MINNESORD

Nils-er­ic An­der­son

Hallands Nyheter - - Livets Gång -

Nils-er­ic An­der­son, Gju­ta­re­går­den, Sun­ne, har ef­ter kort tids sjuk­dom av­li­dit 62 år gam­mal. All­de­les overk­ligt för oss al­la ar­bets­kam­ra­ter och stu­den­ter. Han sörjs när­mast av ma­kan Je­a­net­te Blom, bar­nen Pär och Han­na med fa­mil­jer, sys­ko­nen Bar­bro och Karl Ru­ne med fa­mil­jer.

Vi är så många som stått i Nils-er­ics ar­bets­rum ti­digt på mor­go­nen el­ler sent på kväl­len med ett pro­blem el­ler en frå­ga. Van­li­gen gick vi där­i­från li­te klo­ka­re el­ler med ett klart be­sked. På vägen ha­de vi of­ta hun­nit skrat­ta åt li­vets bro­kig­he­ter el­ler hun­nit med ett all­var­ligt sam­tal om till­stån­det i värl­den. Hans ge­nu­i­na in­tres­se för bygg­bran­schens histo­ria och fram­tid, ut­bild­nings­frå­gor, ett håll­bart sam­hälls­byg­ge, no­men­kla­tur och mått och myc­ket mer gjor­de ho­nom till en in­tres­se­rad, ro­ad, klok och upp­munt­ran­de sam­tals­part­ner. Vi kun­de bli stå­en­de länge. Sit­ta ner gick in­te. Nils-er­ics rum var fyllt av al­la de­lar av hans verk­sam­het. Kurs­kom­pen­di­er, yx­or, an­tik­va­ri­ats­fynd, äld­re fogsvan­sar, de ny­as­te hand­verk­ty­gen, pap­per från ar­bets­mil­jö­ver­ket och sche­man och ten­ta­mens­frå­gor.

Nils-er­ic, som väx­te upp i Gö­des­tad, var en le­van­de, ener­gi­rik och kon­kret fö­re­bild i vil­jan att out­trött­ligt sö­ka ny kun­skap, lä­ra sig ge­nom att stän­digt ut­ma­na sig själv. Of­ta dri­ven av stu­den­ters frå­gor. Ge­nom att smäl­ta sam­man det­ta med eg­na er­fa­ren­he­ter ska­pa­de han sig en all­de­les egen och per­son­lig bild­nings­gång. På vår ut­bild­ning i bygg­hant­verk in­om uni­ver­si­te­tet var Nils-er­ics bak­grund ovär­der­lig för oss kol­le­gor. Som han själv, för­sik­tigt men stolt, ut­tryck­te det: ”Det är ju li­te ro­ligt egent­li­gen, att en en­kel bonnsnic­ka­re som jag kun­de bli uni­ver­si­tets­lek­tor”. Vägen där­e­mel­lan gick från bygg­nads­ar­be­ta­re, fack­li­ga upp­drag, ar­bets­le­da­re, stu­di­er i många om­gång­ar, en­ga­ge­mang i koo­pe­ra­tio­nen och slut­li­gen bo­stads­för­valt­ning in­nan lärar­gär­ning­en tog vid. Han vann re­spekt och för­tro­en­de bland oss med­ar­be­ta­re och när det trass­la­de vän­de sig de fles­ta till Nils-er­ic för att man viss­te att hans be­mö­tan­de var bå­de schysst, kun­nigt och en­ga­ge­rat. Han slu­ta­de vid In­sti­tu­tio­nen för kul­tur­vård, ef­ter bå­de lärar­gär­ning och chefsupp­drag, hös­ten 2016 för en tjänst som fas­tig­hets­in­gen­jör i Karl­stads stift med ar­bets­plats i Sun­ne, nä­ra hem­met i Gju­ta­re­går­den.

Nils-er­ic ha­de ett out­töm­ligt för­råd av ro­li­ga och sam­ti­digt se­de­lä­ran­de histo­ri­er från sitt ar­bets­liv. Att de be­rät­tel­ser­na har tyst­nat gör oss all­de­les för­stum­ma­de och tom­ma. Men små­ning­om kom­mer vi att min­nas Nil­se­rics obän­di­ga vil­ja, lo­ja­li­te­ten och kraf­ten och om­tan­ken om kol­le­gor och stu­den­ter. Och histo­ri­er­na från ho­nom i kon­tors­sto­len, bland al­la pap­per och verk­tyg, som ibland slu­ta­de i ett skratt där Nils-er­ics tå­rar rul­la­de över kin­den ner i skägg­stub­ben.

Ar­bets­kam­ra­ter­na vid In­sti­tu­tio­nen för kul­tur­vård ge­nom Gö­ran An­ders­son och Lin­da Lind­blad

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.