Så lå­ter det om Hå­kan Hell­ströms spre­ti­ga rot­sy­stem

Hallands Nyheter - - Kultur & Nöje -

Hå­kan Hell­ström är så stor nu att han för många av si­na lyss­na­re sna­rast står i vägen för in­spi­ra­tö­rer­na och in­flu­en­ser­na. An­nat var det för någ­ra år se­dan. Länge kun­de in­te Hell­ström släp­pa en ny låt ut­an att den ploc­ka­des sön­der och sam­man i jakt på mer el­ler mind­re up­pen­ba­ra lån – el­ler stöl­der som be­lac­kar­na kal­la­de dem. Det där har lug­nat sig nu. In­te minst för Hå­kan Hell­ströms yng­re publik, flic­kor­na och poj­kar­na längst fram, är det Hå­kan som är ori­gi­na­let. Det är helt i sin ord­ning, det är så det fun­kar. Men kanske är det del­vis där­för han vill ta chan­sen att kö­ra hög­klas­sig mu­sik i hög­ta­lar­na in­nan kon­ser­ter­na. Och dess­utom, ef­ter sista ex­tra­num­ret, all­tid ber Gert, ljud­tek­ni­kern, att spe­la nå­got fint för publi­ken när den ska vi­da­re ut i nat­ten.

FÖR DEN SOM tar sig tid finns det hur som helst mas­sor att häm­ta om man bör­jar bö­ka runt i Hell­ströms spre­ti­ga, mång­för­gre­na­de, mu­si­ka­lis­ka rot­sy­stem. Få ar­tis­ter är så tyd­li­ga med sin kär­lek till fö­re­bil­der­na och det bor­de va­ra in­spi­re­ran­de för al­la som gil­lar mu­sik att Hell­ström är li­ka en­tu­si­as­tisk in­för så­väl Mor­ris­sey som Ol­le Adolp­h­son och Sil­va­na Imam.

Det kan kän­nas av­läg­set nu, men un­der si­na förs­ta år som so­lo­ar­tist bröt Hå­kan Hell­ström en hel del ta­bun ge­nom att obe­rört rö­ra sig mel­lan in­di­e­klub­bar­na och Allsång på Skan­sen. Jag såg för­res­ten dess­utom ho­nom och ban­det gö­ra en täm­li­gen oan­non­se­rad spel­ning på ett äldre­bo­en­de i Karl­stad där han blan­da­de Ted Gär­destad-lå­tar med sång­er från den eg­na de­bu­ten.

”Det är mu­sik som är full av di­stinkt ka­na­li­se­rad ener­gi, bull­ran­de ro­man­tik, sto­ra käns­lor och in­te minst star­ka, vack­ra me­lo­di­er”

För­u­tom svensk vi­sa och brit­tisk angst-pop hit­tar man David Bowie-ant­hems, Rol­ling Sto­nes-rock, Sam and Da­ve-soul, Spring­s­teen-dra­ma, Byrds-pop, Dy­lan-ener­gi, Sto­ne Ro­ses­dans, Eld­kvarn-es­te­tik och myc­ket, myc­ket mer i det som for­mar Hå­kan Hell­ströms mu­sik.

GI­VET­VIS FINNS DET en röd tråd. Det som kny­ter sam­man allt det som kan hö­ras eka i Hå­kan Hell­ströms lå­tar är att det är mu­sik full av di­stinkt ka­na­li­se­rad ener­gi, bull­ran­de ro­man­tik, sto­ra käns­lor och in­te minst star­ka, vack­ra me­lo­di­er.

Sam­ma sak med de ar­tis­ter som Hell­ström gjort till va­na att bju­da upp på sce­nen. Erik Lundin, Sil­va­na Imam, Thå­ström, Ve­ro­ni­ca Mag­gio, Kap­ten Röd och al­la de and­ra de­lar sam­ma slags glöd som Hå­kan Hell­ström själv bär på. Då spe­lar det ing­en roll om de kom­mer från punk, hip­hop el­ler reg­gae.

ÄVEN OM DET för­stås är en obe­skriv­bar ego-boost att stäl­la sig in­för ett full­satt Ul­le­vi ska det sä­gas att Hå­kan Hell­ström va­rit öd­mjuk och lå­tit si­na gäs­ter spe­la hu­vud­rol­len mi­nu­ter­na de är på sce­nen. Är man så stor och stark som Hå­kan Hell­ström mås­te man ock­så flyt­ta på sig ibland så att in­te allt ham­nar i ens skug­ga. Så låt oss väl­kom­na Hell­ströms kom­man­de ti­me­out med att lyss­na an­nat istäl­let. Gam­malt som nytt.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.