Jag sam­lar på min­nen

Hallands Nyheter - - Livets Gång -

En vac­ker för­som­mar­kväll vid ha­vet. Jag och mitt säll­skap sit­ter på en ute­ser­ve­ring och ser so­len sak­ta sän­ka sig i ho­ri­son­ten. Ölen i gla­set fram­för mig är snart urdruc­ken, och hung­ri­ga må­sar kret­sar runt om oss i hopp om att få sma­ka på brö­det på min tall­rik. Det blå­ser li­te kallt, och jag sve­per fil­ten om­kring mi­na ben. Men att vän­da hemåt och gå in­om­hus är ing­et al­ter­na­tiv. För idag, precis som al­la and­ra da­gar, vill jag maxa li­vet och su­ga ur varen­da mi­nut av det.

ISTÄL­LET STAN­NAR VI kvar på stran­den och iakt­tar var­je mil­li­me­ter av so­len, när den lång­samt för­svin­ner i ha­vet. Jag går bar­fo­ta, och kän­ner den kal­la san­den mel­lan tår­na. Och jag an­das in dof­ten av hav och salt i mi­na lung­or. Tar ett foto över ett vac­kert Var­berg i skym­ning­en, för att för­e­vi­ga det­ta ögon­blick även i bild­form - och var­je se­kvens av den­na un­der­ba­ra kväll för­sö­ker jag att var­samt pa­ke­te­ra in­om mig.

FAK­TUM ÄR ATT jag upp­re­par det­ta dag­li­gen. Insu­per min om­giv­ning med al­la sin­nen. Skön­he­ten i ett par vack­ra skor, trygg­he­ten i att dric­ka en kopp kaf­fe fram­för bra­san, lug­net som in­fin­ner sig i mitt an­sik­te ef­ter ett pass på yo­ga­mat­tan. Gläd­jen i mi­na barns rö­rel­se­möns­ter, av­speg­ling­ar­na i vin­gla­set på ter­ras­sen. Allt ab­sor­be­ras i min kropp och min själ. Allt det där vill jag gju­ta fast i min hjärn­bark.

"Se­kven­ser av ljud, dof­ter och bil­der lag­rar sig som le­van­de in­stagram­bil­der in­om mig. Och som den högsen­si­ti­va per­son jag är, su­ger jag åt mig som en svamp av allt i min om­giv­ning. På gott och ont, men mest på gott"

JAG SAM­LAR NÄM­LI­GEN på min­nen. Se­kven­ser av ljud, dof­ter och bil­der lag­rar sig som le­van­de in­stagram­bil­der in­om mig. Och som den högsen­si­ti­va per­son jag är, su­ger jag åt mig som en svamp av allt i min om­giv­ning. På gott och ont, men mest på gott. Dom finns där in­ne i mitt sin­ne – of­ta så yt­ligt att det räc­ker att kän­na en doft för att de ska gö­ra sig påmin­da.

JAG KOM­MER ATT fort­sät­ta att ska­pa fi­na min­nes­se­kven­ser att bä­ra med mig. Det har hänt sa­ker i mitt liv, som har gett mig en allt­för tyd­lig vet­skap om att li­vet är skört och för­gäng­ligt. Allt kan va­ra slut på ett ögon­blick. Det är där­för vik­tigt för mig att kän­na att jag gjort det bäs­ta av var­je dag, nju­tit så myc­ket jag kan – och in­te lå­ta allt­för många da­gar ba­ra pas­se­ra för­bi, vil­ket man lätt gör i en fullspäc­kad var­dag.

SKÄNK DIG SJÄLV en tan­ke emel­lanåt. Hin­ner du no­te­ra allt det vack­ra i din om­giv­ning? Och vad gör du ba­ra för din egen skull? In­te sa­ker du bor­de gö­ra, ut­an sa­ker som känns bra i själ och hjär­ta. Så­dant som verk­li­gen be­ty­der nå­got, och som man vill ar­ki­ve­ra som vack­ra min­nen. Så kra­mas med en vän, skrat­ta tills du kik­nar, köp en bu­kett ro­sor till dig själv, äls­ka, res och upp­lev värl­den. Upp­lev ditt liv! Och sam­la på min­nen. För ditt mål i li­vet är fak­tiskt att le­va – fullt ut.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.