HALMSTAD:

SOLOSEGLADE I 151 DYGN – I EN 7,6 ME­TER LÅNG BÅT

Hallands Nyheter - - Nyheter -

Ef­ter 151 da­gars en­sam­seg­ling, med må­let att ta sig jor­den runt ut­an ett en­da strand­hugg, bröt en våg sön­der vindrod­ret på Halm­stad­bon Cal­le Ro­sells 7,6 me­ter långa båt. Mitt ute på In­dis­ka oce­a­nen tving­a­des han ge upp re­kord­för­sö­ket – och bör­ja­de seg­la hemåt igen.

– Frå­gar du mig vad jag tyc­ker om seg­lat­sen kan jag sva­ra med ett ord: trå­kigt. Vill du ha två ord blir det: jäk­la trå­kigt!

Jag träf­far Cal­le Ro­sell da­gen ef­ter att han seg­lat in i Halmstad med sin 7,6 me­ter långa se­gel­båt, S/Y Ma­nu­e­la. Det­ta var ham­nen han läm­na­de den 10 ok­to­ber för­ra året, ef­ter att bunkrat upp med ut­rust­ning och för­nö­den­he­ter. Det var en seg­lats som var tänkt att bli hi­sto­risk: hit­tills har ing­en svensk, el­ler ens en skan­di­nav, ut­fört brag­den att seg­la en­sam nonstop jor­den runt.

Cal­le Ro­sell tving­a­des av­bry­ta sitt för­sök då han ha­de kur­sen ställd mot Austra­li­ens syd­kust och kla­rat av 10 500 sjö­mil – drygt en tred­je­del av sträc­kan.

TROTS MISSLYCKANDET hyl­las han just nu i seg­lar­kret­sar för ett re­kord som han slog i far­ten: de 151 da­gar­na på världs­ha­ven hann bli den längs­ta ti­den nå­gon­sin för en svensk på en­sam­seg­ling. Själv tar han lätt på den me­ri­ten: – Äh, det är ett på­hitt som in­te är nå­got att hänga i jul­gra­nen. 151 da­gar kan man kla­ra ge­nom att läg­ga sig och gup­pa i fem må­na­der ut­an­för Hal­lands Vä­derö och det blir ing­en seg­lar­pre­sta­tion.

Mo­ti­vet för en­sam­seg­ling­en var in­te fär­den i sig, ut­an att va­ra den förs­te svens­ken som tog sig jor­den runt i en en­da sam­man­hål­len seg­lats ut­an att gå i land el­ler ta emot hjälp från nå­gon ut­om­stå­en­de. Om nå­gon an­nan gör det, av­står Cal­le.

– Att gö­ra det som tvåa? Nej, det kom­mer in­te på frå­ga.

JUST NU ÄR han i full färd med att ta i land och gå ige­nom kvar­va­ran­de för­råd och gö­ra re­pa­ra­tio­ner. In­te ba­ra vindrod­ret är trasigt; pe­ter­bom­men sit­ter sur­rad i två de­lar längs man­tå­get med fli­si­ga brot­tän­dar, nya se­gel är av nöd och

ETT FUN­GE­RAN­DE VINDRODER krävs för en nonstop­seg­ling. Det är en slags au­to­pi­lot som Cal­le an­vän­der för att få sin sömn. Vindrod­ret sprack i en svets­fog – men in­te då han var in­ne i ovä­der. Tvärtom. Cal­le och Ma­nu­e­la låg den 11 feb­ru­a­ri bi i In­dis­ka oce­a­nen och vän­ta­de på att ett åsko­vä­der, som tor­nat upp sig fram­för dem, skul­le dra för­bi.

– Det var ing­en vind att ta­la om, men än­då hö­ga vå­gor, be­rät­tar Cal­le.

Och en av des­sa vå­gor vred rod­ret längs he­la dess sväng­ra­die så att pen­de­lar­mens fäs­te slets loss.

En lag­ning kräv­de bå­de vin­kelslip och svets­ut­rust­ning, vil­ket in­te fanns om­bord.

– Man vill ju för­stås ha med sig så myc­ket som möj­ligt. Men man får pri­o­ri­te­ra och ut­gå från vad som mest san­no­likt kan hän­da.

Cal­le la där­för om kur­sen 180 gra­der – till­ba­ka mot Afri­kas syd­spets som han run­dat en må­nad ti­di­ga­re. Den 17 mars nåd­de slut­li­gen S/Y Ma­nu­e­la ham­nen i Kapsta­den.

– Det gung­a­de rätt bra un­der be­nen när jag kom upp på kaj. Jag ha­de in­te stått på land på fem må­na­der.

HUR FÖRDRIVER MAN sin tid, må­na­der till sjöss med sig själv som en­da säll­skap?

Seg­lat­sen i sig, för att den ska lyc­kas, krä­ver tid och om­sorg. Mat­håll­ning­en är ett ka­pi­tel för sig. Cal­le Ro­sell ha­de bunkrat med bröd­mix i en lå­da med tätt­slu­tan­de lock, men i nå­gon av på­sar­na fanns pup­por till en fjä­ril – el­ler en mal – som snabbt såg till att mjölpå­sar­na var ful­la med lar­ver.

– Jag fick ren­sa så gott det gick när jag skul­le ba­ka. Kom nån larv med, var i det i så fall ett pro­tein­till­skott.

Till den tek­nis­ka ut­rust­ning­en

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.