Prå­ligt även­tyr med vac­ker in­si­da

Hallands Nyheter - - Kultur & Nöje - MA­RIA DOMELLÖF-WIK

SERIEHJÄLTE-ÄVEN­TYR

GU­AR­DI­ANS OF THE GA­LAXY 2 Ja­mes Gunn Chris Pratt, Kurt Rus­sell, Zoe Sal­da­na, Mi­chael Roo­ker, Ka­ren Gil­lan, Syl­ve­s­ter Stal­lo­ne mfl USA, 2017 (136 min)

”Som om Mon­ty Py­ton i si­na bäs­ta dar möt­te Stjär­nor­nas krig.”

Re­gi: Med: Ga­lax­ens be­skyd­da­re ur Ja­mes Gunns ori­ginal­film, ba­se­rad på Mar­vel Co­mics klas­sis­ka se­ri­e­hjäl­tar, är till­ba­ka och det med stil.

Det är ba­ra att ka­pi­tu­le­ra in­för den­na max­i­malt över­las­ta­de, vi­su­ellt sur­re­a­lis­tis­ka och all­mänt be­gå­va­de uppföljare som kom­pro­misslöst skäm­tar om allt från gen­ren i sig, till ska­pel­se­my­ten och Ma­ry Poppins. Dess­utom of­ta på en slags me­ta­ni­vå som för­hö­jer sa­ti­ren. Som om Mon­ty Py­ton i si­na bäs­ta dar möt­te Stjär­nor­nas krig.

VISST GÅR DET att ar­gu­men­te­ra för att hand­ling­en ibland blir li­te väl ofo­ku­se­rad, men det är roll­fi­gu­rer­na, de­ras käbb­lan­de, till­kor­ta­kom­man­den och in­bör­des re­la­tio­ner som är be­håll­ning­en. Re­dan upp­tak­ten – el­ler för­låt de två se­pa­ra­ta in­led­ningsce­ner­na – slår an to­nen.

Först en ro­man­tisk bil­färd i re­a­lis­tisk stil, i Mis­sou­ri 1980, med ett förälskat par. Sen ett hopp 34 år fram i ti­den, till den gal­na, färg­star­ka och klart vålds­be­näg­na rymd­värld där res­ten av fil­men ut­spe­lar sig. Un­der det­ta in­tro dan­sar Groot, minsting­en bland ga­lax­be­skyd­dar­na, helt be­kym­mers­löst runt trots eld­stri­der­na om­kring ho­nom till to­ner­na av Loo­king Glass 70-tals­dänga Bran­dy (You’re a fi­ne girl).

En av många blink­ning­ar till 70och 80-tals­mu­sik i även­ty­ret där det full­stän­digt ströss­las med pop­kul­tu­rel­la este­tis­ka re­fe­ren­ser. Groots be­kym­mers­lö­sa håll­ning ger ock­så en hint om hur res­ten av fil­men kom­mer att bli: stän­di­ga stri­der för att räd­da ga­lax­en och nya löms­ka hot. Men där­e­mel­lan det verk­li­ga, ner­vi­ga kit­tet: där kär­leks­hem­lig­he­ter och livs­lögn­er av­slö­jas, fa­dersmord be­gås som skul­le få Darth Va­der att dar­ra och där ri­va­li­se­ran­de syst­rar vill för­gö­ra varand­ra.

DI­A­LO­GEN ÄR KVICK och un­der­håll­nings­vär­det stegras när Syl­ve­s­ter Stal­lo­ne dy­ker upp som Sta­kar på en de­ka­dent par­typla­net, för att för­skju­ta Yon­du se­dan den­ne äg­nat sig åt otill­bör­lig han­del med halv­gu­dar.

UN­DER TI­DEN grubb­lar Pe­ter Quill/ Star-lord över sitt sanna ur­sprung i sce­ner som får mig att tän­ka ömsom på Kung Fu pan­da 2 och Bo Vil­helm Ols­son där i Tan­tolun­den i Astrid Lind­grens sa­ga Mio min Mio, där han dröm­mer om sin fa­der ko­nung­en i Ro­sen­går­den. Vad är verk­lig­het och vad är fan­ta­si i den­na dröm, och hur myc­ket läng­tan fin­na det in­te för­bor­gat i där? I Star-lords fall dy­ker fa­ders­fi­gu­ren Ego upp, och vi­sar sig ha en egen, till sy­nes helt pa­ra­di­sisk pla­net. Men skenet bedrar.

Yt­ter­li­ga­re hot till­kom­mer i form av över­prä­stin­nan Ay­es­ha och hen­nes guld­g­lit­ti­ga un­der­så­tar, som al­la är ute ef­ter att ut­plå­na ga­lax­ens in­bör­des så oli­ka be­skyd­da­re med Star-lord, Roc­ket Racoon, Ga­mo­ra, Drax the Destroyer och Groot i fo­kus. Här får de dess­utom ovär­der­lig hjälp av Man­tis, en fjä­rils­lik­nan­de an­tenn­bä­ra­re av släk­tet ”em­pat” med för­må­gan att lä­sa av and­ras käns­lor och även för­änd­ra dem vid be­hov.

INTRIGERNA TÄTNAR sam­ti­digt som det oupp­hör­li­gen un­der­hål­lan­de in­ne­hål­let går att lä­sa som en me­ta­for för vår själv­upp­tag­na, djupt oem­pa­tis­ka tid. En för­störd So­ny Walk­man och san­ning­en om en can­cer­sjuk mor blir drop­pen för Star-lord i upp­föl­ja­ren där en enorm kär­lek lagts ner i var­je de­talj från sound­track till film­fo­to. Ibland kan de dju­pas­te san­ning­ar kom­ma till dig iklädd de löj­li­gas­te ko­sty­mer. Trots det med­ve­tet prå­li­ga ut­an­på­ver­ket är den här fil­men vac­ker på in­si­dan.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.