Garaget blev ett hobbybageri
Det började med en ciabatta och slutade med att ett planerat bastubygge i ett garage blåstes av och blev till ett hemmabageri i stället. ”Så går det när ett bakningsintresse går överstyr”, säger Patric Ljunggren och skrattar.
Utifrån betraktat är det inget som skvallrar att det jäser i idyllen på Lugnets väg, men hos familjen Ljunggren i nummer åtta är det ständigt liv i luckan. Eller i alla fall i de burkar som hyser Patrics surdegskulturer. Så har det sett ut i nästan tio år. Det var då han bestämde sig för att lära sig baka den perfekta ciabattan.
Det tog sin lilla tid att komma på tekniken. Patric, som alltid älskat bröd, gick in för uppgiften med liv och lust. Familjen vande sig snabbt vid att det serverades nybakat matbröd. Övriga i huset fick också vänja sig vid att det stod bunkar, skålar och mjölpåsar överallt i köket.
TILL SIST TYCKTE Patric själv att han kommit så nära sitt önskade mål som han kunde, men då var det för sent... Surdegssvamparna hade kommit in i hans liv för att stanna.
Patric var nu totalt fast i bakningsvärlden. Han läste en massa böcker om surdegsbakning, gick kurser och lärde sig baka flera nya brödsorter. Han testade nya slags mjöl och insåg parallellt att hans kära hobby inte bara resulterade i att han blev en allt skickligare bagare – den bredde också ut sig allt mer.
Innan allt detta hände hade Patric länkat ihop boningshuset och det gamla garaget med en inglasad entré. Tanken var då att bygga en bastu i garaget.
– När vi byggde trädäcket på baksidan satte vi in en badtunna att hoppa ner i efter bastandet.
Trädäcket är fortfarande kvar, liksom badtunnan, men i stället för bastuaggregat blev det en bakugn...
BAGERIET ÄR INTE bara Patrics himmelrike, även grannar, vänner och bekanta hittar hit de fredagseftermiddagar då Patric är ledig från sitt ordinarie jobb som sportreporter på P4 Halland för att i stället ägna sig åt att baka baguetter, levains och andra godsaker.
– Jag jobbar 90 procent just för att få möjlighet att hålla på med det här, säger han samtidigt som han reser sig från stolen i matrummet där vi sitter och pratar, för att titta till de baguetter som han hade satt in i ugnen en kvart tidigare.
FÖR PATRIC ÄR det viktigt att bakandet är en glädjefull hobby. De som en gång smakat hans bröd brukar föreslå att han ska satsa professionellt på bakandet. Det är såklart smickrande, men kommer helt säkert aldrig att ske.
– Det här gör jag verkligen bara
för att det är så roligt, med lönsamhetskrav skulle jag tappa inspirationen.
YTTERLIGARE ETT BEVIS på hans inställning är att de som vill ha hans bröd inte får betala. Patric har emellertid insett att omgivningen inte klarar av att få något till skänks, så han kör med byteshandel istället.
I krokarna finns folk som gillar att fiska eller har något annat användbart att erbjuda i gengäld.
Ett av de roligaste kvittona på att han är bra på det han gör har Patric fått från en av sonens kompisar:
– Hon ville ha ett focacciabröd som födelsedagspresent – då blir man stolt!