Nu har även jag en nörd­kloc­ka

Hallands Nyheter - - Livets Gång -

Jag har sprung­it i många år som mo­tio­när. De förs­ta tret­tio – tret­tio­fem åren snör­de jag och and­ra mo­tio­nä­rer ba­ra på oss lö­par­s­kor­na och sprang. Se­dan kom en tid när många la upp per­son­li­ga trä­nings­pro­gram och skaf­fa­de mä­t­in­stru­ment som re­gi­stre­ra­de allt möj­ligt. Jag vil­le ba­ra springa som förr men skaf­fa­de i al­la fall ett stoppur. Kloc­kan de in­bit­na skaf­fa­de som mä­ter allt kal­lar jag nörd­kloc­ka.

NU ÄR LÖPNINGEN om möj­ligt än­nu mer in­veck­lad men jag har en­vist haft kvar min gam­la me­tod, på med skor­na och springa. Det vill sä­ga till för en tid se­dan, nu har även jag en nörd­kloc­ka.

JAG FÖR­STÅR LÅNGT ifrån al­la fi­nes­ser på nörd­kloc­kan men har för­sökt lä­ra mig li­te grun­der. Jag tror att jag kan få fram läng­den (allt­så på den sträc­kan jag har sprung­it), to­tal­tid, an­tal ne­ga­ti­va tan­kar, typ jag or­kar in­te en me­ter till, ka­lo­ri­för­bruk­ning, snittem­po, puls, fot­svett­s­pro­cen­ten, höjd över ha­vet (var­för jag ska ve­ta det har jag dock in­te kom­mit på) och an­nat. Någ­ra av des­sa funk­tio­ner har jag än­nu in­te hit­tat men jag anar att de finns.

"Ef­ter fem­ton me­ter förs­ta gång­en kun­de jag in­te lå­ta bli att tit­ta på li­te fak­ta och ef­tersom jag är hopp­löst när­synt på­ver­ka­de det mitt löp­steg på ett ra­di­kalt sätt"

ATT EN NÖRD­KLOC­KA in­te skul­le på­ver­ka mitt sätt att trä­na och springa ef­ter 47 års nö­tan­de var jag säker på. Ack så fel jag ha­de! Jag blev di­rekt slu­kad av tek­ni­ken. Ef­ter fem­ton me­ter förs­ta gång­en kun­de jag in­te lå­ta bli att tit­ta på li­te fak­ta och ef­tersom jag är hopp­löst när­synt på­ver­ka­de det mitt löp­steg på ett ra­di­kalt sätt. Jag mis­sa­de den bre­da lands­vä­gen och snubb­la­de ut­för en brant slänt. Tro­ligt­vis finns höjd­skill­na­den och ned­slags­plat­sen re­gi­stre­rad nå­gon­stans. Väl up­pe på lands­vä­gen igen vå­ga­de jag in­te tit­ta på kloc­kan för­rän jag kom in på en skogs­väg.

EF­TER EN KORT stund på skogs­vä­gen kun­de jag in­te lå­ta bli att för­sö­ka knap­pa fram vad jag höll för snittem­po. Åter tap­pa­de jag kon­cent­ra­tio­nen på det jag skul­le göra, näm­li­gen springa på vägen. Den­na gång lär­de jag mig att i skogs­di­ken till väns­ter kan det fin­nas vat­ten. Se­dan lyc­ka­des jag ut­an missö­den någ­ra gång­er göra två sa­ker sam­ti­digt, allt­så tit­ta på kloc­kan och springa på vägen. Ef­ter 5 390 me­ter från ut­gångs­punk­ten var det dags igen, jag tit­ta­de när­synt på kloc­kan och kom i när­kon­takt med någ­ra ung­gra­nar till väns­ter om vägen. Den störs­ta lär­do­men av min förs­ta löp­tur med nörd­kloc­ka var att jag är väns­tervri­den, när jag slu­tar tit­ta på vägen vi­ker jag kraf­tigt av till väns­ter.

NÖRD­KLOC­KAN JAGAR MIG till att var­je gång jag spring­er så tar jag i allt vad jag kan för att för­bätt­ra mä­tre­sul­ta­ten från för­ra gång­en. Med and­ra ord bor­de jag ha skaf­fat den för länge se­dan, då ha­de jag sprung­it som en ol­jad blixt vid det här la­get. Och det är klart att en lö­par­nörd som jag ska ha en nörd­kloc­ka, vis­sa nör­dar är ba­ra trö­ga­re än and­ra.

An­ders Pe­dersén

Gäst­spe­la­ren från Vin­gå­ker­strak­ten.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.