Mot SD står vi för princip, eller så står vi för ingenting
VAL. Frågan om att låta SD få presidieposter i riksdagens utskott är död, säger Lööf och Björklund. Men varför var den ens levande från början?
LEDARE 30/6. I torsdags fick väljarna, både från höger och vänster, sig en överraskande kalldusch. ”Alliansen vill släppa in SD på ordförandeposter i utskottet” löd SVT Nyheters rubrik. Tidigare har posterna som ordförande och vice ordförande i utskotten fördelats inom de traditionella blocken, vilket lämnat SD utan presidiepost. Alliansens vändning i frågan skulle innebära att de istället fördelas proportionerligt efter mandatfördelningen i riksdagen.
REAKTIONERNA LÄT INTE vänta på sig. Väljare, från båda blocken, fullkomligt rasade. Hårdast var kritiken från de egna leden. Liberala ungdomsförbundets förbundsordförande Joar Forsell var snabb med att fördöma öppningen. ”SD ska inte få något inflytande. Vi är oerhört provocerade.”, deklarerade han. Centerpartiets ungdomsförbund skrev ”Det är helt onödigt att öppna upp för att SD ska ha presidieposter”. Flera partister gick också ut och kritiserade agerandet. ”En Allians som ger makt till SD är inte min Allians”, skrev Niels Paarup Petersen, Centerpartiets gruppledare i Malmö, på Facebook.
ENIGHETEN INOM ALLIANSEN blev efter kritikerstormen kortvarig. Redan fredag morgon meddelade Jan Björklund och Annie Lööf att båda partierna backar i frågan. ”Frågan är död” skrev Jan Björklund på sin Twitter”. Och gott så. Men varför var den ens levande från början?
GRUPPLEDARE TILLIKA VICE partiordförande för Centerpartiet Anders W Jonsson försvarade under torsdagskvällen utspelet med att ”Valresultatet får idag genomslag i utskottsplatser och val av talman. Det är rimligt att det får genomslag i presidieposter”. Möjligen, om nu Sverigedemokraterna hade varit ett rimligt parti. Men vi talar om ett parti vars riksdagsledamöter sprungit omkring på stan med järnrör och kallat kvinnor för ”små horor” (Erik Almqvist, riksdagsledamot 2010). Om ett parti vars företrädare önskat att ”någon ska ställa sig med kulspruta på Öresundsbron” (Gunilla Schmidt, kommunfullmäktigeledamot 2015). Som skrivit ”Låt araberna få betalt för att våldta feminister, så gör de lite nytta.” (Markus Palmheim, kommunfullmäktigeledamot 2016). Självaste sittande partisekreteraren Richard Jomshof sa 2010 i Blekinge Läns Tidning att ”Våldtäkt är ett uttryck för islamsk kultur”, och partiet ser Ungern, där pressfriheten nu kraftigt begränsas och högerextremismen etsats sig fast i parlamentet, som ett ”föredöme”.
NEJ, ALLIANSENS UTSPEL handlar inte om rimlighet. Hade det gjort det hade man under 2014-2018 inte blockerat Sverigedemokraterna från att få presidieposterna. Detta handlar om något annat. Troligen att, i det fall Sverigedemokraterna blir Sveriges näst största eller största parti, vinna deras gunst för tillsättningen av en moderat statsminister.
OM MAN KAN undvika att ge Sverigedemokraterna inflytande så undviker man det. En förhållandevis enkel regel, kan man tycka. Ett gammalt nazistparti ska inte sitta som ordförande i dessa utskott, de ska inte normaliseras och de ska inte ges en tum mer än vad lagen föreskriver. För lagen föreskriver nämligen inte varken vilket parti talmansämbetet skall ges till, eller hur presidieposterna i utskotten skall fördelas. Det är således ingen demokratifråga, utan en förhandlingsfråga.
NÄR DET KOMMER till Sverigedemokraterna finns det för ett liberalt parti dock inget att förhandla om. Vi ger inte ett parti vars företrädare och politiska gärning hyser sådant människoförakt mer utrymme än vi måste. Inte ens om det skulle innebära en moderat statsminister. Mot SD står vi för princip, eller så står vi för ingenting.