Bilister bör inte komma alltför nära
HALLAND: NYA PANSARVAGNARNA HAR EXTREMT KORT BROMSSTRÄCKA
Eftersom luftvärnets nya bandvagnar är tyngre än de gamla hörs de mer. Och bilister bör inte köra för nära bakom. De breda, långa banden gör bromssträckan väldigt kort.
Det hörs lång väg när de fyra bandvagnarna närmar sig.
– I och med att de är så mycket tyngre låter de betydligt mer än de tidigare. Så det är fler som lägger märke till oss nu – speciellt när vi kör inne i stan, säger Carl Sjöstrand, informationschef på Lv 6, och berättar att de ska ha ett 20-tal i gång i Halmstad när den levererats till luftvärnsbataljonerna.
– Fast vi som gillar ljudet av larvfötter säger aldrig att de dånar, vi säger att de sjunger, inflikar fanjunkare Anders Eriksson.
Än så länge har de bandvagnar för trupptransport att träna förarna med – men längre fram ska de få en ombyggd specialversion för luftvärnet.
DEN BAKRE VAGNEN ska då ha ett flak med en uppfällningsbar avskjutningsramp för fyra robot 98. De tysktillverkade robotarna med medellång räckvidd är markversionen av dem som hänger under vingarna på Jas 39 Gripen. Soldaterna på Lv 6 ska börja utbildas på dem nästa år.
– Tack vare bandvagnarna kan de väldigt snabbt växla mellan olika grupperingsplatser – och direkt komma till skott, säger Carl Sjöstrand.
– Och den stora vinsten för personalen är förstås att den är skyddad mot minor, hemmagjorda bomber, granatsplitter och finkalibrig eld, säger Anders Eriksson.
Han går igenom bandvagnens skydd, bit för bit. Golvet är dubbelt, med ett tomrum emellan, för att ta upp smällen vid en detonation från en mina underifrån.
– Som du märker hänger stolarna av samma anledning i taket och fötterna ska du ha på fotplattor som är fjäderupphängda, förklarar Anders Eriksson när tidningens utsände tar plats i en av vagnarna.
UPPE PÅ TAKET finns det stora packlådor för att man ska slippa ha utrustning inne i vagnarna.
– Det är oerhört viktigt att inte ha några lösa föremål inne. En liten tomhylsa på golvet blir en livsfarlig projektil vid en detonation, säger Anders Eriksson och visar hur vapen ska spännas fast i särskilda hållare.
HUR MYCKET PANSARSKALET står emot får han inte avslöja, men i fredliga miljöer monterar de ofta av de yttersta, keramiska skyddsplattorna.
– Genom att få ner vikten minskar bränsleförbrukningen och slitaget på fjädring och band.
När vi tar en provtur ut i terrängen märks det hur lätt den har att ta sig fram.
– Tar man det lugnt och gör rätt är framkomligheten otroligt bra, säger Anders Eriksson och påtalar vikten av att inte gasa för mycket när underlaget är löst.
– Slirar man med banden förstör man bara underlaget för nästa bandvagn som ska fram.
Jämfört med den stora Patrian (pansarterrängbil 203), som finns på Lv 6, är framkomligheten enorm.
– Det här är som att köra på en motorväg. Den klarar betydligt värre utmaningar, säger Anders Eriksson när vi far fram på en terrängslinga mellan regementet och Sofieberg.
– Marktrycket blir så lågt tack vare att banden är långa och breda. Det är därför som den, trots alla ton, inte sjunker ner i djup snö.
– Nattetid kan föraren dessutom ha på sig bildförstärkare och längst fram sitter en Ir-lampa. Då blir det som att köra i dagsljus.
OCH SKA ANDERS Eriksson ge ett enda råd till andra bilister så är det att hålla avståndet bakom en sådan här bandvagn.
– En personbils kontakt med marken är ju inte större än fyra handflator. Den här tungviktaren har betydligt kortare bromssträcka tack vare de stora banden, säger han och tillägger:
– Och kör en bil in bakifrån tror jag knappt att föraren på bandvagnen märker det.