Pastagratäng och kakor med avtryck
”Handtaget på en stekpanna som stått i en 200-gradig ugn har oftast samma temperatur...”
Nu är det fem år sedan jag fick ett alldeles eget bollhav – min matsida! I denna tummelplats av kokt, stekt, gräddat, bakat, grillat, stuvat – ja, allt man kan tänka sig hitta på både i och utanför ett kök – har jag lärt mig massor. En del erfarenheter har varit rentav smärtsamma, fast nu har till och med jag fattat att handtaget på en stekpanna som stått i en 200-gradig ugn oftast har samma temperatur...
Glödande grillkol på en bar fot är inte heller så skönt. I båda fallen räddades jag av en sån där mjuk vinkylare man har i frysen. Den är även utmärkt att dämpa brännskador med. Sitter som en smäck på både hand och fossing.
EFTERSOM EN STOR del av min jakt på ny, rolig mat består i att jag ogenerat snor både recept och idéer från matbloggare i framför allt engelskspråkiga länder, får man också tugga i sig att de mäter lite konstigare än vad vi gör.numera har jag riktigt bra kläm på både Fahrenheit och cups. Fast konstiga grejer är det allt...
DÅ ÄR DET enklare med färsk pasta. Även om jag oftast gör min egen med min vackra blå pastamaskin, händer det också att jag köper färdig. Den är helt okej. Tortellini är kalasbra mat, precis som ostfylld ravioli, som jag shoppat på mig ett par påsar av den här veckan. Visst kan man koka och äta den som den är, men det gör sällan en människa glad. Betydligt skojigare blir det om den bakas i ugnen ihop med knaprigt bacon, babyspenat och en smärre driva av nyriven parmesan. Medan ravioligratängen blir klar i ugnen rör man ihop degen till de roliga fingerprint-kakorna. De 20 minuter gratängen får ta igen sig utanför ugnsvärmen medan man gräddar kakorna påverkar inte slutresultatet alls (glöm bara inte att sänka och höja temperaturen emellan). Sen hivar man in gratängen i ugnen igen – då med grillen på – och fixar kolaklicken på kakorna under tiden. Genialiskt. Och – klarades helt av utan blessyrer denna gång!
FAST JAG VET såklart på pricken var i frysen vinkylaren finns ifall olyckan skulle vara framme fler gånger. Det har jag nämligen också lärt mig.