Jus­tin Tow­nes står på eg­na ben

Hallands Nyheter - - Skivrecensioner - JAN ANDERSSON

Jus­tin Tow­nes Ear­le är son till Ste­ve Ear­le och döpt ef­ter Tow­nes van Zandt. Att då väl­ja en kar­riär som sing­er/ song­wri­ter är an­ting­en hu­vud­löst och di­rekt dumt el­ler döds­förak­tan­de och mo­digt. Jag lu­tar åt det se­na­re.

Bå­de Ste­ve Ear­le (som va­rit gift sju gång­er med sex kvin­nor) och Tow­nes van Zandt (som lär ha skri­vit den hopp­löst de­pri­me­ran­de Wai­tin’ around to die på sin bröl­lop­snatt) blan­da­de sitt bril­jan­ta låt­skri­van­de med att skju­ta sig ful­la av he­ro­in. Med så­da­na släk­toch vän­skaps­band är det kanske in­te så kons­tigt om Jus­tin Tow­nes Ear­le stärkt sig med fly­tan­de fö­da och stund­tals ta­git flas­kan till hjälp.

MEN DET VER­KAR han ha kom­mit över nu. Jus­tin Tow­nes Ear­les har gift sej, flyt­tat till ett an­nat hörn av USA och har en be­bis på gång. Dess­utom har han bytt skiv­bo­lag, från det rätt spre­ti­ga Vagrant Re­cords till rutinerade New West, där Ste­ve Ear­le ti­di­ga­re låg men där han nu blir stall­kam­rat med bland and­ra Nikki La­ne, Da­ni­el Ro­ma­no och Andrew Combs.

Dess­utom är Kids in the stre­et (al­bu­met) in­spe­lat med hjälp av nog­gran­ne, fing­er­topps­käns­li­ge pro­du­cen­ten Mi­ke Mo­gis från Bright Ey­es, och Kids in the stre­et (ti­tel­spå­ret) är en av Ear­les bäs­ta lå­tar nå­gon­sin. Den akus­tis­ka nostal­gitrip­pen till­ba­ka till 1993 - då Jus­tin var el­va år, spe­la­de fotboll på de som­mar­var­ma ga­tor­na och pap­pa greps för he­ro­i­nin­ne­hav är må­lan­de, vac­ker, still­sam och smått fan­tas­tisk. Och bäst av allt, det är in­te den en­da lå­ten som träf­far helt rätt.

FADED VALENTINE ÄR en skönt vag­gan­de country­sång med sa­loon­kling­an­de pi­a­no­spel och en, ti­teln till trots, varm käns­la. Även What’s she cry­ing for är klas­sisk ”tå­rar­na i ölen-country” av den typ som Ge­or­ge Jo­nes var världs­mäs­ta­re på.

What’s go­ing fär­gas av en pigg kla­ri­nett som får he­la lå­ten att svänga som en New Or­le­ans-pa­rad, nå­ja, näs­tan i al­la fall. Det är hur som helst ett grepp som fun­kar över för­vän­tan Visst finns här ett par sned­träf­far ock­så, den kräng­an­de första­sing­eln Cham­pagne Co­rol­la, di­rekt job­bi­ga blues­flir­ten Short hair wo­man och stelt roc­kan­de 15-25 är verk­li­gen ing­et vi­da­re, men det är än­då mest som an­teck­ning­ar i mar­gi­na­len på ett i öv­rigt im­po­ne­ra­de av­gångs­be­tyg.

FÖR DET KÄNNS verk­li­gen som om Jus­tin Tow­nes Ear­le har gjort upp med sitt för­flut­na, sänkt det job­bi­ga ba­ga­get i ha­vet och valt att fo­ku­se­ra på fram­ti­den. På fa­mil­jen, kar­riä­ren, mu­si­ken.

In­te för att jag tror att Jus­tin Tow­nes Ear­le bryr sig om en så­dan jäm­fö­rel­se, in­te läng­re, men Kids in the stre­et är ett star­ka­re al­bum än nå­got som pap­pa Ear­le släppt ifrån sig de se­nas­te 20 åren.

Bild: ARKIV

STARK. Jus­tin Tow­nes Ear­le ver­kar ha kas­tat ba­ga­get över­bord och blic­kar fram­åt med till­för­sikt på nya al­bu­met. Den 17 ju­ni spe­lar han på Pus­ter­vik.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.