”Då var då, nu är nu, sen är sen...”
Janne Jönsson klev under sommaren av som HBK:S chefstränare för att via managerrollen sedan hamna i Japan och Sanfrecce Hiroshima som han räddade kvar i J League.
Det finns, enligt uppgift, drygt 128 000 Jan i Sverige. Plus drygt 80 av kvinnligt kön. Jag är en. Janne Andersson, Janne Jönsson, Jan Carlzon, Janne Schaffer, Carl Jan Granqvist, Jan-ove Waldner, Jan Björklund, Jan Guillou och Jan Långben (nåja, han finns ju som seriefigur...) några andra. Jan – en kortform av Johannes med tyskt ursprung som kom till Sverige på 1600-talet och som betyder ”Herren är nådig” eller ”Gud har förbarmat sig”. Med namnsdag den 11 januari. Det här ska handla om Andersson och Jönsson. Två fotbollstränare och Halmstadsöner med helt olika öden under 2017 vars vägar korsades för första gången 1990 när en då 28-årig Andersson lyftes upp som assisterande tränare i HBK där Jönsson tillhörde veteranerna.
VISSERLIGEN SLUTADE ÅRET i dur även för Jönsson när han lyckades med sitt uppdrag, att rädda kvar Sanfrecce Hiroshima i J League och det utan kval.
– Ett äventyr och en stor utmaning som det var svårt att tacka nej till där det har gått undan på slutet, sa han vid flytten.
Men det var förstås inte i en skyskrapa på 21:a våningen i den historiska staden som Janne hade tänkt att sätta punkt för sin sejour i HBK som hade inletts säsongen 2015 när han under uppmärksammade former hade tagit över efter den sparkade Jens Gustafsson.
Men där han, bakbunden ekonomiskt och utan rätt verktyg, förutom två magiska kvalmatcher mot HIF hösten 2016 egentligen aldrig hittade rätt.
– Det har varit en överbelastning med för många roller, där jag på alltför många träningar har haft mobilen på. Därför har jag själv varit i de tankarna, medgav han.
I stället fick Janne, efter blott en vunnen match och sex ynka poäng på tolv matcher under våren, kliva av i juni för att bli manager med helhetsansvaret för det mesta förutom själva coachningen.
– Det är en ledsam ordförande och en ledsam styrelse som tvingas ta detta beslut. Men även om vi har spelat bra på sistone så har det inte genererat några poäng och då är det vår plikt att agera, förklarade Hbk-ordföranden Tony Karlsson.
ALLSVENSKANS YNGSTE TRÄNARE, Igor Krulj, tog över. Men utan Sead Haksabanovic som hade sålts till West Ham för drygt 30 miljoner kronor, utan Ivo Pekalski som inte ens hann med en match i Oxford innan han gick sönder, utan måltjuven Fredrik Olsson som släpptes till konkurrenten J Södra, utan och med en Johan Oremo som korsbandsskadades bara efter några matcher och utan några förstärkningar i övrigt som lyfte laget beseglades HBK:S öde i omgåg 28. Trots en storspelande Isak Pettersson i målet, trots en markant uppryckning och trots en 3–5–2-uppställning som hittades för sent. Men som lovar gott inför 2018.
För Jan-olof Andersson, uppfödd och fotbollsfostrad på Alevallen i Halmstad, gick det som bekant desto bättre.
– Jag har fått det här jobbet för att jag varit den jag är. Så det tänker jag fortsätta med. Sedan får vi väl se till att vinna en och annan match – då tror jag att det här blir bra.
Det var så Janne uttryckte det när vi träffades i Toulouse sommaren 2016 mitt under Em-slutspelet. Då hade han ännu inte börjat sitt nya jobb som förbundskapten.
Resten är ett stycke svensk fotbollshistoria. När Sverige förlorade borta mot Frankrike samma höst efter att stundtals ha dominerat mot de vice europamästarna började alla tro på det ”omöjliga”. Och när Sverige i somras dels vände underläge mot Cristiano Ronaldos Portugal, visserligen i en vänskapslandskamp men ändå, dels 2–1-besegrade Frankrike på Friends efter Ola Toivonens galna mål från egen planhalva växte glöden till en låga om en sommar i Ryssland 2018.
– Att få delta i ett fotbolls-vm – större blir det inte för mig. Inte ens ett OS är större, påpekade Janne när han bjöd på fika i radhuset på Lidingö i september.
INTE ENS ITALIEN som inte hade missat ett Vm-slutspel sedan 1958 kunde stoppa de drömmarna för Jannes och hans stolta landslag. Måndagen den 13 november på San Siro i Milano var Sverige utan fixstjärnan Zlatan Ibrahimovic i Vm-slutspel efter att på vägen dit ha mött tre tidigare världsmästare. Det hade inget annat lag i fotbollshistorien tidigare mäktat med.
”Då var då, nu är nu, sen är sen.” Jannes mantra blev ett av årets mest välkända citat.
I sommar spelar Sverige Vm-slutspel i fotboll – för första gången sedan 2006. Med en Halmstadson som förbundskapten och en stab fullspäckad med före detta Hbk:are. Smaka på den!