En pro­me­nad gör gott för kropp och själ

Hallands Nyheter - - Ordet Är Fritt -

RÖ­REL­SE. Sit­ter hem­ma och ser ut ge­nom fönst­ret. Visst skul­le det va­ra skönt att gå ut – men nej – ”jag or­kar in­te, har ont, är trött, Läg­ger mig i stäl­let”.

Nej, tän­ker jag igen, jag mås­te ut, sam­ma tan­kar kom­mer till­ba­ka: Jag or­kar in­te, krop­pen gör ont och jag är trött, trött. (Här kun­de jag ha gått och lagt mig och som­nat.)

I STÄL­LET BESLUTAR jag mig för att ta bi­len in till sta­den. Det är tungt att ta på mig yt­ter­klä­der, skor, lå­sa dör­ren och sät­ta mig i bi­len, men jag gör det i al­la fall. An­das in tunga, tröt­ta an­de­tag då jag styr bi­len till par­ke­ring­en. Stäng­er av mor­torn och tar åter ett djupt an­de­tag in­nan jag öpp­nar bil­dör­ren. ”Skall jag or­ka” tän­ker jag. Kli­ver tungt ur bi­len, tar fram sta­var­na och bör­jar gå.

TAR ÅNYO NÅG­RA dju­pa an­de­tag, men kän­ner nu plöts­ligt luf­ten sipp­ra in ge­nom lung­or­na och ut i krop­pen. För var­je steg jag tar lyf­ter jag för­sik­tigt blic­ken, sträc­ker på mig och då ser jag: En ly­san­de sol från en blå him­mel, lät­ta moln drar fram över mitt hu­vud. Jag kän­ner vin­dens li­te ky­li­ga ”hand” sme­ka mi­na kin­der, jag kän­ner salt­luk­ten från ha­vet. Plöts­ligt skrä­nar en fisk­mås, jag ser den gli­da fram högt där­up­pe. So­len gnist­rar i ha­vets krus­ning­ar.

Den ka­rak­tä­ris­tis­ka tång­dof­ten slår emot mig, barn­domsmin­nen dy­ker upp... Strand­pro­me­na­den har so­pats ren från sand och grus, där tit­tar någ­ra grö­na gräs­strån upp ur fjol­års­grä­set, en rök­pe­la­re sti­ger sling­ran­de mot skyn – är det våreld­ning på gång? Och där någ­ra sö­ta små vår­blom­mor, små­fåg­lar­na kvitt­rar i bus­ken så vac­kert.

NÅG­RA PER­SO­NER ÄR ock­så ute och pro­me­ne­rar, själ­va el­ler med sin hund som säll­skap. Ett le­en­de från en för­bi­pas­se­ran­de...

MITT I ALLT det­ta går jag och kän­ner så väl hur kraf­ten av det jag ser och upp­le­ver runt om­kring mig upp­fyl­ler mig och ger mig styr­ka, gläd­je och fak­tiskt lyc­ka. Ja, lyc­ka över att gå här och ta till mig allt vac­kert om­kring mig. När jag ef­ter ett tag kom­mer till­ba­ka till bi­len är krop­pen pigg, tan­kar­na fria och ont gör det in­te li­ka myc­ket läng­re. Jag åker hem nyn­nan­des på en me­lo­di i dur.

Tänk vad luft, rö­rel­se och iakt­ta­gan­de kan gö­ra med en trött ond kropp.

Se de små de­tal­jer­na

Bild: ANNIKA KARLBOM/ARKIV

PRO­ME­NAD. Havs­luf­ten är stär­kan­de för män­ni­skor även när man har kro­nisk värk.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.