Om Uttkes karameller och stark kvinnokraft
godsaker. Smakerna var polkagris, ingefära och mandel. Dessutom hade han specialgjorda polkagrisringar som vi brukade använda för att dekorera granen. Vi åt inte av karamellerna före jul, utan de togs fram på julafton som en del av ”gottebordet”.
ATT HÄNGA UPP polkagrisringarna i granen krävde ett säkert handlag. Jag minns inte att vi barn – i alla fall inte jag – var betrodda med denna uppgift. Mina föräldrar band sytråd om ringen och hängde den i granen i själva tråden. En tappad ring innebar att den gick sönder. När de var upphängda så spred de en frisk doft av polkagris i rummet. Den blandades med doften från granen och skapade en underbar känsla av förväntan inför julen och dess fröjder.
Vi bodde på Hamngatan 13 fram till 1964 och där värmde vi huset med kakelugnar och kaminer. Värmen blev dock ganska ojämn. En ny brasa skapade verkliga temperaturtoppar medan det kunde vara ganska kyligt på morgnarna då elden hade brunnit ut. De höga temperaturerna påverkade polkagrisringarna som under juldagarna gick från perfekt cirkelform till oval.
INSTÄLLNINGEN TILL sötsaker var mer liberal för drygt femtio år sedan. Efter julafton stod karamellerna framme och vi åt varje dag, från morgon till kväll. Julen 1967 eller 1968 var den sista med Uttkes karameller i vårt hem. Tillverkningen upphörde sedan. Vi visste att det skulle bli så och sista julen präglades av ett visst vemod över att inget i världen kan få bestå. Jag vill minnas att mina föräldrar sade att tillverkningen av karamellerna var väldigt arbetsam och att Elisabeth Persson började bli gammal och inte orkade fortsätta. Det handlade inte bara om tungt arbete utan också om stora
NATURLIGTVIS FINNS DET också en historia bakom Uttkes. Den handlar om kvinnligt entreprenörskap, positiva personligheter men också om livsförhållanden som inte alltid var så enkla.
Eleonora Uttke föddes 1841 som dotter till pigan Ingejerd Persdotter i Risarp, Harplinge. Fadern valde att gifta sig med en annan kvinna. Ensamma mödrars situation var svår vid den här tiden. Då en halvsyster med namnet Johanna föddes blev det säkert inte lätt för mamma Ingejerd.
Med tiden sökte hon sig till Halmstad och började försörja sig genom att koka karameller. Hon höll till på andra våningen i ett hus på Hospitalsgatan. Dottern Eleonora hjälpte sin mor och tog med tiden över rörelsen. Exakta årtal för detta finns inte tillgängliga. Men vi vet att när gamla läroverket startade sin verksamhet 1869 drygt hundra meter från karamellaffären ska detta ha varit mycket gynnsamt för försäljningen. Att Eleonora hade ett positivt och trevligt sätt och var populär bland skolpojkarna bidrog också till framgången.
Uttkes karameller var under ett helt sekel ett begrepp i Halmstad. I dag berättar Anders Bergenek om företagets historia, och om de starka kvinnor som drev verksamheten. De hemliga recepten låter sig dock inte beskrivas – de tog den sista ägaren med sig i graven.
MEN DEN UNGA karamellkokerskan var redan gift - 1865 hade hon äktat skomakargesällen Nils Uttke, bördig från Perstorp. Sonen Pari-