Mång­syss­la­re.

Gö­ran Jöns­son har sitt liv upp­de­lat i två de­lar. Den förs­ta som tek­ni­ker den and­ra som te­ra­peut och konst­när.

Hallands Nyheter - - Sidan 1 -

Gö­ran byg­ger vi­da­re på det som är bra. Det gäl­ler bå­de ma­te­ri­al och män­ni­skor. Så ar­be­tar han som te­ra­peut, och så ar­be­tar han som konst­när.

Gö­ran Jöns­son ut­strå­lar en trygg vän­lig­het då han tar emot hem­ma i träd­går­den. Han är väl för­be­redd in­för in­ter­vjun, han fyl­ler 70 år, och tän­ker in­te sig lå­ta sty­ras. Med glim­ten i ögat hål­ler han upp en plansch som myc­ket sym­bo­liskt vi­sar hans kro­ki­ga väg från barn­dom­så­ren i Käll­sjö till den plats i Skrea han bor på nu.

– 70 år har gått så jäk­la fort. Skrea är den bäs­ta plat­sen på jor­den att bo på, sä­ger han.

GÖRANS LIV ÄR upp­de­lat i två de­lar. Mitt i li­vet, då han var drygt 30 år, gjor­de han en helom­vänd­ning, men till det åter­kom­mer vi. Gö­ran vill ta det he­la från bör­jan.

– Jag är upp­växt vid en vat­ten­dri­ven kvarn, det har be­tytt myc­ket i mitt liv. Kvar­nen var grun­den för många mö­ten – mel­lan vat­ten, järn, sten och rö­rel­se, men fram­för allt var det en mö­tes­plats för män­ni­skor.

Gö­ran var där så myc­ket han kun­de, kvar­nä­ga­ren Gott­frid Svens­son lär­de ho­nom myc­ket och det var vid kvar­nen folk sam­ta­la­de om all­var­li­ga sa­ker och skvall­ra­de, det var där allt hän­de. Sko­lan var han in­te så för­tjust i, han var väns­ter­hänt och lä­ra­rin­nan såg det som sin upp­gift att änd­ra på den sa­ken. Det led­de till många för­öd­mju­kan­de upp­le­vel­ser, och räds­la.

– Sko­lan var ett svart hål, ett trau­ma, min lä­ra­rin­na slog mig var­je dag i två år. När jag var klar med sko­lan ar­be­ta­de jag en kort pe­ri­od som till­skä­ra­re på en tex­til­fa­brik och där­ef­ter på ett båt­varv i Ul­la­red som till­ver­ka­de Get­terö-ekan i plast. Det var ett far­ligt jobb med al­la ke­mi­ka­li­er, jag spru­ta­de plast. Som tur var slu­ta­de jag 1969 och tog an­ställ­ning på te­le­ver­ket.

GÖ­RAN FICK BETALD ut­bild­ning i Helsing­borg, där­ef­ter flyt­ta­de han till Fal­ken­berg och bör­ja­de ar­be­ta som te­le­tek­ni­ker. På den ti­den var Te­le­ver­ket i sta­tens ägo, al­la te­le­fo­ner ha­de snurr­ski­va och det där med tråd­löst fanns in­te på kar­tan då det gäll­de van­li­ga te­le­fo­ner.

Trots att Gö­ran gil­la­de si­na ar­bets­kam­ra­ter och sitt jobb kän­de han att nå­got vik­tigt sak­na­des. Det var in­led­ning­en på hans and­ra del i li­vet.

– Jag kän­de att jag egent­li­gen in­te var tek­ni­ker, jag vil­le job­ba med folk. Jag pra­ta­de med en stu­di­e­väg­le­da­re som upp­munt­ra­de mig, så att jag trots mi­na då­li­ga er-

IN­TE BA­RA LJUST. ”I mitt jobb har jag sett bak­si­dan av en li­ten stad. Jag har fått se svå­ra sa­ker. Men det är en till­gång att

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.