Rätt in­ställ­ning vik­tigt vid di­a­be­tes

HALM­STAD: I som­ras fick El­sie Gott­frids­son, två år, di­a­be­tes. Ru­ti­ner är vik­ti­ga för att hål­la sjuk­do­men i schack, men hen­nes för­äld­rar är väl­digt no­ga med att sjuk­do­men in­te ska bli ett hin­der för El­sie.

Hallandsposten - - Sidan 1 - LE­NA LYXELL le­na.lyxell@hal­le­lan­na.dlysx­pe­olls@tehn..se 00110-471 52 68

El­sie tar blod­prov själv och vi­sar stolt hur man gör. Hon är två år och se­dan i som­ras har hon di­a­be­tes.

– I bör­jan var allt natt­svart, sä­ger hen­nes mam­ma So­fie An­ders­son.

Fram till i som­ras var El­sie Gott- frids­son som vil­ken an­nan li­ten tjej som helt, pigg och glad och all­tid i far­ten. När hon bör­ja­de kis­sa och va­ra törs­tig of­ta och dess­utom var väl­digt trött för­sök­te mam­ma So­fie skju­ta un­dan tan­ken på di­a­be­tes.

– Till slut åk­te vi till vård­cen­tra­len i Ul­la­red. Skö­ters­kan tog ett blod­soc­ker­prov som vi­sa­de 24,6. Det bor­de ha va­rit runt fem.

Det var ing­en tve­kan om vad felet var. So­fie och El­sie blev in­lag­da på sjuk­hu­set i Halm­stad. Kort tid ef­ter det att El­sie bör­ja­de be­hand­las med in­su­lin i dropp­form blev hon sitt van­li­ga jag igen. Ef­ter en vec­ka på sjuk­hus åk­te de hem till fa­mil­jen i Käll­sjö.

DET VAR IN­TE ba­ra El­sie och mam­ma So­fie som åk­te hem. Med sig ha­de de kas­sar med sjuk­vårds­ut­rust­ning som ska un­der­lät­ta li­vet för El­sie och hen­nes fa­milj. På El­si­es mage sit­ter en li­ten väs­ka som in­ne­hål­ler en in­su­lin­pump som gör att El­sie in­te be­hö­ver ta spru­tor. Den är kopp­lad till en ka­nyl som ser till att in­su­li­net kom­mer in i hen­nes kropp. Blod­soc­ker­mä­ta­ren har för­bin­del­se med en smartp­ho­ne som re­gi­stre­rar al­la blod­soc­ker­mät­ning­ar och var­nar när ni­vån är för hög el­ler låg.

– Jag har nog in­te rik­tigt fat­tat att det­ta är för he­la li­vet, sä­ger Karl Gott­frids­son, El­si­es pap­pa.

Han och So­fie har stän­digt te­le­fo­nen som av­lä­ser El­si­es blod­soc­ker­vär­de i sin när­het och de har sten­koll på hur kur­vor­na för­änd­ras och när ex­tra in­su­lin be­hö­ver sät­tas in, el­ler när blod­sock­ret är lågt. Då gäl­ler det att se till att El­sie får i sig nå­got som snabbt hö­jer blod­sock­ret.

– När vär­det är långt blir man ir­ri­te­rad. Då är det in­te så lätt att få i en tvåå­ring nå­got att äta, sä­ger So­fie.

PÅ DEN KOR­TA tid som gått se­dan El­sie blev sjuk har fa­mil­jen bli­vit sin egen lä­ka­re i myc­ket. De går på kon­trol­ler på sjuk­hu­set var tred­je må­nad, men öv­rig tid är det El­si­es mam­ma och pap­pa och and­ra i hen­nes om­giv­ning som för­ser hen­ne med rätt in­sulin­dos.

– Per­so­na­len på för­sko­lan är helt fan­tas­tisk. De gick en ut­bild­ning av en di­a­be­tesskö­ters­ka och se­dan dess fix­ar de all­ting.

Men oron finns där he­la ti­den, för fram­ti­den och nu­et. Tan­kar­na mal i hu­vu­det på hen­nes för­äld­rar. Vil­ka följ­der får sjuk­do­men för El­sie? Hur kom­mer det att bli när hon blir stor? Kom­mer hon att bli bju­den på kom­pi­sar­nas barn­ka­las, el­ler kom­mer hon att kän­na sig ut­an­för?

– Det jag är mest rädd för är att hen­nes blod­soc­ker ska lig­ga så lågt att hon för­lo­rar med­ve­tan­det. Det har in­te hänt än­nu, men vi har haft många frukt­stun­der kloc­kan tre på nat­ten för att blod­soc­ker­ni­vån va­rit för låg, sä­ger So­fie.

– Det kanske är en för­del för El­sie att hon fick di­a­be­tes när hon var så li­ten. Då kom­mer sjuk­do­men att va­ra en na­tur­lig del i var­da­gen för hen­ne, hon kom­mer in­te att ve­ta om nå­got an­nat när hon blir stör­re, sä­ger So­fie.

JUST DEN HÄR nat­ten har tek­ni­ken stru­lat och fa­mil­jens sömn har va­rit oro­lig. Men när allt fun­ge­rar är det ro i hu­set och li­vet har hit­tat ett nytt tem­po.

– Sjuk­do­men har med­fört att vi är väl­digt no­ga med ru­ti­ner nu­me­ra, sä­ger So­fie.

– Det är vik­tigt att vi tän­ker på att in­te gö­ra sjuk­do­men till en be­last­ning för hen­ne, den får in­te bli ett hin­der, sä­ger Karl.

Och trots att de­ras dot­ter har en livs­lång sjuk­dom som ut­an be­hand­ling är död­lig bör­jar So­fie och Karl hit­ta ett lugn och kän­na till­för­sikt.

– Vi är gla­da att vi le­ver nu när tek­ni­ken ut­veck­las he­la ti­den och man fors­kar myc­ket på att kom­ma åt själ­va grund­pro­ble­met med sjuk­do­men.

BILD:JONATAN BYLARS

KAN SJÄLV. Mam­ma So­fie An­ders­son har upp­sikt över El­sie, två år, när hon tar blod­prov på sig själv.

Bild: JONATAN BYLARS

SYST­RAR. El­sie och hen­nes sto­ra­sys­ter Enya som snart fyl­ler fem år har of­ta kul till­sam­mans i den sto­ra träd­går­den hem­ma i Käll­sjö, men för för­äld­rar­na So­fie och Karl finns en stän­dig oro över hur sjuk­do­men kom­mer att på­ver­ka fram­ti­den.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.