Det bästa vo­re nog om Italien vin­ner i kväll

Hallands Nyheter - - Kultur & Nöje - JO­HAN HAMMERBY MEL­LO 2017 Hal­lands­pos­tens Me­lo­di­festi­val-ex­pert

Det är nu dags för årets ro­li­gas­te tv-kväll! Län­der runt he­la jor­den sam­las och tit­tar på sam­ma pro­gram, det som bru­kar be­skri­vas som ”värl­dens störs­ta mu­sik­täv­ling”. Jag har i många år va­rit ett stort fan av både den­na täv­ling och den svens­ka ut­tag­nings­pro­ces­sen, Me­lo­di­festi­va­len. I fjol var jag på plats både på Mel­lon och Eu­ro­vi­sion Song Con­test, men i år skip­pa­de jag att åka till Ukrai­na. Men oav­sett om jag är på plats el­ler in­te näs­ta år så hop­pas jag att täv­ling­en 2018 ska ar­ran­ge­ras i Italien.

VA, VAR­FÖR IN­TE i Sve­ri­ge? Är det in­te själv­klart att man mås­te hål­la på Robin Bengts­son, så att fi­na­len går här näs­ta år?

Nej, så fun­kar in­te jag, och li­ka­dant är det med många and­ra in­bit­na Eu­ro­vi­sion-fans (el­ler, ja, vi är väl nör­dar) som jag kän­ner. Visst vill jag att det ska gå bra för Sve­ri­ge, att vi ska ta den där sjun­de se­gern som in­ne­bär att vi gör Ir­land säll­skap som det mest vinstri­ka lan­det i täv­ling­ens histo­ria. Det kom­mer att hän­da, men det be­hö­ver in­te bli i år.

För täv­ling­en är stör­re än så. Trots att den fort­fa­ran­de har höga tit­tar­siff­ror så mås­te den slåss för sin över­lev­nad, av fle­ra an­led­ning­ar. Den tyd­li­gast har det se­nas­te året va­rit po­li­ti­se­ring­en, där Ryss­land och Ukrai­na har va­rit i cent­rum. De­ras bråk har vi­sat hur sym­bo­liskt vik­tig den här täv­ling­en är

”Det be­hövs nytän­kan­de, och där fun­ge­rar Italien bätt­re. Por­tu­gals låt är för trå­kig i mitt tyc­ke.”

i and­ra län­der, men blir det allt för po­li­tiskt riskerar in­tres­set att sval­na. Där­för är det vik­tigt att årets vin­nar­låt, mer än nå­gon­sin, är nå­got som al­la kan stå bakom, men sam­ti­digt mu­si­ka­liskt för täv­ling­en fram­åt.

DÄR HAR VI Fran­ce­sco Gab­ba­ni från Italien. Det är en fart­fylld låt, som trots att den är oer­hört ita­li­ensk, ver­kar gå hem i al­la lä­ger. Med el­ler ut­an dan­san­de apa.

Ef­tersom det är en bra låt så ser jag den gär­na som vin­na­re, hell­re än den and­ra för­hands­fa­vo­ri­ten, Por­tu­gal. Sal­va­dor Sobral sjung­er en låg­mäld kär­leksvi­sa som häm­tad från en svart­vit film från 1950-ta­let. Jag har för­stått att många upp­skat­tar den av­ska­la­de en­kel­he­ten i bi­dra­get, där äkt­he­ten i käns­la och sång slår ut led­skär­mar, över­ko­re­o­gra­fe­ra­de dans­steg och ut­flip­pa­de ko­sty­mer. Att man går till­ba­ka till grun­den.

Men helt till grun­den vill jag in­te gå. Det be­hövs nytän­kan­de, och där fun­ge­rar Italien bätt­re. Por­tu­gals låt är för trå­kig i mitt tyc­ke.

Tro­ligt­vis vin­ner nå­got av des­sa bi­drag. Men i faj­ten finns så klart Bul­ga­ri­ens 00-ta­list, Sve­ri­ges rull­band, Bel­gi­ens ljus­skyg­ga flic­ka och Ru­mä­ni­ens jod­del­rap. Men det blir nog för svårt för des­sa att seg­ra, och i så fall kom­mer vi dess­utom att få en ic­ke­eng­elsk­språ­kig vin­nar­låt, vil­ket i sig är kul.

EN AN­NAN VIK­TIG aspekt är att ett Big 5-land kans­ke vin­ner. Vis­sa av de di­rekt­kva­li­fi­ce­ra­de län­der­na, fram­förallt Stor­bri­tan­ni­en, ver­kar strun­ta i täv­ling­en ef­tersom de all­tid går till fi­nal i vil­ket fall. Där har sär­skilt Italien gått mot ström­men och vi­sar att man kan skic­ka bra bi­drag än­då. En ita­li­ensk vinst skul­le li­te mer le­gi­ti­me­ra Big 5:s ex­istens, vil­ket är ett nöd­vän­digt ont för att täv­ling­en ska fort­sät­ta va­ra den stor­slag­na fest som den har va­rit se­dan mil­len­ni­e­skif­tet.

Skul­le Sve­ri­ge vin­na kom­mer jag in­te kla­ga, tvärtom. Det är en bra låt, men jag vän­tar hell­re till näs­ta år med att se en svensk ta emot se­ger­po­ka­len i San Re­mo. Na­mas­te! Al­lez!

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.