Vac­ker vild­mark för ny­bör­ja­re

27 etap­per från Lin­do­me i sö­der till Strömstad i norr. 37 mil lång sträc­ker sig Bo­hus­le­den som en söm­nig mus­kel längs med väst­kus­ten. För den ovane vand­ra­ren finns det gott om möj­lig­he­ter till en slow start.

Hallands Nyheter - - Sommar - MIA HOLMBERG KARLS­SON mia.holmberg-karls­son@gp.se 073-422 02 77

Vid Ska­tås mo­tions­cen­tral kny­ter vi sko­snö­re­na, tar en klunk vat­ten och sät­ter av. Bo­hus­le­dens tred­je etapp lig­ger fram­för oss, en knapp mils vand­ring för att nå slut­des­ti­na­tio­nen vid Kå­sjön. Väd­ret är per­fekt; sol bakom moln och en loj vind som su­sar mel­lan trä­den.

Till en bör­jan föl­jer le­den mo­tions­spå­ren från Ska­tås, för­bi sol­ba­dar­na vid Här­lan­da tjärn och upp mot mer oba­nad mark. Här har vi säll­skap av en strid ström av mo­tio­nä­rer, barn­vag­nar och hundä­ga­re. Ef­ter nå­gon kilo­me­ter glesnar an­ta­let an­sik­ten i takt med att träd­stam­mar­na tät­nar.

HE­LA VÄGEN FRÅN Ska­tås till Kå­sjön följs Bo­hus­le­den av den ma­ra­ton­långa Vild­marks­le­den. Bit­vis är det ste­nigt och le­rigt av cy­kel­spår, men mer­par­ten av sti­gar­na är tor­ra och fi­na och fun­kar för gam­mal som ung. Stund­tals dy­ker el­ljus­spå­ren upp igen. Vild­mark­s­käns­lan kom­mer och går med spåren ef­ter ci­vi­li­sa­tio­nen och sta­den känns ald­rig långt bor­ta. Vi tack­lar den lil­la mot­bac­ken upp på Getryg­gen och be­lö­nas med ut­sikt över grö­na kul­lar, gran­skog och de­lar av Gö­te­borgs skyli­ne långt bor­ta. Vid vind­skyd­det med den ta­lan­de skyl­ten ”Gött lä­ge” sit­ter det fint med en kopp kaf­fe och en ka­nel­gif­fel.

Hal­va sträc­kan för­fly­ter ut­an en män­ni­ska i sik­te. De där vand­rar­na med ryggsäck och käpp som vi har hört ta­las om ryk­tes­vä­gen, de som tyd­li­gen bru­kar floc­kas här un­der som­mar­må­na­der­na, ly­ser med sin från­va­ro.

Även om vild­mark­s­käns­lan in­te rik­tigt vill in­fin­na sig, finns det nå­got ma­giskt med att be­fin­na sig mitt i ett av Sve­ri­ges mest tät­be­fol­ka­de om­rå­den och än­då un­der långa stun­der va­ra helt en­sam.

STRAX EF­TER FIKAPAUSEN når vi den sä­ge­nom­spun­na Black­tjärn, en li­ten svart sjö med näck­ro­sor som ska va­ra be­gå­vad med ovan­ligt bra aku­stik. Tes­tar ett vår­skrik, och visst ekar det över nej­den. Här är

vi nä­ra Sä­ve­da­len och fle­ra sto­ra bo­stads­om­rå­den. Längs med mo­tions­spå­ret kom­mer Mo­ni­ka Walt­her pro­me­ne­ran­de med hun­dar­na Don­na och Char­lie. En pin­ne vi­ner ge­nom luf­ten, och vips hundsim­mar Don­na långt ute i tjär­nen.

– Det är verk­li­gen fint att bo så nä­ra na­tu­ren och hun­dar­na äls­kar det. Här finns så många oli­ka sti­gar. Man kan ta en ny var­je gång och än­då all­tid ham­na rätt, sä­ger Mo­ni­ka Walt­her.

VI VÄL­JER ÄN­DÅ att hål­la oss till de oran­gea mar­ke­ring­ar som sym­bo­li­se­rar just Bo­hus­le­den. Det rik­tigt fi­na bör­jar strax ef­ter Black­tjärn när vi rör oss in­åt na­tur­re­ser­va­tet Kni­pe­flågs­ber­gen, en vid­sträckt ur­bergs­pla­tå som grän­sar till Del­sjö­om­rå­det. Här tät­nar sko­gen, träd­kro­nor­na skyd­dar oss från so­len och det en­da som hörs är få­gel­kvit­ter. Där­för ha­jar vi till li­te när en kvist bryts och ögat upp­fat­tar en rö­rel­se in­ne i sko­gen. Här up­pe kan man stö­ta på bå­de älg, rå­djur, räv och gräv­ling. Men den här gång­en är det i stäl­let ti­o­å­ri­ga gol­den retri­e­ver-ti­ken Tes­sie som är ute och spå­rar frys­ta kött­bul­lar till­sam­mans med labra­dor­kom­pi­sen Bag­ger. Nå­gon me­ter in bland snå­ren sit­ter Mar­ga­re­ta Zet­ter­gren och Mar­ga­re­ta Nor­berg, bo­en­de i Sä­ve­da­len, och dric­ker kaf­fe ur ro­sa plast­mug­gar på en tjock träd­stam.

– Det här är vår stock. Här sit­ter vi fle­ra da­gar i vec­kan, sä­ger Mar­ga­re­ta Nor­berg och ler.

De är of­ta ute i sko­gen med hun­dar­na

och är eni­ga om om­rå­dets för­träff­lig­het.

– Det är så otro­ligt fint här up­pe och än­då är man helt en­sam. Det är li­te synd. Fler bor­de upp­täc­ka de här sko­gar­na, sä­ger Mar­ga­re­ta Zet­ter­gren.

VAND­RING­EN GÅR VI­DA­RE i ku­pe­rad ter­räng. Djur­li­vet be­grän­sar sig just den här da­gen till en skygg gro­da, en ul­lig larv som ste­ker i so­len, och någ­ra rö­da troll­slän­dor som häng­er fast i varand­ra i vad som ser ut som en svår­ba­lan­se­rad par­nings­akt.

Den av­slu­tan­de bi­ten in­nan vi når slut­må­let går längs ett el­ljus­spår, för­bi ett el­kraft­verk och ut på en as­fal­te­rad väg. Här är al­la spår av vild­mark­s­käns­la long go­ne, men det gör in­te så myc­ket. Föt­ter­na ska­ver, ryggsäc­ken tyng­er och Kå­sjön häg­rar. Plöts­ligt dy­ker två cy­klis­ter upp bakom oss. Det är Per Eriks­son och Jon Hof­mann som cyk­lat sam­ma väg som vi gått från Ska­tås. Och de har min­sann stött på två vand­ra­re med bå­de ryggsäck och käpp, men för fle­ra kilo­me­ter se­dan.

– Det här är min förs­ta skogs­tur på tre år. An­nars cyklar jag mest på lands­väg, men det är otro­ligt fint här. Det är fint att fort­sät­ta på Bo­hus­le­den bort mot Jon­se­red ock­så, sä­ger Jon Hoff­man.

Det en­da som hörs är få­gel­kvit­ter. Där­för ha­jar vi till li­te när en kvist bryts och ögat upp­fat­tar en rö­rel­se in­ne i sko­gen.

FÖR DEN SOM har ener­gi kvar går det att kla­ra av även näs­ta etapp un­der sam­ma dag; de nio kilo­me­ter­na från Kå­sjön till Jon­se­red. Då bju­der le­den på bra få­gel­spa­ning vid sjön Ma­der­na och vid en li­ten av­stic­ka­re även på lax­fis­ke i Sä­veån.

Förr oss bör­jar vand­rings­ä­ven­ty­ret när­ma sig sitt slut. Sko­ska­vet gör sig på­mint, och vid Kå­sjöns rost­rö­da strand tar vi av oss skor och strum­por och lå­ter föt­ter­na sval­kas i mjukt vat­ten. Ett per­fekt av­slut på en all­de­les la­gom vild­marksupp­le­vel­se.

FAVORITPLATS. Kom­pi­sar­na Mar­ga­re­ta Zet­ter­gren och Mar­ga­re­ta Nor­berg är of­ta ute och pro­me­ne­rar i Kni­pe­flågs­ber­gen.

EN­SAM VAND­RA­RE. Sto­ra de­lar av sträc­kan går ge­nom gles skogs­mark, med lugn

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.