Ökad psy­kisk ohäl­sa ett sam­hälls­pro­blem

OBALANS. Mul­titask­ning lig­ger i ti­den, men kra­ven kan lätt le­da till häl­so­far­li­ga stres­spåslag. Låt oss i stäl­let sö­ka ba­lans.

Hallands Nyheter - - Ledare - Mat­hi­as Grim­pe Cen­ter­pres­sens Ny­hets­by­rå

SIG­NE­RAT 28/4. Stres­sen i vå­ra liv ökar, lik­som den psy­kis­ka ohäl­san och där­med även sjuk­skriv­nings­ta­len. Ty­värr vi­sar mänsk­lig­he­ten som kol­lek­tiv för till­fäl­let för många tec­ken på att vi är på väg att kö­ra i diket.

Det stress­fors­kar­na Alex­an­der Per­ski och Lennart Le­vi var­na­de för re­dan för mer än ett de­cen­ni­um se­dan, kanske in­te var för­pac­kat för att pas­sa vå­ra nu­va­ran­de vär­de­ring­ar om målupp­fyl­lel­se, kar­riärklätt­ran­de och bo­stads­kar­riär. Men lik­väl är de­ras ana­ly­ser fort­fa­ran­de li­ka rik­ti­ga. Sam­häl­let är fyllt av oli­ka krav, bå­de ut­de­la­de som själv­ska­pa­de, som trig­gar igång vår flykt- el­ler kampre­spons.

MEN, TY­VÄRR TYCKS vi in­te va­ra re­do att hö­ra sanningen, även om vi sam­ti­digt vet att den stäm­mer. Hur ska vi an­nars för­kla­ra att det i Sve­ri­ge rå­der en es­ka­le­ran­de psy­kisk ohäl­sa som knoc­kar yr­kes­ka­te­go­ri ef­ter yr­kes­ka­te­go­ri och läm­nar ef­ter sig li­ka es­ka­le­ran­de sjuk­skriv­nings­tal? Mänsk­lig­he­ten har ka­pa­ci­tet att ge­nom­fö­ra stor­dåd, men har in­te in­sikt nog att sät­ta stopp för en självut­plå­nan­de ut­veck­ling.

Viss stress­re­la­te­rad ohäl­sa sägs en­ligt den se­nas­te forsk­ning­en va­ra ge­ne­tiskt be­ting­ad. Som­li­ga kla­rar ett högt stres­spåslag un­der en läng­re tids­pe­ri­od ut­an mins­ta hälso­mäs­si­ga på­ver­kan. Des­sa män­ni­skor när­mast växer och ut­veck­las av den ex­tra på­frest­ning­en. För stress­käns­li­ga män­ni­skor är det tvärtom.

STRESSFORSKAREN ALEX­AN­DER PER­SKI ut­går i sitt ar­be­te från grund­tan­ken att ”hälsa är en ba­lans mel­lan re­sur­ser och be­last­ning­ar. (…)stress be­ror på obalans mel­lan des­sa två si­dor.” (Ur ba­lans, Bon­ni­ers, 2002) Den­na tan­ke är dock från­va­ran­de i det mesta vi gör. Allt ska ske sam­ti­digt och har hyl­lats som mul­ti-ta­sking. Och me­dan vå­ra hjär­nor känns som om de ko­kar över, kopp­lar vi av med – avkoppling? Nja, många väl­jer ny hjärn­ak­ti­vi­tet.

AN­DERS HANSEN, ÖVERLÄKARE i psy­ki­a­tri, ger två forsk­nings­ba­se­ra­de råd. KBT och fy­sisk trä­ning. Det sista är li­ka sim­pelt som högef­fek­tivt. Det mot­sva­rar 50 till 100 me­di­ci­ner för hjär­nan. Och är till skill­nad mot me­di­ci­ner, na­tur­lig och gra­tis.

Åter till sjuk­skriv­nings­ta­len. Ök­ning­en har nu på­gått un­der så många år att in­te ens ki­rur­gen Nisse Si­mon­son, för­fat­ta­ren till bo­ken ”Var­för mår vi så då­ligt när vi har det så bra” (Brom­bergs, 2009) kan va­ra för­vå­nad läng­re. In­te re­ge­ring­en hel­ler.

En del av stres­sen or­sa­kas av själv­val­da ak­ti­vi­te­ter, det vill sä­ga vi fyl­ler fri­ti­den med många syss­lor. Se­dan späs stres­sen på av oros­fyll­da tan­kar.

En an­nan del av stres­sen, den på­lag­da, lär in­te av­ta än­nu. Kanske mins­kar be­last­ning­en när au­to­ma­ti­se­ring­en slår ige­nom i än­nu hög­re grad. Men då kom­mer vi istäl­let för stäl­las in­för frå­gor om vad vi ska gö­ra med den le­di­ga tid – och hur dem av oss som sla­gits ut från ar­bets­mark­na­den av en ro­bot skall för­sör­ja sig. Till dess be­hö­ver bå­de vi och sam­häl­let gö­ra vårt yt­ters­ta för att ska­pa mer av en sak för al­las bäs­ta hälsa. Ba­lans.

Bild: STINA STJERNKVIST/TT

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.