Hu­mor ska va­ra på rik­tigt för Jo­han

JUBILAREN: KOMIKERN VÄXLAR MEL­LAN TV, FILM OCH TE­A­TER

Hallands Nyheter - - Livets Gång - MA­LIN EIJDE/TT

Gös­ta Ek­man, Su­zan­ne Reu­ter, Bras­se Bränn­ström, Mag­nus Ugg­la… Det hin­ner sve­pa för­bi många kän­da namn un­der en in­ter­vju med Jo­han Wahl­ström, of­ta med klock­re­na imi­ta­tio­ner som en extra bonus. Han blev ti­digt känd som ko­mi­ker och imi­ta­tör, och sågs i sketch­pro­gram som Di­rekt från Berns, Grogg och En re­jäl om­gång, och som mörk­blå po­li­ti­ker i Par­la­men­tet.

HAN HAR VA­RIT skå­de­spe­la­re i 40 år – har job­bat med de fles­ta, stått på de stör­re sce­ner­na i lan­det och har ett stort kon­takt­nät. Och det är långt ifrån ba­ra ko­mik han har syss­lat med. Jo­han Wahl­ström har med­ver­kat i upp­märk­sam­ma­de fö­re­ställ­ning­ar in­om tung dra­ma­tik, som Ger­trud på Dra­ma­ten, Vår klass på Ga­le­a­sen, och Döds­dan­sen på Helsing­borgs stads­tea­ter.

Han har re­gis­se­rat Lars Noréns Krig på Ga­le­a­sen och Al­lan Ed­walls mo­no­log Edit – Tum­me­li­sas mam­ma på Brunns­ga­tan 4, men även Mag­nus Ugglas re­vy och mu­si­ka­len Ca­ba­ret med Pe­ter Jö­back.

Bred­den och va­ri­a­tio­nen är en del av tjus­ning­en med yr­ket, sä­ger Jo­han Wahl­ström. Det blir en storts dub­bel­liv, som när han gjor­de en psy­ko­lo­giskt ut­ma­nan­de roll i Thorsten Flincks upp­sätt­ning av Ger­trud, sam­ti­digt som han spe­la­de Stik­kan Andersson i pa­les­ti­na­sjal på Berns i AB­BA – the true sto­ry. I sam­ma ve­va spe­la­de han ock­så in tv-sket­cher med Ro­bert Gustavs­son och Ca­ri­na Lid­bom. Det finns charm i en så­dan till­va­ro, men ock­så en ound­vik­lig­het.

– Jag är fri­lan­san­de skå­de­spe­la­re, vil­ket in­ne­bär att ibland job­bar man oav­bru­tet och ibland job­bar man mind­re oav­bru­tet, sä­ger han. Och jag är lyck­ligt lot­tad som har fått syss­la med allt möj­ligt.

DEN KOMISKA ÅDRAN ut­veck­la­des ti­digt. Jo­han Wahl­ström föd­des i Se­gel­torp som på den ti­den var en ar­be­tar­för­ort till Stock­holm. Hans pap­pa var han­dels­re­san­de – man­schett­pro­le­tär – som kom upp sig, så att fa­mil­jen kun­de flyt­ta till det fi­na­re Li­din­gö. Då var Jo­han i ton­å­ren, den nya sam­hälls­mil­jön väck­te osä­ker­het och en käns­la av utan­för­skap, och han sva­ra­de med att bli klas­sens lus­tig­kur­re.

– Man kan sä­ga att jag sål­de mig för ett skämt. Jag blev väl in­te di­rekt lä­rar­nas po­pu­lä­ras­te elev, ut­an till­bring­a­de en hel del tid i kor­ri­do­ren.

Där­e­mot blev det en hint om vad han skul­le kun­na ut­veck­la för åd­ra i fram­ti­den. En vän upp­munt­ra­de ho­nom att sat­sa på te­a­tern när betygen in­te räck­te till för gym­na­si­et. Och Jo­han fick kon­takt med någ­ra go­da men­to­rer på vägen mot Scen­sko­lan, te­a­ter­pe­da­go­gen Rag­nar Sör­man och skå­de­spe­la­ren Gun Jöns­son, som bå­da lär­de ho­nom att all te­a­ter mås­te va­ra på all­var, även ko­mik.

– Det be­tyd­de myc­ket för mig, den in­sik­ten, att det är en sak att va­ra rolig och sko­ja yt­ligt och en an­nan sak att gö­ra nå­got på rik­tigt.

Man kan in­te flam­sa när man job­bar med hu­mor, sä­ger Jo­han Wahl­ström. Även med ko­mik mås­te man ta sig själv på all­var. Det är publi­ken som ska skrat­ta, in­te skå­de­spe­la­ren.

– Jag lär­de mig att det gäl­ler att vå­ga an­vän­da sig själv. Ju mer man an­vän­der sin glädje, sin smär­ta och si­na eg­na sorg­li­ga er­fa­ren­he­ter, desto mer sä­ger and­ra: ’vad bra han var’.

Par­la­men­tet gjor­de ho­nom folk­lig, men ut­gör ba­ra en bråk­del av skå­de­spe­la­ren Jo­han Wahl­ströms scen­kar­riär. – Jag är så lyck­ligt lot­tad som har fått syss­la med allt möj­ligt.

HAN HÅL­LER FORT­FA­RAN­DE en bredd på det han gör. Just nu dub­bar han den svens­ka ver­sio­nen av Dum­ma mig 3, fram­ö­ver ska han bland an­nat bör­ja re­pe­te­ra en hu­vud­roll i en pjäs på Te­a­ter Ga­le­a­sen. ”Sin” te­a­ter be­skri­ver han som en här­lig ar­bets­plats ut­an ge­ne­ra­tions­grän­ser, där al­la mås­te vi­sa varand­ra sam­ma re­spekt.

– Det blir ba­ra ro­li­ga­re och ro­li­ga­re och läs­ki­ga­re och läs­ki­ga­re. Om man får ha hjär­nan i be­håll så hop­pas jag få hål­la på tills jag in­te or­kar läng­re över hu­vud ta­get. Upp­vakt­ning un­dan­beds Fal­ken­berg

Upp­vakt­ning på min hög­tids­dag un­dan­be­des.

Präst­går­den

Bild: NOELLA JO­HANS­SON/TT

MÅNGSIDIG. ”Bred­den och va­ri­a­tio­nen är en del av tjus­ning­en med yr­ket”, sä­ger Jo­han Wahl­ström, mest känd från Par­la­men­tet, men som även spe­lat tung dra­ma­tik på Dra­ma­ten, Te­a­ter Ga­le­a­sen och Helsing­borgs stads­tea­ter.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.