Hallands Nyheters sportreporter Anders Flink tar långledighet i form av pensionering. Men han börjar med semester.
GRATTIS: ANDERS SOM NU GÅR I PENSION Trots Anders Flinks tidiga intresse för idrott och språk var det först när han såg en annons om antagning till journalisthögskolan i Stockholm som han var sitt framtida yrke på spåret.
Som 27-åring headhuntades han från tidningen Smålänningen till Hallands Nyheter. Då hade han tre terminers studier i franska, bland annat vid Sorbonneuniversitetet i Paris, en journalisthögskoleexamen och två år i verkliga livet på en sportredaktion i Småland i bagaget.
Dessutom hade han själv spelat fotboll i division fyra i den lilla förortsklubben Vintrie, med en känslig vänsterfot. Fast spelandet kom han i gång med förhållandevis sent.
– Det fanns inget större idrottsintresse i min familj, när jag första gången skulle spela fotboll i skolan hade jag ingen aning om hur fotboll gick till. Jag blev uppmanad att stå still på plan och sparka bort bollen om den kom. Så när bollen kom rullandes tio meter från mig, gjorde jag som jag blev tillsagd, jag stod still. Men jag kom snabbt på fotbollens hemligheter.
Samtidigt gick det bra i skolan och framför allt gillade Anders, som i dag pratar engelska, tyska, franska och lite spanska, språk. Anders trivdes på journalisthögskolan i Stockholm som han började på 1977 och som då var minst sagt politiskt röd. Han höll sig själv utanför det politiska käbblet.
– Jag gled omkring lite utanför, medan de andra agiterande och förde sin kamp. Det var inga problem.
EFTER EN KORT praktik på Radio Malmöhus, där talpedagogen sågade Anders stockholmspåverkade skånska dialekt, bestämde han sig för journalistik i skrift. Under sina 37 år på HN har han fått göra det han gillar mest; skriva om sport.
– När jag började på HN fanns det gott om journalister och bra resurser. Vi hade pengar så vi kunde resa mycket. Jag har fått uppleva många landskamper, EM och VM. 1988 blev jag engagerad av nyhetsbyrån FLT för att bevaka fotbolls-vm i Frankrike. Jag fick tjänstledigt mot att jag skrev lite krönikor från VM för HN. Jag jobbade 30 dar i sträck...
Men framför allt har Anders Flink bevakat de lokala klubbarnas och idrottarnas framgångar, motgångar och segrar.
– Mina stora intressen är väl fotboll och pingis. Men på en liten tidning som HN får man skriva om allt. Jag har lärt mig att vara ödmjuk och fråga mycket när jag ska skriva om sporter jag vet för lite om.
Ofta är de som läser sport både kunniga och engage-
rade, och deras dom är inte nådig om de anser att en journalist skrivit fel.
– För mig har det som journalist varit viktigt att vara neutral. Jag måste kritisera när våra lokala idrottare eller lag varit dåliga och kunna ge deras motståndare beröm. Men många supportrar blir förgrymmade. Och många vill inte heller att vi skriver när klubbar har problem med ekonomi eller kontrakt.
ANDERS HAR GENOM åren fått uppleva mycket dramatik och har kunnat berätta åtskilliga historier. Men de är så många så han bara blir tyst. De är helt enkelt för många.
Alla år Anders arbetat på HN har han bott i Falkenberg, han har en dotter från ett tidigare förhållande och är gift sedan tio år.
Sista arbetsdagen före pensionen var den 21 juni, och vad som händer sedan vet han inte riktigt själv.
– De första tre månaderna kommer att kännas som en vanlig semester, sen börjar man nog inse att man är pensionär. Jag kommer att ta hand om min fru och läsa många böcker, jag slukar det mesta i bokväg. Och kanske skriver jag nån gång för HN, jag har lovat att hoppa in om jag kan och det behövs.