Ett fyr­fal­digt le­ver­ne för fd C-le­da­ren

Hallands Nyheter - - Sidan 1 - AN­DERS PEDERSÉN Gäst­spe­la­ren från Vin­gå­ker­strak­ten.

För många är Olof Johansson för­knip­pad med sitt mot­stånd mot byg­gan­det av Öresunds­bron. Än i dag har han in­te pas­se­rat över den. I dag fyl­ler han 80 år.

För många år se­dan när mi­na frön var små fick jag när fa­mil­jen satt och fi­ka­de frå­gan, om jag var ett djur, vil­ket vil­le jag då va­ra. En frå­ga jag tror de fles­ta barn har ställt sig själ­va och frå­gat nä­ra och kä­ra. Jag miss­tän­ker att snart får jag den frå­gan från mi­na barn­barn och då ska jag va­ra bätt­re för­be­redd än den gången. När jag fick frå­gan av mi­na frön satt vi och fi­ka­de vid träd­gårds­möb­ler­na vi har som står in­till en un­der­bar be­tes­ha­ge, i ha­gen gick en flock kvi­gor och en tjur. Drömskt och oge­nom­tänkt sva­ra­de att jag skul­le vil­ja va­ra en tjur som den som gick och be­ta­de pre­cis fram­för oss.

NA­TUR­LIGT­VIS VIL­LE MI­NA frön att jag för­kla­ra­de var­för jag skul­le vil­ja gå om­kring i ha­gen som en tjur och mum­sa gräs när jag istäl­let kun­nat väl­ja nå­got gul­ligt, som en ka­nin. Jag må­la­de upp för dem hur un­der­bart det skul­le va­ra att gå om­kring i ma­ten och det ut­an att be­hö­va åka till job­bet var­je dag och sli­ta, se­dan träng­as i af­fä­ren för att se­dan stå vid spi­sen och svet­tas in­nan det var dags att äta och kor­na slapp dis­ka ef­ter mid­da­gen. Dess­utom strö­va­de de om­kring i sitt fa­vo­rit­käk, det skul­le va­ra som om vi va­da­de fram i kött­bul­lar, spa­get­ti, dajmstru­tar, piz­za och chips. När de kän­de sig li­te tröt­ta var det ba­ra att läg­ga sig ned där de stod. Tju­ren fram­för oss ha­de ett fan­tas­tiskt liv!

FRAM TILL DESS ha­de fru­gan hål­lit sig lugn och in­te sagt nå­got men plöts­ligt fick hon sitt spju­ver­ak­ti­ga le­en­de och en olycks­bå­dan­de ret­full blick. Jag för­stod att jag ha­de sagt nå­got mind­re väl­be­tänkt. Hon sa: ”För­kla­ra nu för vå­ra barn var­för du vill va­ra just tju­ren och var­för du in­te istäl­let vill va­ra en av kvi­gor­na.” I det ögon­blic­ket öns­ka­de jag att jag på rik­tigt var en dagg­mask som kun­de slin­ka ner i gräs­mat­tan.

"Frå­gar mi­na barn­barn om vil­ket djur jag vill va­ra när det är som­mar ska jag sva­ra att jag vill va­ra en drö­na­re men först ska jag se mig om­kring så in­te fru­gan är i när­he­ten."

FRÅ­GAR MI­NA BARN­BARN om vil­ket djur jag vill va­ra när det är som­mar ska jag sva­ra att jag vill va­ra en drö­na­re men först ska jag se mig om­kring så in­te fru­gan är i när­he­ten. Att vil­ja va­ra en drö­na­re kan ock­så va­ra kon­tro­ver­si­ellt. Om barn­bar­nen und­rar var­för och vad en drö­na­re gör ska jag ute­slu­ta en del och tryc­ka på att det ver­kar så skönt att ba­ra slap­pa och su­ga i sig li­te nek­tar när det känns gott. Att ba­ra la­ta sig och äta känns som min rät­ta na­tur.

FÅR JAG FRÅ­GAN av barn­bar­nen när det är vin­ter har jag ef­ter mo­digt över­vä­gan­de kom­mit fram till att då ska jag sva­ra att jag vill va­ra en björn. Tänk vad här­ligt att gå i ide och so­va sig ige­nom he­la vin­tern, det mest an­sträng­an­de skul­le då va­ra att vän­da sig var fjor­ton­de dag. Ett vin­ter­liv i min smak.

JAG HAR ETT fa­vo­rit­djur och det är torn­seg­la­re, det ver­kar så här­ligt att seg­la om­kring högt up­pe i skyn och ba­ra öpp­na näb­ben och äta. Men torn­seg­la­re vill jag in­te bli, jag är nu­me­ra så höjd­rädd att jag får svin­del när jag går i mi­na träs­kor.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.