Vår bäs­ta tid är nu

Hallands Nyheter - - Livets Gång - NI­NA CARLS­SON

Sit­ter i en sol­stol i träd­går­den och lå­ter för­som­mar­so­lens strå­lar till­ver­ka nya fräk­nar på min nä­sa. Poj­kar­na spe­lar fot­boll på gräs­mat­tan bred­vid mig – och även om det emel­lanåt mest lik­nar en Mma-match, så rå­der det ett lugn i mitt bröst. Min bäs­ta tid är näm­li­gen nu. Nu när he­la som­ma­ren lig­ger orörd fram­för mi­na föt­ter, och lik­som ba­ra vän­tar på mig.

MEN ÄVEN OM jag of­ta för­sö­ker le­va här och nu, och verk­li­gen nju­ta av stun­den, så är en del av mig och mi­na tan­kar of­ta en bra bit fram i ti­den. Re­dan nu kan jag kän­na en lätt pa­nik över att som­ma­ren snart är här – trots att jag ju läng­tat ef­ter den än­da se­dan i sep­tem­ber. För vips är den ju över! Ti­den full­kom­ligt ru­sar iväg – och än­nu snab­ba­re går det när li­vet vi­sar sig från sin bäs­ta si­da. Så som det fak­tiskt gör för mig just nu.

Sam­ti­digt som en del av mig full­kom­ligt su­ger i mig av dof­ten av sy­ren, havs­luft och ny­klippt gräs­mat­ta, och mi­na öron fylls av få­gel­kvit­ter, så är som sagt en del av mig re­dan fram­me vid skol­star­ter och höst­mör­ker. Jag vill lik­som stop­pa ti­den nu. Jag vill hål­la fast för­som­ma­rens lätt­het och för­vänt­ning­ar om var­ma må­na­der, med här­li­ga även­tyr med nä­ra och kä­ra.

HÄROMKVÄLLEN BE­STÄM­DE JAG mig dock för att den här som­ma­ren skul­le bli an­norlun­da. Jag tän­ker in­te ha ång­est över hös­ten re­dan innan vi pas­se­rat mid­som­ma­raf­ton. Jag tän­ker nju­ta ex­tra myc­ket just i år. När jag gick min kvälls­pro­me­nad ut­med ha­vet, och insöp sal­ta vin­dar och småprat från säll­skap som ha­de pick­nick in­till fäst­ning­en, så kän­de jag att jag mås­te skär­pa till mig. Li­vets da­gar är ju till för att max­as fullt ut.

Från och med nu ska jag för­sö­ka att gö­ra även frost­bit­na var­dag­kväl­lar i no­vem­ber till fi­na minnen - trots att jag helst av allt ha­de snabbspo­lat hös­ten och vin­tern

SO­LI­GA OCH LE­DI­GA da­gar ska de­fi­ni­tivt in­te äg­nas åt städ­ning och tvätt (och jag ska lä­ra mig att pri­o­ri­te­ra bort det ut­an att ska­pa då­ligt sam­ve­te hos mig själv…). Istäl­let ska jag fyl­la des­sa da­gar med så­dant som gör mig lycklig. Ut­flyk­ter till stran­den, grill­kväl­lar med vän­ner, el­ler ett glas vin på en klip­pa i sol­ned­gång­en.

FAK­TUM ÄR ATT det­ta in­te en­bart ska gäl­la just på som­ma­ren, ut­an ock­så res­ten av året. Jag tän­ker bli bätt­re på att om­fam­na även höst­mörk­ret, och ky­li­ga vin­ter­da­gar. Från och med nu ska jag för­sö­ka att gö­ra även frost­bit­na var­dag­kväl­lar i no­vem­ber till fi­na minnen - trots att jag helst av allt ha­de snabbspo­lat hös­ten och vin­tern… Jag tän­ker äg­na res­ten av mitt liv åt att ska­pa minnen att bä­ra med mig i hjär­tat. Nju­ta av var­je dag, och gö­ra det all­ra bäs­ta av var­je stund. För li­vet är verk­li­gen in­te ba­ra des­sa tre må­na­der på året, som vi kal­lar sommar. Det på­går ju var­je dag. Och vår bäs­ta tid att le­va är näs­tan all­tid nu, pre­cis just nu.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.