Hammar debuterar om historiskt sex och Finlandsfärjor
Efter en barndom präglad av Tom of Finland-läsning debuterar konstnären Edith Hammar med serieromanen ”Homo Line”, om hemlängtan, den svensk-finska relationen och rövar. – Jag ser det som ett privilegium att min barndom har varit strösslad med nakna böga
I serieromanen ”Homo Line” surfar en gigantisk version av Edith Hammar på en liten finlandsfärja över Östersjön, nästan som på en wakeboard. Så snart gymnasiet var avklarat lämnade den teckningsgalna Helsingforsbon Finland för att studera vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Färjeturer mellan de nordiska huvudstäderna blev vardag och i ”Homo Line” har den stora båten fått näst intill övernaturliga krafter.
Men efter sju år i Sverige började hemlängtan komma smygande. Tvekan över livsval och var man hör hemma blev det centrala temat i ”Homo Line”. Stockholm och Helsingfors målas upp i både nostalgiskt skimmer och skitig realism. Hammar väjer inte för de egna upplevelserna av våldsbrott, även om de är fragmentariskt skildrade.
– Det är jättesvårt att svara på frågor om det här, även från vänner, det är uppenbarligen väldigt smärtsamt och jag upplever att jag inte har kontroll. Men det känns som att jag behöver berätta, säger Edith Hammar.
På några sidor skildras hur en person som i boken fått namnet ”Dressmanfaijan” ropar homofoba skällsord och startar slagsmål på Mcdonalds i Helsingfors (innan gentrifieringen ersätter snabbmatsrestaurangen med ett ställe som
Edith Hammar föddes 1992 i Helsingfors, har studerat vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, och är nu bosatt i hemstaden igen. Hammar har deltagit i en mänga kollektiva och separata konstutställningar.
Nu är Edith Hammar aktuell med serieromanen ”Homo Line”.
•
•
säljer fräsch vegetarisk tapas). I en annan del av boken går en okänd man till attack i serietecknarens trapphus på Södermalm i Stockholm.
– Jag utgår ifrån min egen berättelse om att leva som queerperson, men den är inte unik. Alla queers delar inte samma erfarenheter, men många delar liknande erfarenheter. Att en person blir misshandlad för att den bryter mot vissa normer skapar ju ett sorts kollektivt trauma. Som queers vet vi att det existerar ett strukturellt våld mot oss ge