Myrdal: ”Jag är käns­lig som al­la and­ra”

JUBILAREN: ”MAN VILL JU BLI ÄLS­KAD OCH OM­TYCKT”

Hallands Nyheter - - Livets Gång - LENA WREEDE/TT

Käns­lan av att se ige­nom och för­stå sam­man­hang där and­ra är som blin­da kat­tung­ar har följt Jan Myrdal se­dan ti­di­ga ton­å­ren. Nu fyl­ler han 90 år, men tycker in­te att han har för­änd­rats nämn­värt. – Detta att jag i oli­ka fall häv­dar att jag har rätt har re­tat folk oer­hört, sä­ger han.

Det är mån­dag för­mid­dag, två vec­kor fö­re fö­del­se­da­gen och Jan Myrdal sit­ter och ar­be­tar i bib­li­o­te­ket. Här finns över 50 000 tit­lar, vil­ket gör det till Sve­ri­ges störs­ta pri­vat­bib­li­o­tek som ock­så är till­gäng­ligt för all­män­he­ten. Men den här da­gen är Jan en­sam, sånär som på ar­ton­å­ring­en Sus­hi som lig­ger vid hans si­da.

– Det är märk­ligt, den jag le­ver när­mast är den här gam­la kat­ten.

Vis­ser­li­gen är han fort­fa­ran­de gift med Andrea, men de två bor nu­me­ra mer än fyr­tio mil från varand­ra. Jan Myrdal för­kla­rar att det del­vis häng­er ihop med att de är väl­digt oli­ka.

– Hon kom­mer hit ibland och vi äter till­sam­mans. Var fjor­ton­de dag kom­mer en tjej och hjäl­per mig att stä­da. Men i öv­rigt kla­rar jag mig själv.

DEN­NA MOR­GON HAR han följt rap­por­te­ring­en om Do­nald Trump som åter­i­gen or­sa­kat ra­bal­der. Den ame­ri­kans­ke pre­si­den­ten har lagt ut en film där det ser ut som att han med våld brot­tar ned en tv­jour­na­list.

Jan Myrdal sä­ger att han fun­de­rar på att skri­va något li­tet en­kelt om hän­del­sen, men då med fo­kus på den kor­rup­ta pres­sen.

– Al­la ta­lar om det hems­ka i att han an­gri­per me­dia. Men varför går en så­dan här film hem i USA? Det är mer in­tres­sant. Det finns enormt myc­ket lit­te­ra­tur om me­di­ers roll bå­de i sto­ra och små pri­va­ta skan­da­ler. New York Ti­mes an­svar för förs­ta världs­kri­get, till ex­em­pel. Tror du in­te att du skul­le få kri­tik för en så­dan text?

– Jo­visst, det kom­mer att stå att jag för­sva­rar Trump och att jag an­kla­gar något så he­ligt som mass­me­dia. Jag kom­mer att få skit, men det spe­lar ing­en roll.

Det skul­le in­te hel­ler va­ra förs­ta gång­en Jan Myrdal ham­nar i skott­glug­gen. Ba­ra un­der de se­nas­te åren har han kri­ti­se­rats hårt för sin in­ställ­ning till dik­ta­tur­re­gi­mens hand­ling­ar i Ki­na och Pol Pots age­ran­de i Kam­bod­ja – bland an­nat.

Men kri­ti­ken verkar fäs­ta på ho­nom som vat­ten på en gås.

Re­dan som grabb bru­ka­de han tit­ta bort när nå­gon skäll­de på ho­nom.

Av sin pap­pa, Gun­nar Myrdal, som lätt tog åt sig av kri­tik, lär­de han sig att gö­ra tvärtom. Men främst har han på­ver­kats och in­spi­re­rats av skri­ben­ter och för­fat­ta­re som Au­gust Strind­berg, Da­vid Spreng­el, De­nis Di­derot med fle­ra, som på sin tid gick emot det som an­sågs va­ra nor­men.

– Det är klart att jag är käns­lig som al­la and­ra. Man vill ju bli äls­kad och om­tyckt, men att jag in­te blir det of­fent­ligt be­ty­der mind­re.

Visst tycker han att han har för­änd­rats un­der åren.

"Det är sam­ma dröm­mar, fö­re­ställ­ning­ar och in­ställ­ning­ar. Som grabb läs­te jag myc­ket. Och fun­de­ra­de myc­ket på tje­jer. Det gör man ju fort­fa­ran­de, fast kans­ke in­te rik­tigt på sam­ma sätt"

JAN MYRDAL

DE TRET­TON HYLL­MET­RAR­NA med eg­na skrif­ter har gjort sitt, så även re­sor­na till Cen­tra­la­si­en, Indien, Ki­na, Mex­i­ko och så vi­da­re. Sam­ti­digt på­pe­kar han att hans grund­ka­rak­tär och lin­je är i prin­cip sam­ma som när han var ton­å­ring.

– Det är sam­ma dröm­mar, fö­re­ställ­ning­ar och in­ställ­ning­ar. Som grabb läs­te jag myc­ket. Och fun­de­ra­de myc­ket på tje­jer. Det gör man ju fort­fa­ran­de, fast kans­ke in­te rik­tigt på sam­ma sätt, ha­ha.

UT­VECK­LATS. ”Visst har jag för­änd­rats och lärt mig en mas­sa un­der åren, men min grund­ka­rak­tär är den­sam­ma”, sä­ger

Bild: THOMAS JOHANSSON/TT

Jan Myrdal som fyl­ler 90 år. Här med kat­ten Sus­hi i bib­li­o­te­ket i Var­berg som bär hans namn.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.