Nyfiken eldsjäl som mött många öden
Lite om: Aina Karlbom
”Det handlar inte bara om att dela ut kläder, det handlar mycket om den psykosociala biten”
AINA KARLBOM
I många år har hon engagerat sig för flyktingars situation. När flyktingvågen 2015 nådde Sverige var Aina Karlbom en av dem som delade ut kläder och fanns till hands för människor som flytt sina krigsdrabbade hemländer.
HN MÖTER
Hon säger att det som driver henne är nyfikenhet och ett stort intresse för människor. Kanske är det de egenskaperna som ligger till grund för att hon under många år har engagerat sig i flyktingars situation. Allt började med ett motvilligt ja när en representant för Träslövs Röda Kors-krets ringde och ville värva henne till styrelsen.
– Det var 2004 och jag hade nyligen gått i pension. Jag försökte säga nej, men det blev till slut ett ja. Men det var med lite milt tvång, säger Aina Karlbom med ett skratt.
Då hade hon precis slutat efter 18 år som reporter på Hallands Nyheter. Där jobbade hon under några år tillsammans med dottern Annika Karlbom, som i dag är fotograf på HN:S Varbergsredaktion.
– Det var ett väldigt roligt arbete, omväxlande och lärorikt. På den tiden hade vi korrekturläsare, det var en trygghet att man inte bara slängde ut en text direkt, säger hon.
STARTEN PÅ PENSIONÄRSLIVET innebar alltså att direkt kasta sig in i ett engagemang inom Röda Korset. I två omgångar har hon varit ordförande i kretsen och var bland annat en av dem som drev på att hennes krets skulle gå in i och hjälpa till i second hand-verksamheten. Sedan 2012 har hon varit aktiv i arbetet på asylboendet Björkgården i Himle. På boendet, som stängdes i juni i år, har Aina Karlbom tillbringat otaliga timmar.
– Till en början var det knappt någon som visste att det var ett asylboende där. Men jag såg ju flera av dem gå här längs vägen. Så jag tog kontakt med Tvååkerskretsen och frågade om vi kunde samarbeta.
I början anordnades cafékvällar en gång i månaden. Men det blev desto mer att göra under hösten 2012 som var väldigt kall. Många av de boende på Björkgården saknade varma kläder.
– Det kom så mycket folk och bara lämnade av kläder. Det var ett mindre kaos där då, så vi bestämde oss för att ordna upp det. FRIVILLIGARBETARE FRÅN RÖDA Korset och andra organisationer tillbringade allt mer tid på boendet och så småningom anslöt sig fler eldsjälar som startade undervisning i svenska och andra aktiviteter. För Aina Karlbom har åren på Björkgården satt sina spår.
– Jag har träffat många människor med olika bakgrunder. Det är väldigt intressant. Men det handlar inte bara om att dela ut kläder, det handlar mycket om den psykosociala biten. Den långa väntan på arbete och uppehållstillstånd är tuff för många. I de fallen kan man bara lyssna och vara där. En del blir apatiska, det är jobbigt att se. Samtidigt har jag varit med om att många fått gnistan tillbaka, det är väldigt roligt, säger hon.
DEN STORA FLYKTINGVÅGEN under 2015 och 2016 innebar att många kom hit ensamma utan sina familjer. För många på Björkgården var det tufft, säger Aina Karlbom.
– Det säger sig självt att det inte är bra att familjemedlemmar är ifrån varandra så länge som fyra-fem år. Man är ju en annan person när man till slut ses och det kan vara svårt. Hur tycker du att Sverige hanterade situationen?
– Jag brukar vara försiktig med att uttala mig när jag inte varit mitt i själva centrum. Men utifrån min egen horisont här i Varberg så ser jag att kapaciteten finns. Här har många kommit ut i arbete, många fler än i andra kommuner, säger hon och fortsätter:
– ENGAGEMANG ÄR oftast så att det blossar upp och sedan dalar det. Det är väl nu som utmaningen kommer, att få ut de här människorna i samhället. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att mitt eget engagemang skulle bli så stort och att jag skulle lägga så många timmar på det här. Men det har varit lärorikt och berikat mig.