Rolf Håkansson har en ovärderlig skatt. På fotomuseet Olympia finns bilder och filmer från Falkenbergs historia.
SAMARBETE MED REGIONMUSEUM: ”ALDRIG”
Fotomuseet Olympia är en liten gul byggnad i centrala Falkenberg. Innanför väggarna ryms lokal historia – bilder och filmer från Falkenberg från 1800-talet till i dag. Museet rymmer också teknisk fotohistoria. Här finns allt från sekelskiftets träkameror till modern digital utrustning.
Får man chansen att dricka kaffe och äta muffins (från grannen Västra Bageriet) med honom, Rolf Håkansson, lär man sig snart att det finns två saker som får honom att tända på alla cylindrar. Saker som han vill – och kan – prata om i timmar. Det ena är fotografi som hantverk. Helst den tekniska delen, som bronkoskopet som kom skickat från från tyska företaget Karl Storz. Rolf Håkansson har självklart testat det själv. Han har också filmat en myra med den förstorande medicinska filmutrustningen.
– Myran log och räckte ut tungan åt mig, den jäkeln.
ROLF HÅKANSSONS storebror köpte kameror när de var unga. Rolf Håkansson fick hans gamla. Det satte grunden till fotointresset som, när man tittar sig omkring inne på Olympia, kan antas ha vuxit förbi broderns. Samlingen stod först i ett extra hus på tomten på Tröingeberg. 1997 gjordes den gamla bioladan i centrum om till museum.
– Huset var privatägt och fullt av skräp men kommunen köpte det och gjorde i ordning det, med hjälp av ett arbetsmarknadsprojekt, så att vi kunde hyra det, säger Rolf Håkansson.
Utöver att göra om gamla filmer och foton till digitala format, vilket företaget till största del går runt på, tar han emot sällskap som önskar se speciella filmer.
– Det kan vara PRO som tittar på
Rolf Håkansson sitter på en teknisk och historisk fotoskatt. Med outtröttlig energi tar han emot och visar bilder från en tid som flytt.
gamla Falkenbergsfilmer, motorcykelsklubben som tittar på gamla hojfilmer eller gamla arbetskollegor som samlas för att titta på filmer från arbetsplatsen.
ALLT SOM FINNS på museet har skänkts av privatpersoner och företag. Just nu har Gillis Hääggs bilder en framträdande roll. Denna man, som färgsatte fotografen Lennart Nilssons svartvita bilder, är det andra ämnet som Rolf Håkansson vill – och kan – prata om i timmar. Många falkenbergare känner till Gillis Häägg och hans arbete (se faktaruta). Men i Sverige och världen var han länge okänd och det retar upp Rolf Håkansson.
– Att Lennart inte har talat om för andra människor att han inte var ensam gör mig ont. Har man fått hjälp kan man väl berömma dem som har varit med – inte hävda att det är en mans jobb. Fortfarande i dag, som i minnesfilmen som finns på SVT, sägs det ingenting om de andra.
Gillis Häägg, en vän och förebild till Rolf Håkansson, dog för snart två år sedan.
– Han var ett geni. Det fanns ingen mer tekniskt kunnig man.
Den dag Rolf Håkansson vill byta ut bilderna på väggarna finns det mycket att välja på.
– Här finns prylar så det räcker till ett museum till och bilder så det räcker till två museum till. Nu är det Gillis bilder, men vi har lika mycket på Selma Lagerlöf från Mårbacka. Och Falkenbergsbilder. Vi har flera samlingar av negativ som vi aldrig ens hunnit kopiera. Om jag levde i hundra år till skulle jag kanske hinna bli färdig.
ROLF HÅKANSSON ÄGER allt material personligen och kan, om han skulle vilja, elda upp allt i morgon. Falkenbergsfilmerna, filmerna från de gamla fabrikerna, fotoarkivet från Ny Tid och Gillis Hääggs verk – det är hans att vårda/förvara/förstöra hur helst han vill.
– Ja, men vi har redan gjort klart vem som ska ta över om jag står på näsan. Det är en av våra två söner, säger Rolf Håkansson.
I det gamla mörkrummet visar Rolf Håkansson förstoringsapparaten som Gillis Hägg använde på 60-talet. Här finns en stapel med bilder på Hepstars och flyttkartonger med negativ, bland (mycket) annat.
– Här håller jag på under lediga stunder.
Du säger själv att det finns oändligt med bilder att organisera och digitalisera. Skulle du inte vilja samarbeta med något kommunalt eller regionalt museum?
– Nej. Det skulle inte gå att driva ihop med någon, att det sitter en museichef hit eller dit som ska lägga sig i. Jag byter grejerna när jag vill och då får jag plocka bort det andra.
Hade du inte velat att det skulle ingå i något regionmuseum för att få hjälp med all arkivering, katalogisering och förvaring?
– Aldrig! Men vi skulle behöva tre gånger så mycket plats.
Det finns ett regionalt museum. Privatpersoner, företag och nedlagda tidningsredaktioner hade kunnat välja att lämna materialet dit, men de har valt att lämna det till Rolf Håkansson och det lilla gula fotomuseet i den gamla bioladan.
– De vet att vi tar hand om det. Och visar det.
När Falkenbergsfilmerna visas är det fullt i salongen.
– Det hamnar inte bara i ett förråd.