Kons­ten att kun­na tän­ka om

Hallands Nyheter - - Puls - Mag­nus Carlsson puls@gp.se

Härom­vec­kan stod jag på start­lin­jen till Var­vet­mi­len i Gö­te­borg. Det var här jag sprang på 35.11 för­ra året, och i ett års tid ha­de jag läng­tat ef­ter att änt­li­gen få kom­ma un­der den där ma­gis­ka 35-mi­nu­ters­grän­sen.

Start­skot­tet gick. Jag sprang för glat­ta li­vet, och kom så små­ning­om i mål på 38 mi­nu­ter. Tre mi­nu­ter lång­sam­ma­re än för­ra året. En lätt chock kan man kal­la det. Vec­kan där­på var jag up­pe på häs­ten igen. Den här gång­en: pann­kaks­platt halv­ma­ra i Ber­lin och änt­li­gen dags att kom­ma un­der 1.20. I mål på 1.27. Ri­då. Grät som ett barn i mål­fål­lan. För i mitt hu­vud är jag fort­fa­ran­de li­ka snabb som för­ra året. I mitt hu­vud för­stör­des in­te vin­ter­trä­ning­en av en sko­nings­lös lung­in­flam­ma­tion och i mitt hu­vud har jag in­te lagt på mig fem små bonus­ki­lon, som slä­par som en dragg ef­ter täv­lings­skor­na.

JAG ÄR IN­TE di­rekt en­sam. Svens­ka me­del­ål­ders män med mel­lan­chefs­kom­plex har ju en ten­dens att in­te kun­na in­se si­na be­gräns­ning­ar. Vi ut­går från att vi all­tid är (minst) li­ka bra som när vi sat­te vå­ra per­son­bäs­tan, se­dan kör vi tills det svart­nar.

Det är så­da­na som jag som näs­tan gör en sport av att ig­no­re­ra krop­pens var­nings­sig­na­ler och spring­er tills vi bok­stav­li­gen stu­par på Öv­re Hu­sar­ga­tan. Det är så­da­na som jag som ris­ke­rar vå­ra liv och brän­ner di­na skat­te­peng­ar på am­bu­lans­fär­der i vå­ra för­sök att få en li­te, li­te bätt­re tid.

Frå­gan är ju ba­ra: är det värt det?

Så klart in­te. Det var en re­to­risk frå­ga.

EN GÅNG INTERVJUADE jag Musta­fa Mo­ham­med som po­äng­te­ra­de att al­la mål­ti­der ju all­tid är sat­ta ut­i­från per­fek­ta för­ut­sätt­ning­ar. Vil­ket in­ne­bär att om det till ex­em­pel blir 30 gra­der varmt på Gö­te­borgsvar­vet är det gans­ka osan­no­likt att man le­ve­re­rar på topp. Men det är gans­ka lätt att glöm­ma.

Det är stort att sik­ta mot ett mål och gö­ra allt man kan för att nå dit. Men det är fan än­nu stör­re att kun­na tän­ka om.

Och i år är jag nog in­te bätt­re än 1.26.

Fast man vet ju ald­rig …

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.