De flyd­de ur­sitt brin­nan­de hus

Hallands Nyheter - - Falkenberg - Le­na Lyx­ell 010-471 52 68 ∙ le­na.lyx­ell@hn.se

– Vi är så fruk­tans­värt tack­sam­ma över att tid­nings­bu­det re­a­ge­ra­de, sä­ger Beatrice Haikal. Hon och hen­nes man väck­tes på fre­dags­mor­go­nen av att de brann i de­ras hus.

Beatrice och Ch­ar­bel Haikal pus­tar ut ef­ter en natt de sent kom­mer att glöm­ma.

De åter­vän­der till sitt hem över­vå­ning­en på en vil­la på Sand­dy­ne­vä­gen och ser för­öd­el­sen. Någ­ra tim­mar ti­di­ga­re häng­de de­ras liv på en skör tråd när det bör­ja­de brin­na på ut­si­dan av den gam­la trä­vil­lan. Snabbt spred sig el­den upp­åt och en­ligt rädd­nings­tjäns­tens per­so­nal har Ch­ar­bel och Beatrice ett tid­nings­bud att tac­ka för att de le­ver.

– Jag vak­na­de av att det ring­de på dörren. Jag bad min man gå och öpp­na. Han såg ett tid­nings­bud och en man som stod ut­an­för och pra­ta­de. Han trod­de att de ringt på av miss­tag och bryd­de sig in­te om att öpp­na. Någ­ra mi­nu­ter se­na­re ring­de det på vår te­le­fon och vi för­stod all­va­ret.

BEATRICE FICK SNABBT på sig mor­gon­roc­ken och tog hun­den Sig­ge un­der ar­men in­nan hon till­sam­mans med Ch­ar­bel sat­te sig i sä­ker­het.

– Vi fick in­te med oss någon­ting. Det en­da jag tänk­te på var att vi skul­le ta oss ut så snabbt som möj­ligt, sä­ger Ch­ar­bel. Hon sän­der en tack­sam­he­tens tan­ke till tid­nings-

”När vi stod ut­an­för hu­set för­stod jag in­te rik­tigt all­va­ret. Jag var ba­ra choc­kad och skrek och grät. Nu för­står jag vil­ken otro­lig tur vi ha­de”

BEATRICE HAIKAL bo­en­de i hu­set som brann

bu­det To­ny Fred­man som re­a­ge­ra­de så snabbt och rätt. Hon har fått tag på ho­nom och har ut­lo­vat en pre­sent i brev­lå­dan näs­tan gång han kom­mer för­bi.

– Det brann på bak­si­dan av hu­set, så det syn­tes in­te från ga­tan. Men tid­nings­bu­det kän­de röklukt och re­a­ge­ra­de, be­rät­tar Beatrice.

Vid förs­ta an­blic­ken rök det ba­ra, men på någ­ra mi­nu­ter ha­de bran­den fått or­dent­ligt fäs­te i det gam­la trä­hu­set.

– När vi stod ut­an­för hu­set för­stod jag in­te rik­tigt all­va­ret. Jag var ba­ra choc­kad och skrek och grät. Nu för­står jag vil­ken otro­lig tur vi ha­de, sä­ger Beatrice Haikal.

Hon och Ch­ar­bel har flyt­tat in hos Be­a­tri­ces svär­för­äld­rar. De får in­te bo i sin lä­gen­het på någ­ra da­gar och de­ras klä­der och and­ra till­hö­rig­he­ter stin­ker rök och går in­te att an­vän­da.

– Jag har lå­nat klä­der av min svär­mor, sä­ger Beatrice.

BEATRICE OCH CH­AR­BEL är ny­gif­ta och kom hem från sin bröl­lops­re­sa för någ­ra da­gar se­dan.

– Vi är så otro­ligt tack­sam­ma att vi le­ver och jag hop­pas att vå­ra bröl­lops­pre­sen­ter som vi knappt har hun­nit pac­ka upp har kla­rat sig nå­gorlun­da.

RÄDDADE. Beatrice Haikal tog sin hund un­der ar­men och sprang ut när hon­för­stod all­va­ret. Hon och ma­ken Ch­ar­bel är så tack­sam­ma för att de väck­tes i tid.

Bild: LE­NA LYX­ELL

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.