ba­ra träf­fats nån gång, men jag vet att hon var en en­ga­ge­rad per­son. Det he­la är myc­ket trå­kigt.

AN­NA ROX­VALL ÄR myc­ket med­ve­ten om ris­ker­na med att be­va­ka län­der med krig och dik­ta­tur, men me­nar att det egent­li­gen in­te är själ­va kri­get som är störs­ta pro­ble­met i jour­na­lis­ter­nas ar­be­te.

– Det är allt krång­el, svå­rig­he­ten att få tag på folk och all by­rå­kra­ti. Of­tast är det fak­tiskt far­li­gas­te att va­ra ute och åka på vägar­na, ris­ken att dö i en krock är stör­re än ris­ken att bli skju­ten.

Sam­ti­digt vill hon in­te hel­ler un­derskat­ta ris­ker­na. Hen­nes vän­ner och kol­le­gor Johan Pers­son och Mar­tin Schib­bye var fängs­la­de i Oga­den i Eti­o­pi­en un­der döds­hot i 438 da­gar. Egent­li­gen skul­le An­na åkt på det ut­lands­upp­dra­get, men stan­na­de hem­ma ef­tersom hon vän­ta­de barn.

Un­der si­na nio år som fri­lan­san­de ut­ri­keskor­rens­pon­dent i oro­s­om­rå­den har hon märkt hur ar­bets­mil­jön för­säm­rats. Förr an­sågs jour­na­lis­ter­na vik­ti­ga i in­for­ma­tions­kri­get, och stri­dan­de und­vek att dö­da dem, nu­me­ra är det tvärtom.

– Makt­ha­va­re kan nå ut ge­nom in­ter­net, de be­hö­ver in­te jour­na­lis­ter läng­re. Ge­nom twit­ter och and­ra ka­na­ler kan de ut­an nå­gon fak­ta­gransk­ning för­med­la det de själ­va vill ha ut.

AN­NA TROR ATT jour­na­li­sti­ken för att över­le­va måste änd­ras. Att för att män­ni­skor ska vil­ja be­ta­la för ny­he­ter och re­por­tage måste des­sa be­stå av mer än det som al­la kan hit­ta gra­tis i me­diebru­set. Hon hop­pas och tror att ef­ter­frå­gan på obe­ro­en­de djuplo­dan­de jour­na­li­stik kom­mer att öka.

– Jour­na­li­sti­ken kan in­te fort­sät­ta som nu, där al­la jour­na­lis­ter spring­er åt sam­ma håll, och skri­ver om sam­ma sak hur många gång­er som helst.

An­na själv har på se­na­re tid äg­nat stort fo­kus på kon­flik­ter­na i Gam­bia och Burun­di. Li­te otip­pat en­ligt hen­ne själv, hen­nes C-upp­sats på JMG hand­la­de om Li­ba­non, så hon trod­de att hon skul­le var mer in­rik­tad på Mel­la­nöstern. Men att det var ut­ri­kes­kor­re­spon­dent hon vil­le bli har det ald­rig va­rit nå­gon stör­re tve­kan.

I DAG RAP­POR­TE­RAR hon främst från Afri­ka, bland an­nat för Blank Spot Pro­ject, Svens­ka Dag­bla­det, TT och Sve­ri­ges Ra­dio. Hon har fått ta emot fle­ra ut­mär­kel­ser, på lör­dag tar hon i Varberg emot Ro­be­spi­er­re­pri­set på Var­bergs te­a­ter.

An­na var först tvek­sam till att ta emot pri­set. Dels för att hon är oin­tres­se­rad av att fö­ra en dis­kus­sion om ”gam­la gub­bar” som Le­nin och Ro­be­spi­er­re, hon har fullt upp med sam­ti­den, dels för att hon är rädd för att det kan ta fo­kus från bok­skri­van­det. Till­sam­mans med Johan Pers­son skri­ver hon en reportagebok om ut­veck­ling­en i Burun­di. Om 1-2 må­na­der kom­mer den att ges ut. Men hon har till slut valt att tac­ka ja till pri­set på 10 000 kro­nor.

– Jag ska skic­ka peng­ar­na till burun­dis­ka jour­na­lis­ter i ex­il. De be­hö­ver all hjälp de kan få.

AN­NA HAR ÄVEN till­de­lats Nils Hor­ner-pri­set 2017 med mo­ti­ve­ring­en ”För att hon stil­sä­kert, en­vist och pas­sio­ne­rat rap­por­te­rar från ut­ri­kes­be­vak­ning­ens glöm­da om­rå­den”.

– Peng­ar­na kom­mer att gå till vårt bok­pro­jek­tet, de be­hövs, det finns ett stort hål i budgeten att fyl­la, men mest stolt är jag över mo­ti­ve­ring­en över var­för jag till­de­la­des pri­set.

TVÅ PRIS OCH EN REPORTAGEBOK. An­na Rox­vall till­de­las bå­de Ro­be­spi­er­re­pri­set och Nils Hor­ner-pri­set i vår, dess­utom kom­mer hon att till­sam­mans med Johan Pers­son ge ut en reportagebok från det lil­la östra­f­ri­kans­ka lan­det Burun­di, ”där pre­si­den­tens makt­hung­er kas­ta­de ett helt land in i ka­os”.

Bild: AN­NI­KA KARLBOM

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.