Från Val­lar­na till Wall Stre­et

SMULTRONSTÄLLET: JO­HAN­NES VALL Han ha­tar att pla­ne­ra och tar helst ba­ra da­gen som den kom­mer. HN träf­far Fal­ken­berg FF:S väns­ter­back på ett smult­ron­stäl­le där na­tu­ren får ha sin stil­la gång.

Hallands Nyheter - - Sporten - VIK­TOR AN­DERS­SON vik­tor.an­ders­son@hn.se

Lug­net och still­he­ten är mo­nu­men­tal på Jo­han­nes Valls smult­ron­stäl­le. Vil­ket rim­mar gans­ka väl med per­so­nen Jo­han­nes Vall, han är lug­net själv.

– Visst är jag ak­tiv, fast jag gil­lar ock­så väl­digt myc­ket att ba­ra lig­ga och slap­pa och inte gö­ra nån­ting. Min sof­fa går lik­som ner för att jag har le­gat där för myc­ket, be­rät­tar han med ett skratt

Jo­han­nes Valls smult­ron­stäl­le är be­lä­get pre­cis in­till Äl­va­sjön i när­he­ten av Ästad. Långt från E 6:ans mul­ler, via en stig tätt om­gär­dad av gra­nar lig­ger det ett svart hus i ty­pisk som­mar­stu­gastil. Det är li­tet och i trä men mo­dernt. Han vi­sar vägen ut på ve­ran­dan, som för da­gen är sol­dränkt, tju­go me­ter pro­me­ne­rar vå­gor­na sak­ta över ytan.

– Det är lugnt och skönt, man kom­mer iväg från all­ting och, ja, du ser ju själv, sä­ger han och blic­kar ut över sjön. Här kan man ba­ra hänga li­te, lig­ga och so­la, eller så kan man ba­da eller fis­ka. Det är skönt att va­ra här, sä­ger Jo­han­nes. Du gil­lar att fis­ka?

– Ja det är gött. Vi har en liten båt där, han pe­kar mot vatt­net, och så släng­er man i och åker runt i sjön.

Utan­för fot­bol­len har Fal­ken­bergs väns­ter­back inte allt­för många in­tres­sen. I al­la fall inte som han ploc­kar på upp­studs. Vis­ser­li­gen har han bör­jat spe­la en del pad­del på se­na­re tid, vil­ket han be­skri­ver som ”jäv­ligt ro­ligt” men allt­för många sa­ker hinns helt en­kelt inte med.

– Vad gör man när man inte spe­lar fotboll egent­li­gen? Jag plug­gar li­te mat­te nu som tar en del tid sen är jag väl­digt in­tres­se­rad av ak­ti­er ock­så. Det är ju det förs­ta man gör på mor­go­nen, kol­lar hur det går på bör­sen. Vi är någ­ra i la­get som hål­ler på med ak­ti­er så det blir rätt myc­ket snack om det, det är skitro­ligt fak­tiskt.

Mat­ten ja. Det är just nu mat­te 3B som Jo­han­nes lä­ser. Inte för att han gil­lar det men för att han be­hö­ver det – han har fun­de­rat li­te kring en ba­na ef­ter fot­bol­len.

– Som jag kän­ner just nu är eko­no­mi nå­got jag skul­le kun­na gö­ra ef­ter kar­riä­ren och då be­hö­ver ja mat­ten, be­rät­tar han.

Men det är be­to­ning på just nu. Fal­ken­bergs as­sist­kung för året le­ver för nuet.

– Allt­så egent­li­gen tän­ker jag inte alls långt fram. Jag ha­tar att pla­ne­ra, det är det värs­ta jag vet. Det tyc­ker inte min tjej är så ro­ligt,

om hon sä­ger att vi ska gö­ra nått i mor­gon så sä­ger jag; ”Det får vi se i mor­gon” – det kan hon bli li­te ir­ri­te­rad på.

Vad ha­de du kun­nat va­ra om du inte blev fot­bolls­spe­la­re?

– Det har jag tänkt på rätt myc­ket och jag har fan ing­en aning, va­fan skul­le jag gjort om jag inte spe­lat fotboll? Jag kom­mer inte på någon­ting och säg att jag skul­le bli ska­dad, vad skul­le jag gö­ra? Ing­en aning.

Li­te läs­kigt kanske?

– Äh ja, men sånt löser ju sig, skrat­tar han och ler ett brett le­en­de.

Det var väl tur då, att det blev fotboll för ho­nom. Men det fanns en pe­ri­od när han var rik­tigt trött på att li­ra och fak­tiskt vil­le slu­ta. Han var i 14-15-års­ål­dern när hans lag slogs ihop med en ett år äld­re ål­der­grupp och i en ål­der när vis­sa bör­ja­de växa till sig or­dent­ligt – var han en av de mins­ta och fick det tufft.

– Från att all­tid ha va­rit bra lik­som, var plöts­ligt vis­sa hur snab­ba och star­ka som helst och man ha­de inte en chans, då var jag rik­tigt trött på det.

Men då sa hans fot­boll­säls­kan­de mam­ma Ger­dh ifrån.

– Ja hon sa väl att nej nu får du bi­ta ihop, du kan inte läg­ga ner. Det är väl det en­da jag bli­vit pus­had till tror jag, han ler åt min­net.

Och även om han skru­var li­te på sig när jag be­näm­ner hans fa­milj som li­te av Fal­ken­bers­pro­fi­ler så tror han att det är just krav­lös­he­ten som gjort dem fram­gångs­ri­ka.

– Det är nog för att vi all­tid fått bra stöd från för­äld­rar­na. De har all­tid stöt­tat oss och vi har fått gö­ra vad vi vill – det har ald­rig va­rit nå­gon press lik­som och väl­digt fritt he­la vår upp­växt, det tror jag är vik­tigt.

Han har bott i Fal­ken­berg he­la sitt liv och spe­lat fotboll i FF se­dan han var el­va år och med­ger att han nog är li­te av en trygg­hets­män­ni­ska men ser inga pro­blem i det – han trivs och tyc­ker om bå­de sta­den och klub­ben. Men nån­stans i fram­ti­den ser han sig än­då på nå­gon an­nan plats.

– Det ha­de la va­rit kul att tes­ta nån­ting, nån gång i fram­ti­den, så man inte blir fast här he­la li­vet – det ha­de va­rit ut­veck­lan­de bå­de kanske som män­ni­ska och som fot­bolls­spe­la­re, så nån­ting an­nat vill jag nog tes­ta. Fo­to­gra­fen An­ni­ka fli­kar in: Eller så blir det från Val­lar­na till Wall Stre­et?

– Ha­ha, ja pre­cis, och han skrat­tar ett ut­dra­get skratt.

LUGN OCH RO. I sof­fan har det bil­dats ett stort av­tryck ef­ter Jo­han­nes. Soff­häng är van­ligt fö­re­kom­man­de när han ska åter­häm­ta sig från fot­bol­len.

Bild: AN­NI­KA KARLBOM

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.