För­äld­rar, vå­ga va­ra good enough!

Hallands Nyheter - - Livets Gång - NINA CARLSSON

Vi vill väl al­la va­ra den bäs­ta för­äl­dern för sitt barn – där rå­der nog ing­en stör­re tve­kan. Men den­na jakt på en osyn­lig guld­me­dalj som bäs­ta mam­ma el­ler pap­pa, kan ibland gå li­te för långt. Det finns så många där ute som käm­par med då­ligt sam­ve­te och usel själv­käns­la i för­äld­ra­ska­pet. Som ald­rig kän­ner sig till­räck­lig - och jag tycker att det är dags att sän­ka al­la orim­li­ga krav vi har li­te till mans. Vad be­ty­der det egent­li­gen att va­ra en bra för­äl­der? Och vem sät­ter ra­mar­na? Är det bar­na­vårds­cen­tra­len, släk­ting­ar­na, sko­lan, bar­nen själ­va? El­ler är det du?

JAG SJÄLV HAR ibland känt mig som en då­lig mam­ma som in­te le­ker till­räck­ligt myc­ket med mi­na barn. Att sit­ta på gol­vet och le­ka med le­go och bi­lar har jag ald­rig va­rit bra på – och fak­tum är att jag in­te ens tycker att det är spe­ci­ellt ro­ligt (jo, jag vå­gar nog er­kän­na det). Det hän­der att det blir Mam­ma Scans kött­bul­lar till mid­dag, trots att jag ”bor­de” gö­ra eg­na, och att jag skäl­ler på mi­na barn i mor­gon­stres­sen på väg till jobb och fri­tids.

Dä­re­mot är jag grym på att le­va i nu­et, och fånga de små ma­gis­ka ögon­blic­ken. Att fixa my­si­ga helg­fru­kostar till mi­na barn, el­ler att gö­ra spän­nan­de ut­flyk­ter. Jag vå­gar bu­sa och va­ra li­te ga­len in­för bar­nen.

SÄG DEN AN­NAN mam­ma som bju­der på ett unikt dans­num­mer till var­je låt un­der me­lo­di­festi­val­fi­na­len (att se­dan 10-åring­en dog pin­sam­hets­dö­den emel­lanåt är en an­nan fem­ma…). Och jag finns all­tid där med min trygg­het och vill­kors­lö­sa kärlek, i bå­de gråt och skratt.

Kan vi in­te ba­ra lå­ta det va­ra så – att man ac­cep­te­rar att man är bra på vis­sa sa­ker i sitt för­äld­ra­skap, och kanske li­te säm­re på and­ra. Kanske väl­ja ut någ­ra sa­ker som är yt­terst vik­ti­ga för dig som för­äl­der, och se­dan för­sö­ka sat­sa på att gö­ra des­sa rik­tigt bra. ”Good enough” är ett ut­tryck man of­ta släng­er sig med nu för tiden, men jag tycker att fler bor­de anam­ma det – många skul­le må bätt­re av att upp­le­va käns­lan av att va­ra ”bra nog”.

GOOD ENOUGH SKA in­te in­ne­bä­ra att man slu­tar an­stränga sig som för­äl­der, el­ler blir lik­gil­tig och oen­ga­ge­rad. I mi­na ögon hand­lar det mer om att för­sö­ka fo­ku­se­ra på vad du fak­tiskt har åstad­kom­mit, sna­ra­re än allt det som in­te bli­vit gjort.

Det hand­lar om att va­ra snäll mot sig själv i sitt för­äld­ra­skap. Ibland mås­te man tac­ka nej till att fixa fi­ka till klass­fes­ten, el­ler vå­ga bry­ta ihop av trött­het ef­ter da­gar med trot­si­ga barn. Så släpp kra­ven på att bli den per­fek­ta mam­man el­ler pap­pan – och finns det ens nå­gon så­dan? Du gör ditt bäs­ta och mås­te få räc­ka.

Att sit­ta på gol­vet och le­ka med le­go och bi­lar har jag ald­rig va­rit bra på – och fak­tum är att jag in­te ens tycker att det är spe­ci­ellt ro­ligt

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.