Där­för ha­tar al­la po­e­si

BOKRECENSION BEN LERNER Var­för al­la ha­tar po­e­si (Na­tur & Kul­tur) Över­sätt­ning: Al­va Dahl

Hallands Nyheter - - Kultur & Nöje - DAN SJÖGREN kul­tur@hn.se

Den aver­sion al­la kän­ner mot po­e­si häng­er sam­man med dess enor­ma an­språk, för­säk­rar Ben Lerner i sin lil­la es­sä ”Var­för al­la ha­tar po­e­si”. Egent­li­gen vill po­e­ter­na ska­pa ett styc­ke gu­dom­ligt ma­te­ri­al, me­nar han, och det är de där för­fär­li­ga an­språ­ken som får po­e­sin att ha­ve­re­ra. Själ­va upp­dra­get är helt en­kelt omöj­ligt. Det som för­blir in­takt är ba­ra det po­e­tis­ka rum­met, sce­nen, det sam­man­hang där det sto­ra mi­rak­let ska in­träf­fa.

LERNER HAR VÄL bå­de rätt och fel. Jag har läst åt­skil­li­ga dik­ter som upp­fyllt den där våld­sam­ma am­bi­tio­nen, som kort sagt kun­de skri­vits av gu­dar. Sam­ti­digt är po­e­sin, un­ge­fär som Lerner häv­dar, be­svä­rad av att dess an­se­en­de och nim­bus är stör­re än po­e­ter­na och lä­sar­na rik­tigt kan han­te­ra.

Lerners tes är allt­så att bå­de po­e­ter och lä­sa­re mås­te miss­lyc­kas och just det­ta ska­par vre­de och ett all­mänt hat mot po­e­sin. Jag tror att han över­dri­ver på den punk­ten. De fles­ta är nog sna­ra­re lik­gil­ti­ga. Och det be­ror på att po­e­sin upp­fat­tas som allt­för svår el­ler obe­grip­lig, i var­je fall den mo­der­nas­te.

Det hat Lerner spå­rar är i så fall ett rätt nytt fe­no­men. Förr kun­de ju folk dik­ter ut­an­till. De var lät­ta att läg­ga på minnet och i själ­va ver­ket bygg­da för det syf­tet. Nu är det sna­rast tvärtom, po­e­ter­na und­vi­ker met­ris­ka reg­ler och ex­pe­ri­men­te­rar stän­digt med form, stil och gra­fik.

LERNER UTDELAR, SOM i en pam­flett, en rad klackspar­kar mot and­ra es­sä­is­ter. Den dis­kus­sion om po­e­sin han ger sig in i hör hem­ma på hans egen nor­da­me­ri­kans­ka kon­ti­nent och så gott som al­la hans ex­em­pel är ock­så häm­ta­de där­i­från.

För­fat­ta­ren är tro­gen sitt äm­ne så till vi­da att han själv bru­kar po­e­tis­ka me­del i es­sän. Det vim­lar av färg­star­ka bil­der och skarpt ly­san­de for­mu­le­ring­ar i boken.

Es­sä­is­ter bru­kar ju gär­na sö­ka sig fram i oba­nad ter­räng, skum­pa om­kring på olän­di­ga vägar osv. Men här blir den all­de­les oin­de­la­de fram­ställ­ning­en svår att över­blic­ka, trots att jag för­sö­ker skum­pa med ef­ter bäs­ta för­må­ga. De stöd­ord som finns i mar­gi­na­len är of­ta så be­syn­ner­li­ga att de in­te är till myc­ket hjälp när man le­tar ef­ter de stör­re sam­man­hang­en.

Rak är Lerner näs­tan ald­rig men oav­bru­tet skarp, ja frän mot dem som tän­ker i and­ra ba­nor el­ler ger si­na ord en in­ne­börd han in­te kan god­kän­na.

Själv tyc­ker jag il­la om (men ha­tar in­te) hans i över­kant so­fisti­ke­ra­de håll­ning. Fast bril­jant är han ju även om hans fin­lir nog egent­li­gen in­te mins­kar ha­tet mot po­e­sin.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.