Re­sul­ta­tet av la­ta män­ni­skor

NEDSKRÄPNING. Det stän­di­ga upp­re­pa­de bud­ska­pet att in­te skrä­pa ner i na­tu­ren är in­te främst en este­tisk frå­ga, det är en frå­ga om att und­vi­ka djur­plå­ge­ri.

Hallands Nyheter - - Ledare -

LE­DA­RE 29/6. Vår em­pa­ti för djur ten­de­rar va­ra stör­re ju sö­ta­re dju­ren är. En över­körd gräv­ling får ur den­na aspekt in­te li­ka många ”åh, vad synd” som en över­körd igel­kott. Men oav­sett den­na em­pa­tiska­la för det som an­ses va­ra sött el­ler in­te bär vi med oss, om vi är nor­malt fun­ta­de, en öns­kan om att det gick snabbt och att dju­ret in­te plå­ga­des. Det­ta mänsk­li­ga drag gäl­ler oav­sett det är en igel­kott el­ler en gräv­ling.

ÖVERKÖRDA IGELKOTTAR ÄR led­samt nog ing­en ovan­lig syn. Evo­lu­tio­nen har fort­fa­ran­de in­te lärt dem att bre­da as­fal­te­ra­de ytor är olämp­li­ga att pas­se­ra för den som är väl­digt li­ten och har kor­ta ben. Men då des­sa vilto­lyc­kor av det mind­re for­ma­tet in­träf­far in­ser vi i var­je fall att hän­del­se­för­lop­pet gått snabbt och in­te lång­samt och plåg­samt. An­nat ha­de det va­rit för den igel­kott i Ved­di­ge som för någ­ra da­gar se­dan räd­da­des av un­der­skö­ters­kor från Rädd­nings­tjäns­ten Väst. För det lil­la dju­ret ha­de en plast­mugg av en­gångs­ma­te­ri­al bli­vit en döds­fäl­la.

Det uni­ka med den­na igel­kott är in­te att den haft otu­ren att fast­na med hu­vu­det i en plast­mugg. Det uni­ka är att den­na igel­kott fast­na­de på bild och dess­utom blev räd­dad från en grym och plåg­sam svält. Med tan­ke på allt skräp som kas­tas i di­kes­re­nar och grön­om­rå­den och med tan­ke på hur myc­ket skräp som ham­nar i vå­ra hav är det många vil­da djur som går en onö­dig och plåg­sam död till mö­tes.

FÅ GREJER ÄR så ir­ri­te­ran­de som skräp i na­tu­ren och fram­för allt när det lig­ger i di­kes­re­nen. Ir­ri­te­ran­de där­för att det rim­li­gen är så att var­je män­ni­ska som är äld­re än två år kän­ner till att plast, glas, plåt och alu­mi­ni­um till skill­nad från en äp­pelskrutt är väl­digt olämp­ligt att kas­ta i na­tu­ren. Det är i och för sig li­ka ir­ri­te­ran­de att även se på­sar och kar­tong­er från ham­bur­ger­ked­jor lig­ga i di­kes­re­nen, men pap­per­spå­sen är åt­minsto­ne ett mind­re pro­blem för igel­kot­ten och hans and­ra vil­da kol­le­gor.

Ibland hörs för­slag på att snabb­matsked­jor­na bor­de be­ta­la för att de­ras en­gångs­ma­te­ri­al allt för of­ta dy­ker upp i di­kes­re­nen. Men det­ta är knap­past en åt­gärd som mot­ver­kar ett fort­satt då­ligt om­dö­me hos en del kun­der. Ned­skräp­nings­pro­ble­met lär kvar­stå.

RIMLIGARE ÄR ATT män­ni­skor kopp­lar in si­na hjär­nor och in­ser att skräp in­te ba­ra för­fu­lar vår na­tur, ut­an att de även bi­drar till djur­plå­ge­ri. Och för män­ni­skor som in­te kopp­lar in hjär­nan kanske hö­ga bö­ter för nedskräpning kan va­ra av­skräc­kan­de. Al­ter­na­tivt kan vi för­se den på­kom­ne syn­da­ren med en oav­tag­bar plast­spann över hu­vu­det ett par da­gar...då kanske bud­ska­pet änt­li­gen går fram.

Bild: INGELA THORÉN

SKRÄP. Den­na igel­kott i Ved­di­ge blev räd­dad från en plåg­sam död. Om den som kas­tat just det­ta en­gångs­ma­te­ri­al på mar­ken sett re­sul­ta­tet av sin nedskräpning för­täl­jer in­te histo­ri­en, men rim­li­gen bör det i så fall ge en sur ef­ter­smak.

Dag Gustavs­son 010 471 53 70 • dag.gustavs­son@hn.se

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.