”Jag le­ver och ser möj­lig­he­ter­na”

Dri­ven av ny­fi­ken­het har nä­rings­livs­pro­fi­len Ingrid Eiken Holmgren va­rit med om en mängd job­by­ten un­der sin kar­riär. På vägen har hon även er­fa­rit mot­vind. Då kom hen­nes tjurskal­li­ga en­vis­het och för­må­ga att ska­pa gläd­je väl till pass.

Hallands Nyheter - - Livets Gång - EYAL SHARON KRAFFT/TT

Ingrid Eiken Holmgren är na­tio­na­le­ko­no­men som blev stats­sek­re­te­ra­re på Kul­tur­de­par­te­men­tet (M). Se­dan 2012 är hon vd på Mäklar­sam­fun­det och sty­rel­se­proffs.

– Det var ett fan­tas­tiskt upp­drag att va­ra med om att le­da ett helt de­par­te­ment. Jag läm­na­de ett dröm­jobb för ett an­nat dröm­jobb när jag gick från re­ge­ring­en till Mäklar­sam­fun­det, sä­ger hon hem­ma i sitt hörn­rum med utsikt över Er­ik Dahl­bergsal­lén i Stock­holm.

Kul­tur och bo­stä­der kan te sig som vitt skil­da om­rå­den, men Ingrid Eiken Holmgren har än­då hit­tat en eg­gan­de ge­men­sam näm­na­re. Bå­da om­rå­de­na är vik­ti­ga för van­li­ga män­ni­skor. Hon går i gång när klu­ri­ga pro­blem tor­nar upp sig och ford­rar lös­ning. Det fick hon sin be­skär­da del av un­der åren som sty­rel­se­ord­fö­ran­de för bo­stads­saj­ten Hem­net.

– All­ting var in­te en­kelt.

Som chef sjung­er hon tyd­lig­he­tens lov. Med­ar­be­tar­na ska ve­ta vart sku­tan är på väg och kän­na fri­het un­der an­svar. Ut­an den­na fri­het finns en risk att ener­gin kan in­rik­tas på ovid­kom­man­de de­tal­jer och på att und­vi­ka fel. Och då sker ing­en ut­veck­ling, me­nar hon. Le­darsti­len är “sna­ra­re tuff än mjuk”.

– Men in­te otrev­lig. Det är vik­tigt att fat­ta be­slut och kom­ma fram­åt. Vik­tigt att al­la är med.

– Ge­nom att ska­pa gläd­je och ener­gi. Re­dan som barn ha­de jag en glad och po­si­tiv at­ti­tyd, en gläd­je i var­da­gen. Det har hjälpt mig många gång­er att kom­ma fram­åt.

Där nal­kas vi kanske hem­lig­he­ten bakom hen­nes in­ne­bo­en­de gläd­je.

– Jag går in­te och grubb­lar på det som fanns för­ut. Jag le­ver och ser möj­lig­he­ter­na i nu­et och fram­åt. Jag har ock­så “ett mi­nus­drag”, jag kan va­ra tjurskal­ligt en­vis. Som vux­en har jag lärt mig att änd­ra mig, men det är in­te lätt. En­vis­he­ten har nog hjälpt mig att va­ra ut­hål­lig för att nå lång­sik­ti­ga mål.

HON ÄR UPP­VUX­EN som en­sam­barn i Mä­lar­höj­den i Stock­holm. Pap­pa var ent­re­pre­nör me­dan mam­ma så små­ning­om blev sek­re­te­ra­re till en ge­ne­ral­di­rek­tör. Lil­la Ingrid och hen­nes mam­ma bod­de må­nads­vis hos mos­tern och ku­si­ner­na i Mo­ta­la och hos mor­för­äld­rar­na i Mal­mö.

– Det var ett en­kelt liv. Cyk­la i na­tu­ren, ploc­ka bär, nyk­ter­hets­rö­rel­sen, bin­go och mi­ni­golf. Jag var li­te av en en­sam­varg och lär­de mig att sys­sel­sät­ta mig själv. Den här tiden var väl­digt vik­tig för mig, jag har en trygg­het i att ve­ta att jag kla­rar mig.

ÄVEN SOM VUX­EN upp­skat­tar hon na­tu­ren. På se­na­re år har and­nings­hå­let va­rit på en gård i Rosla­gen. El­ler så åker hon längdskidor om­gi­ven av tys­ta fjäll. Li­kaså är hon den­sam­ma som per­son.

– Jag ser ing­en stor skill­nad på hur jag är som per­son på job­bet el­ler pri­vat. Ny­fi­ken, ut­hål­lig, en­vis och gans­ka glad.

Någ­ra sto­ra fram­tids­pla­ner har hon in­te. Med fle­ra smärt­sam­ma år bakom sig och döds­fall i fa­mil­jen är lär­do­men att li­vet på­går här och nu, fram­hål­ler hon.

SOM DÅ­VA­RAN­DE FLICKVÄN till Mår­ten Pal­me var hon med ma­kar­na Pal­me på bio sam­ma kväll som han mör­da­des:

– Den­na hän­del­se har på­ver­kat mig enormt och det finns en smär­ta här som har följt mig ge­nom li­vet. Det har bi­dra­git till att jag har ett för­sik­tigt och re­ser­ve­rat drag i mig. Jag har än i dag ett otro­ligt ljust och glatt min­ne av Olof.

SVÅR NÖT. Ingrid Eiken, som är ut­bil­dad na­tio­na­le­ko­nom, går i gång på klu­ri­ga pro­blem. Bostads­bris­ten me­nar hon är ett av Sve­ri­ges mest kom­pli­ce­ra­de sam­hälls­pro­blem.

Bild: NOELLA JO­HANS­SON/TT

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.