Ego­cent­ri­ci­te­ten aning­en stö­ran­de

Hallands Nyheter - - Kultur & Nöje - BJÖRN GUNNARSSON kul­tur@hn.se

LITTERATUR

PER HAGMAN Al­las äls­ka­re, ing­ens älsk­ling Bon­ni­ers

”Hagman är of­ta spet­sig i sin sam­tidskri­tik, li­te som Lars Noréns vre­si­ga dag­böc­ker.”

Själv­bi­o­gra­fis­ka in­slag har fun­nits i fle­ra av Per Hag­mans böc­ker. På sätt och vis har han fö­re­bå­dat tren­den med au­to­fik­tion, ef­tersom ele­ment ur hans liv har ut­gjort mo­tiv i ro­ma­ner­na.

NYA BOKEN ”Al­las äls­ka­re, ing­ens älsk­ling” kal­las själv­bi­o­gra­fi, men skil­jer sig in­te så av­se­värt från Hag­mans ti­di­ga­re. Det är sam­ma mil­jö­kon­tras­ter, ba­rer på frans­ka Ri­vi­e­ran och li­vet på väst­gö­tas­lät­ten. Sam­ma re­so­ne­mang om de­mi­mon­der, bar­häng och fri­het­lig­het, sam­ma fla­nör­sat­ti­tyd till till­va­ron, sam­ma kafé­fi­lo­so­fe­ran­de i för­sök att rätt­fär­di­ga sin livs­håll­ning. Hagman är of­ta spet­sig i sin sam­tidskri­tik, li­te som Lars Noréns vre­si­ga dag­böc­ker. Att Hagman skild­rar ett ut­mät­nings­fall han drab­bas av med an­vän­dan­de av or­det rätts­ha­ve­rist är in­te all­de­les fel.

Boken skild­rar någ­ra år på 2010-ta­let, när för­fat­ta­ren för­sö­ker fin­na en ny väg i sitt allt­me­ra me­del­ål­ders liv. Ska han fort­sät­ta att stän­digt bry­ta upp el­ler åter­vän­da hem?

Ef­ter Nice blir Marstrand, Tu­nis, Pa­ler­mo och Lam­pe­du­sa nya håll­punk­ter, nya ba­rer för fla­nö­ren att iakt­ta folk­li­vet i; på en gång till­hö­rig och en främ­ling. Lam­pe­du­sa är ju mest känt som ön där bå­de li­ken och de över­le­van­de från Me­del­ha­vets båt­flyk­ting­ka­ta­stro­fer tas iland.

HAGMAN BE­RÖR na­tur­ligt­vis flyk­tingsi­tu­a­tio­nen, men fo­gar in den i en be­rät­tel­se där han själv, hans en­sam­hetssnob­be­ri och hans li­be­ra­lan­ar­kis­tis­ka världs­bild fort­fa­ran­de står i cent­rum.

Sce­ne­ri­er­na från ut­lands­vis­tel­ser­na lik­nar of­ta enkla­re re­se­re­por­tage, vil­ket tex­ter­na för­mod­li­gen är från bör­jan. Just hans ego­cent­ri­ci­tet – hans självre­flex­ion är all­tings mått – är stö­ran­de, ef­tersom den fram­står som en konst­när­sat­ti­tyd me­ra än som lev­nads­konst.

De­ka­denslit­te­ra­tur och fla­nörsspleen har ald­rig va­rit nå­gon svensk pa­rad­gen­re.

Hagman är den som kom­mit när­mast, men de­ka­den­sen är fort­fa­ran­de snäll. Far­lig­he­ter drab­bar and­ra, ald­rig det fla­ne­ran­de ja­get, vars vre­de mest väcks när han dras in­för dom­stol av svens­ka sta­ten.

ATTRAKTIONEN TILL de­mi­mon­den blir säl­lan nå­got an­nat än små­bor­ger­lig nostal­gi och skriv­bords­pro­jekt.

Hans för­kär­lek för det som är “chic et mon­dain”, be­ta­gel­sen i luf­fa­re och lo­di­sar, bar­gangs­ters och bar­bru­dar, blir ett gans­ka pru­dent­ligt fri­hetssvär­man­de, och som så­dant blir det till slut en smu­la långtrå­kigt. Mot slu­tet av boken be­rät­tar Hagman att han bli­vit far till en dot­ter. Kans­ke är det dags att bli vux­en.

Bild: STAF­FAN LÖWSTEDT/TT

DE­BU­TE­RA­DE 1991. Per Hagman, född 1968, är upp­vux­en i svens­ka små­stä­der och af­ri­kans­ka stor­stä­der men bor nu­me­ra i Sve­ri­ge.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.