”Jag gil­lar att gö­ra det svårt för mig”

JUBILAREN: 50-ÅRING­EN SER FRAM EMOT ATT BLI VUXEN Li­te om: Tor­björn Elen­sky

Hallands Nyheter - - Livets Gång - LENA WREEDE/TT

För­fat­ta­ren Tor­björn Elen­sky fö­re­drar den be­svär­li­ga vägen fram­för den enk­la och lät­till­gäng­li­ga. Men nu tän­ker han bry­ta mot sitt ti­di­ga­re ar­bets­sätt och skri­va en helt van­lig ro­man. – Det känns rik­tigt spän­nan­de och jag tror att det blir en best­sel­ler.

"Ibland känns det som att en del säk­ring­ar ska gå i huvudet när man ska le­ve­re­ra tre ar­tik­lar i vec­kan, som dess­utom ska va­ra rätt långa"

TOR­BJÖRN ELEN­SKY

Egent­li­gen har Tor­björn Elen­sky ald­rig drömt om att bli för­fat­ta­re. Som ti­o­å­rig bok­slu­ka­re viss­te han ba­ra att det var det han var. Se­dan dess har det bli­vit en rad böc­ker samt en upp­sjö av ar­tik­lar, in­lägg och es­sä­er. Men ock­så dra­ma­tik och ope­ra­libret­ton – bland an­nat till den kom­man­de ope­ran Tristes­sa som han har skri­vit till­sam­mans med ton­sät­ta­ren Jo­nas Sö­der­man Boh­lin och konst­nä­ren Ann-so­fie Sidén.

Till hös­ten släpps hans åt­ton­de bok, Grän­ser. Dess­utom åter­kom­mer han som lit­te­ra­turkri­ti­ker i Vi och Vi lä­ser och skri­ver med jäm­na mel­lan­rum un­der­strec­ka­re för Svens­ka Dag­bla­det.

– Jo, jag är nog gans­ka pro­duk­tiv. Ibland känns det som att en del säk­ring­ar ska gå i huvudet när man ska le­ve­re­ra tre ar­tik­lar i vec­kan, som dess­utom ska va­ra rätt långa. Men just nu har jag li­te le­digt och be­fin­ner mig i Rom. Det är otro­ligt skönt!

Trots att han se­dan länge är en väle­ta­ble­rad för­fat­ta­re och skri­bent är han fort­fa­ran­de gans­ka okänd bland ge­me­ne man. Del­vis hand­lar det om hans avog­het mot kän­dis­ska­pet, som of­ta föl­jer med för­fat­tar­rol­len och som krä­ver att man blir sin egen re­klam­pe­la­re, ex­po­ne­rar sitt pri­vat­liv och vill ut­tryc­ka snab­ba åsik­ter ut­an dju­pa­re en­ga­ge­mang.

– Jag har en spärr mot allt det där, sä­ger han och tar för­fat­tar­fo­ton som ex­em­pel. Han me­nar att det är en ”osed­van­ligt löj­lig gen­re”:

– Folk som ki­sar mot ka­me­ran och står fram­för bok­hyl­lor el­ler ett träd. Det blir så him­la myc­ket kli­ché­er över det.

MOTVILJAN MOT ATT pas­sa in präg­lar ock­så skri­van­det, el­ler som han sä­ger ”jag gil­lar att gö­ra det svårt för mig”. Det kan hand­la om att sät­ta upp hin­der i själ­va for­men. Som ex­em­pel tar han Egen­dom som kom 2013 där hand­ling­en är som en lång spi­ral som bor­ras ned på stäl­let, men där slu­tet kom­mer som ett brott mot det som va­rit ti­di­ga­re.

– Det var li­te som ett mu­sik­styc­ke. Jag tän­ker of­ta mu­sik när jag skri­ver. Min ar­bets­dag bör­jar vid fem­ti­den på mor­go­nen med en kopp kaf­fe. Sen sät­ter jag på mig hör­lu­rar­na och lyss­nar på nå­got elektro­nisk, gär­na Ro­bert Nor­man­deau, vil­ket hål­ler mig kvar i en drö­m­ak­tig käns­la sam­ti­digt som jag job­bar.

Över hu­vud ta­get tyc­ker han om att vän­da och vri­da på be­grepp * Fyl­ler: 50 år den 11 ju­li. * Bor: På Sö­der­malm i Stock­holm. * Fa­milj: Sam­bo. * Gör: För­fat­ta­re. * Ak­tu­ell: Grän­ser, som släpps i september. En bok om al­la sor­ters grän­ser, av­gräns­ning­ar, in­ne­slut­ning och ute­slut­ning. * Om att fyl­la 50: ”Det är ju en li­ten trös­kel som man ska kom­ma över, men nu bör­jar det bli allt mer vant att bli äld­re. Jag hop­pas att det blir kul att änt­li­gen få bli vuxen och gö­ra sa­ker på all­var.” * Så fi­rar jag fö­del­se­da­gen: ”Tro­ligt­vis är jag på re­san­de fot då, men i augusti ska jag ha en stor fest hem­ma i Sve­ri­ge.” och fö­re­ställ­ning­ar och le­ta ef­ter nya in­falls­vinklar. Driv­kraf­ten är ny­fi­ken­he­ten och att he­la ti­den ut­veck­las. Det kan ock­så va­ra ge­nom att ex­em­pel­vis pro­va un­der­lig mat som man får lä­ra sig att tyc­ka om.

– Okej, jag är in­te så över­spänd he­la ti­den. Jag kan smäl­la i mig en på­se små­go­dis ock­så, bå­de bild­ligt och bok­stav­ligt, men i mitt eget ar­be­te vill jag gär­na gö­ra det li­te svå­ra­re.

STÅND­PUNK­TEN ÄR OCK­SÅ att det är själ­va ar­be­tet som är det vik­ti­ga och in­te det fär­di­ga re­sul­ta­tet. ”Att det in­te är som att vir­ka gryt­lap­par”. I stäl­let mås­te det fin­nas nå­got an­nat som gör skön­lit­te­ra­tu­ren och pro­san be­ty­del­se­full.

– Med det me­nar jag att det mås­te fin­nas nå­got som väc­ker, ut­ma­nar el­ler loc­kar mig. Nå­got dju­pa­re som ut­trycks i for­men, språ­ket och för all del be­rät­tel­sen.

Sam­ti­digt gil­lar han att bry­ta mot si­na eg­na för­håll­nings­reg­ler. I sin näs­ta bok, som han kal­lar sin ”förs­ta rik­ti­ga ro­man”, ut­lo­var han bå­de sto­ry­tel­ling, run­da ka­rak­tä­rer och mil­jö­er.

– Det känns spän­nan­de. Ut­i­från min in­ställ­ning till lit­te­ra­tu­ren kom­mer den bli den mest ex­pe­ri­men­tel­la och overk­li­ga bok jag nå­gon­sin har skri­vit. Fast al­la and­ra kom­mer att tyc­ka precis tvärtom, ha­ha.

Bild: CARL-OSCAR SARFATI

UT­VECK­LAS. ”Jag tyc­ker verk­li­gen om att lä­ra mig sa­ker och ut­ma­nas och det är ju be­svär­ligt. För då mås­te man gå emot sig själv, på al­la ni­vå­er”, sä­ger för­fat­ta­ren Tor­björn Elen­sky.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.