HN träf­far id­rot­ta­re och snac­kar om li­vet ut­an­för spor­ten, först ut är ryt­ta­ren Marina Matts­son.

SMULTRONSTÄLLET: MARINA MATTS­SON

Hallands Nyheter - - Sidan 1 - MI­KAEL MARTINSSON 010-471 52 47 mi­kael.martinsson@hn.se

Dres­syr­ryt­ta­ren Marina Matts­son näs­tan bad om ur­säkt när hon val­de sitt smult­ron­stäl­le. Det blev hem­ma­vid med ba­ra någ­ra me­ter till jobbet och trä­ning­en. Men allt fly­ter ihop för hen­ne.

Vi vil­le ut­fors­ka li­vet ut­an­för id­rot­ten och jobbet. För visst finns det ett liv där vid si­dan om.

– Jag är ju in­te ifrån Fal­ken­berg och spen­de­rar näs­tan all min tid här på går­den så Fal­ken­berg är re­la­tivt out­fors­kat, sä­ger hon om sitt val.

ÄVEN OM HON bor till­sam­mans med sin pojk­vän Alex så be­skri­ver Marina sig som en en­sam­varg.

– Så var jag re­dan som li­ten, gil­la­de att be­stäm­ma själv och när jag är le­dig åker jag in­te in till stan ut­an är nöjd med det här där det är lugnt och skönt. Mitt jobb tar på kraf­ter­na och det är skönt att läg­ga allt åt si­dan och lad­da ener­gi här.

Hon slin­ker ner i sof­fan el­ler få­töl­jen på ve­ran­dan med en god bok, el­ler så blun­dar hon ba­ra.

– Det hän­der att jag som­nar. Det är så frid­fullt på en gård. Det är mest det men­ta­la man be­hö­ver lad­da

Men Marina er­kän­ner att det in­te all­tid är lätt att slapp­na av helt.

– Häs­tar­na går ju häru­te och man hål­ler koll. Se­dan är det lätt att tan­kar­na fly­ger iväg när man slapp­nar av och man ska bör­ja lö­sa pro­blem. Men då sä­ger jag till mig själv att släp­pa det.

Det är här hon för­sö­ker kopp­la bort id­rot­ten – som ock­så är jobbet. På al­ta­nen vid hu­set. Men det är svårt; häs­tar­na spring­er i ha­gen ett ga­lopp­språng ifrån hen­ne.

SÖNDAGAR FÖR­SÖ­KER HON hål­la he­lig.

– Det är då jag vi­lar el­ler gör nå­got an­nat ro­ligt. Jag är ef­fek­tiv på jobbet och vill egent­li­gen in­te pla­ne­ra att gö­ra nå­got på sön­da­gen. Of­ta or­kar man in­te gö­ra nå­got hel­ler. Så är det på var­da­gar­na ock­så. Man nö­jer sig med att la­ga li­te god mat och läg­ga sig ti­digt.

En an­nan av­kopp­ling är att kry­pa in i sof­fan fram­för tv:n på söndagar

och kol­la in for­mel 1.

– Jag har all­tid va­rit bil­in­tres­se­rad. Min mam­ma och pap­pa har ra­ce­at.

OCH POJK­VÄN­NEN ALEX kör Ra­di­cal­klas­sen och Marina häng­er gär­na med och kol­lar. Det är ock­så en av­kopp­ling

– Jag får all­tid frå­gan om jag är ner­vös när han kör. Men fak­tiskt ald­rig. El­ler kanske om han in­te kom­mer in i de­pån när det blir röd­flagg. Vi tit­tar ut mot al­ta­nen. – Det är ba­ra tred­je må­na­den vi bor här och vi hål­ler fort­fa­ran­de på att in­re­da hu­set. Det är ro­ligt att gö­ra det på mitt sätt. Jag vill ha det om­bo­nat och per­fekt. Så­dan är jag. Jag har hell­re tå­la­mod och vän­tar i en, två må­na­der för att hit­ta möb­ler än släng­er ihop nå­got. Nu har vi soff­grupp, grill, pa­ra­soll häru­te och det känns bra.

MEN PÅ AL­TA­NEN rå­der in­te ba­ra lugn och still­het. Det kan skå­las och skrå­las ock­så.

– VI har haft li­te bjud­ning­ar och en in­flytt­nings­fest. Och i mor­gon (läs lör­dag) kom­mer Alex ar­bets­kom­pi­sar. Han kän­ner he­la Fal­ken­berg känns det som och det är kul att ha vän­ner ut­an­för spor­ten. Så då kan man se dig dan­sa?

– Ja­visst har jag dan­sat här ock­så, skrat­tar hon.

Marina Matts­son har fem vec­kors se­mes­ter.

– Vi för­sö­ker all­tid att åka iväg i bör­jan av ja­nu­a­ri i någ­ra vec­kor. Det är minst hek­tiskt då. Vi har va­rit i Do­mi­ni­kans­ka Re­pu­bli­ken och Du­bai och ska till Thai­land. Men jag får käm­pa för att ta ut min se­mes­ter. An­nars för­sö­ker vi va­ra duk­ti­ga på att kom­ma iväg hem­i­från, en ett bio­be­sök el­ler gå ut och äta någ­ra gång­er i må­na­den.

SIT­TER MAN SKÖNT i sof­fan en kväll är det be­då­ran­de ut­sikt över äng­ar­na och i bak­grun­den syns Skrea kyr­ka.

– Det är en fan­tas­tisk ut­sikt och vi har kvälls­sol ock­så. Har du tänkt på hur ditt liv va­rit om du in­te va­rit eli­tryt­ta­re?

– Jo, nå­gon gång. Men jag är rast­lös av mig, vill va­ra bra på nå­got och sat­sa hel­hjär­tat. Skul­le jag plug­gat ju­ri­dik till ex­em­pel ha­de jag ve­lat bli den bäs­ta ad­vo­ka­ten.

LUG­NET. Marina Matts­son kän­ner sig ro­fylld på al­ta­nen. Här kopp­lar hon av.

Bild: OLA FOLKESSON

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.