”Jag vil­le slip­pa sit­ta själv på hem­met”

JUBILAREN: NU FÅR HÄSTARNA KON­KUR­RENS AV FA­MIL­JEN

Hallands Nyheter - - Livets Gång - EYAL SHARON KRAFFT/TT

Ryt­ta­ren Rolf-gö­ran Bengts­son har vigt sitt liv åt häst­hopp­ning och bli­vit oer­hört fram­gångs­rik. Än­då kän­de han att någon­ting fat­ta­des: en fa­milj. Nu är 55-åring­en bå­de gift och små­barns­pap­pa.

Rolf-gö­ran Bengts­son är en av värl­dens främs­ta hopp­ryt­ta­re. Fö­ga för­vå­nan­de är hans me­rit­lis­ta nå­got i häst­väg. Ut­ö­ver ett fler­tal Grand Prix seg­rar och ett an­tal fram­skjut­na pla­ce­ring­ar i så­väl OS som EM kan han stolt­se­ra med ett Os-sil­ver från Pe­king/hong­kong 2008, Sve­ri­ges förs­ta in­di­vi­du­el­la olym­pis­ka me­dalj i häst­hopp­ning se­dan 1932. Tre år se­na­re tog han Sve­ri­ges förs­ta Em-guld i hopp­ning och rös­ta­des fram till Jer­ring­pri­set 2011 med bred mar­gi­nal.

MIND­RE KÄNT ÄR att han är ut­bil­dad till och ar­be­ta­de som me­ka­ni­ker fram till fyll­da 24, sam­ti­digt som han täv­la­de i häst­hopp­ning. Ju bätt­re han gjor­de ifrån sig på täv­ling­ar­na desto läng­re bort behövde han re­sa och ha­de där­för mind­re tid till spän­nan­de tek­nis­ka upp­drag. Till slut var stres­sen ohåll­bar. Han be­stäm­de sig för att läm­na sitt tryg­ga fas­ta jobb och ta ett kliv ut i det okän­da.

– Det är klart att det var med en viss vån­da som jag läm­na­de trygg­he­ten. Men den här re­san är bätt­re än att stå på ett verk­stads­golv, sä­ger han i te­le­fon hem­ma i kö­ket i Nord­tyskland.

BE­SLU­TET ATT VIGA sig liv åt häs­tar bott­nar i en fa­sci­na­tion för att för­må unga häs­tar att tän­ja grän­sen för de­ras ka­pa­ci­tet. Hings­ten Ca­sall per­so­ni­fi­e­rar det­ta.

– Från bör­jan var han väl­digt för­sik­tig och vän­de vid hind­ren, följ­de helt en­kelt häs­tens na­tur­li­ga in­stinkt att fly fäl­tet vid fa­ra. Min upp­gift var att ge honom själv­för­tro­en­de att vå­ga ut­ma­na si­na räds­lor. Nu har Ca­sall hop­pat i världs­klass tio år i streck. Det har näs­tan ing­en häst och ing­en ryt­ta­re lyc­kats med. Det känns fan­tas­tiskt, sä­ger han.

EMEL­LANÅT BE­HÖ­VER HAN lir­ka med sin lil­la dot­ter bred­vid. Hans

”Min fa­milj är vik­tig för mig, men häs­tar och sport är fort­fa­ran­de väl­digt vik­ti­ga.”

ROLF-GÖ­RAN BENGTS­SON

lug­na sätt går tyd­li­gen hem på hem­ma­plan. Men in­te ba­ra där!

– Min pap­pa lär­de mig hur man um­gås med häs­tar. Man ska in­te va­ra ner­vös, ut­an lugn och san­sad – men be­stämd. Då blir ock­så häs­ten lugn.

Men för att nå världs­klass fordras ock­så ut­hål­lig­het i världs­klass, med­ger han:

– Man ska va­ra en­vis och in­te ge upp. Ef­ter miss­lyc­kan­den ska man or­ka kom­ma igen. Men har man ing­en bra häst kvit­tar det hur bra man själv är.

TROTS AL­LA fram­gång­ar smög sig med åren en tan­ke in som in­te läm­na­de honom i fred.

– I he­la mitt liv har jag sat­sat på mig själv. Det kom ett ögon­blick då jag kän­de att jag vill ha fa­milj och barn, slip­pa va­ra själv på hem­met ut­an att nå­gon kom­mer för att hälsa på.

För snart tre år se­dan blev han pap­pa. Fast att kom­bi­ne­ra li­vet som fa­mil­je­far och eli­tid­rot­ta­re ver­kar in­te va­ra helt stress­fritt.

– Min fa­milj är vik­tig för mig, men häs­tar och sport är fort­fa­ran­de väl­digt vik­ti­ga. Min fa­milj får lov att ac­cep­te­ra att jag är bor­ta myc­ket och att vi hop­par med häs­tar på hel­ger­na när al­la and­ra fa­mil­jer är le­di­ga. Det är in­te all­tid helt lätt, sä­ger Rolf-gö­ran Bengts­son.

FLYT­TAT SÖ­DERUT. Rolf-gö­ran Bengts­son är en av värl­dens främs­ta hopp­ryt­ta­re. Nu­me­ra bor och trä­nar han i nor­ra Tyskland.

Bild: THO­MAS JOHANSSON/TT

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.