Glasnovic behöver bara familjens stöd
TAEKWONDO: INGET KAN RUCKA PÅ HENNES DRÖM
I bilen till en träning får en tonårig Nikita Glasnovic några frågor av sin pappa och tränare.
– Vill du verkligen satsa på taekwondo? Vill du till OS? Jag måste veta det – för det är något som hela familjen kommer att gå in för. Jag kommer att ge allt av mig själv. Vill du ge allt av dig själv? säger Mario Glasnovic.
TROTS ATT NIKITA Glasnovic i princip är född och uppvuxen på pappans kamsportsklubb Toigye i Malmö var det i brytningen mellan grundskolan och gymnasiet inte alls givet för henne att satsa på sporten.
– Men jag svarade att jag ville satsa på detta. Och sedan den dagen har det varit en satsning fullt ut. Jag gör allt som krävs för att bli bättre och komma dit jag vill, säger hon.
DEN 18 AUGUSTI 2016 i Carioca Arena 3 i Rio de Janeiro. På mattan ska Nikita Glasnovic gå en match om Os-bronset i 57-kilosklassen. På läktaren sitter pappa Mario, mamma Margita och lillebror Leon.
– Det var en sådan känsla att ha dem på plats. Innan tävlingen fick jag vara med dem en stund. Det gav mig en sådan energi. Det var ju bara kärlek rakt igenom, säger 22-åringen.
I bronsfinalen blev dock iranskan Kimia Alizadeh för svår.
– Det är klart att man var lite deppig. Det är ju en så lång uppladdning till OS och man har kämpat så mycket för att ro hem det. Man vill ju ha den där medaljen. Jag åkte ju inte dit för att gå någon enstaka match bara.
SAMTIDIGT KÄNDE GLASNOVIC att hon hade gett allt nere i Brasilien.
– Det var jag i OS – det var den bästa versionen mig själv. Sedan vet jag att det finns plats för att utvecklas. Jag har potential att ta medalj på ett OS. Det handlar bara om att jag behöver träna rätt och göra rätt ifrån med de kommande åren. Det var den inställningen jag hade till Rio – jag visste ju att jag skulle fortsätta. Och jag tror att det gjorde mig också mer avslappnad inför tävlingsdagen.
Inget kan rucka på drömmen om OS i Tokyo 2020. Inte ens att Nikita Glasnovic, 22, står utan stöd från såväl SOK som sitt eget förbund. – Jag har min familjs stöd. Det är min vilja och min familj som tagit mig dit jag är i dag, säger taekwondostjärnan.
DRYGT 300 DAGAR senare laddar Glasnovic för VM i Sydkorea, men det långsiktiga målet har alltid varit OS i Tokyo 2020. Just nu är dock vägen dit tuffare än någonsin. Under 2017 erhåller hon – i likhet med andra svenska sommarolympier – inget stöd från Sveriges olympiska kommitté (SOK). Glasnovic har inte heller något stöd från Svenska taekwondoförbundet.
– Just nu får jag jobba extra och försöka få ihop det. Mina föräldrar har också börjat jobba extra så att vi ska kunna ha råd att åka utomlands så att jag kan upprätthålla min position på världsrankningen, säger världstrean och fortsätter:
– Åren när jag fick stöd av SOK var jättebra och det underlättade mycket, men det är fortfarande jag och min familj som har gjort jobbet.