Varför talas om hastigheten på järnvägen?
KOLLEKTIVTRAFIK. Skulle det inte vara bättre att tala om att det ska finnas väl fungerande järnvägar i ett riktigt nät som vi kan lita på. Vi har sedan många år kört tåg långt över 300 kilometer i timmen på nuvarande järnväg. Sedan är det väl då frågan om hur ofta och hur länge de ska stoppa.
Frågan om järnvägen med snabbtåg mellan Stockholm, Malmö och Göteborg har snart diskuterats i 50 år, även om den rent valtekniskt dammades av 2013 med ett dåligt genomtänkt uttalande.
DET KAN VARA vettigt att bygga en direktjärnväg från Göteborg till Nässjö där den möter nuvarande Södra stambanan, att avlasta hårt trafikerade sträckor så dessa kan underhållas på ett vettigt sätt. Att satsa på att containrar kan gå med järnvägsfrakt i stället för att släpa omkring dem på våra landsvägar är väl en bra infrastruktursatsning.
Redan på 1960-talet kunde tåg framföras i 500 kilo-meter i timmen och nu planeras tågtrafik i vakuumtunnlar med en hastighet på 4 000 kilometer i timmen. Vad är det att se fram emot att åka tåg i drygt 300 kilometer i timmen på svenska järnvägar när vi under många år har kunnat önska oss att befintliga tåg ska vara mer tillförlitliga? Det är väl bättre att sköta det vi har än att fantisera om sådant som redan är omodernt till framtiden.
VÅRA POLITIKER säger ibland att de måste kunna komma med sådana beslut så att de inte tappar förtroendet totalt. Ändå sitter där i riksdagen 349 personer som inte inser att de tappat förtroendet hos många och följer Eudirektiv. Det partiet som föreslår att minska antalet i vår riksdag, det vinner väl många röster.
Rune Jakobsson