En av de sto­ra från C:s stor­hets­tid

Hallands Nyheter - - Ledare - BENGT WER­NERS­SON

På lör­da­gen kom det sorg­li­ga be­ske­det att yt­ter­li­ga­re en C-le­gen­dar från par­ti­ets stor­hets­tid på 1970-80-ta­let avlidit, den ti­di­ga­re in­du­stri­mi­nis­tern med me­ra, Nils G. Ås­ling. Ås­ling, som skul­le ha fyllt 90 år i de­cem­ber, lev­de se­dan åt­skil­li­ga år ett stil­la men ak­tivt pen­sio­närs­liv i Ham­mar­by Sjöstad. Ak­tivt men lång­t­i­från stil­la var hans långa liv i cent­rum för svenskt sam­hälls­liv.

NILS G. ÅS­LING var i grun­den en lång­vä­ga­re. I en in­ter­vju be­rät­ta­de han om sitt förs­ta jobb som var att bä­ra ved till kalk­bru­ket i Åse i Jämt­land där han väx­te upp. Men han ha­de aka­de­mis­ka me­ri­ter, so­ci­o­nomex­a­men och ha­de job­bat så­väl som jour­na­list (på tid­ning­en Lands fö­re­gång­a­re) som in­for­ma­tions­chef (in­om den koo­pe­ra­ti­va skogs­kon­cer­nen NCB).

Möj­li­gen var det just på NCB som den po­li­tis­ka kar­riä­ren fick sig en knuff fram­åt. För på NCB var näm­li­gen den då­va­ran­de C-le­da­ren Gun­nar Hed­lund bas. Det­ta sam­ti­digt som han var par­ti­le­da­re, satt i riks­da­gen, och gjor­de en del an­nat!

Och på sam­ma sätt som fö­re­gång­a­ren Hed­lund var Nils G. Ås­ling en mång­syss­la­re ut­an många li­kar. En man som hann med myc­ket. Ut­ö­ver att dri­va jord- och skogs­bruk på hem­or­ten blev han ju se­der­me­ra riks­dags­le­da­mot, ut­skotts­ord­fö­ran­de, in­du­stri­mi­nis­ter och fick en rad fö­ret­ro­en­de­upp­drag in­om främst det eko­no­mis­ka för­e­nings­li­vet (bland an­nat i För­e­nings­ban­ken).

ÅSLINGS TID SOM in­du­stri­mi­nis­ter har fått trå­ki­ga och fel­ak­ti­ga epi­tet som in­dustri­a­ku­ten och själv kal­la­des han Kris­nis­se. Men un­der hans le­dar­skap for­ma­des det fram­gångs­ri­ka SSAB, ge­nom­för­des and­ra sto­ra om­struk­tu­re­ring­ar, på­bör­ja­des av­veck­ling­en av den olön­sam­ma varvs­in­du­strin, och un­der­lät­ta­des ka­pital­för­sörj­ning­en till små­fö­re­ta­gen.

Själv ha­de jag för­må­nen att en kor­ta­re tid få ar­be­ta med Nils G. Ås­ling. Det var så­väl un­der som ome­del­bart ef­ter de bor­ger­li­ga re­ge­rings­å­ren 1976-1982. Jag minns sär­skilt ett till­fäl­le då jag fått i upp­drag att för­be­re­da ett an­fö­ran­de. Jag var ung, vil­le ta ut sväng­ar­na, och skrev ihop ett tal om ut­gifts­skatt som va­re sig var för­ank­rat i par­ti­et el­ler hos Ås­ling själv. Jag tänk­te mig en di­a­log med ho­nom och se­dan en or­dent­lig ”tvätt­ning” av ma­nus. Men så blev det in­te. Ta­let hölls rätt upp och ner. Jag vå­ga­de mig ald­rig mer på någ­ra så­da­na våd­lig­he­ter. De kun­de ju bli par­ti­ets po­li­tik...

NILS G. ÅS­LING ha­de ock­så viss hal­lands­an­knyt­ning. Det­ta ge­nom sitt som­mar­hus i Ste­ninge. Han gjor­de själv­klart po­li­tis­ka fram­trä­dan­den även här. Vid ett till­fäl­le i Var­berg und­ra­de nå­gon om vad man ska stäl­la för frå­ga för att få ett svar från en po­li­ti­ker. ”Det kan jag in­te sva­ra på”, kom det snabbt. För svars­lös var han säl­lan. Även i det av­se­en­det lik­nan­de han Gun­nar Hed­lund. Jag minns ho­nom med tack­sam­het, gläd­je och sak­nad.

Ar­kiv­bild: BERTIL ERIC­SON

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.