EXKLUSIV PRYDNAD OCH FATTIGMANSROS

Redan för 1 500 år sedan odlades pioner i Kina men då mest för rötternas medicinska egenskaper. Efter hand började de odlas mer och mer för sin skönhet. Buskpioner fick bara odlas i de kejserliga trädgårdarna som exklusiva prydnadsväxter.

I GREKLAND omnämns pionen första gången av filosofen och naturforskaren Theofrastos, han levde cirka 370–285 f Kr. De arter han kände till var sannolikt bergpion och korallpion. Den mest kända pionen var länge den dubbla röda bondpionen ”Rubra plena”.

I slutet av 1700-talet kom buskpionerna till Europa. Efterfrågan ökade snabbt och ett förädlingsarbete började. Det var främst i Frankrike och England som nya pioner togs fram.

Den första rosa fyllda luktpionen, ”Edulis superba” presenterades på en utställning i Paris av Nicolas Lemon. Många av de sorterna är fortfarande populära som till exempel ”Festiva maxima”, ”Felix Crousse” och ”Sarah Bernhardt”.

I MITTEN AV 1800-TALET tog utvandrarna från Europa med sig pionrötter till Amerika. Där startade snart en pionrush och stora pionodlingar växte fram.

I dag finns ett 30-tal vilda pionarter i ett bälte från Portugal vidare över medelhavsområdet och bort till Kina och Japan. I USA finns det två vilda arter.

BONDPIONEN ÄR EN korsning av bergpion och turkisk pion. Den är härdig och trivs bäst i kalkhaltig lerjord. Bondpionen har ibland kallats fattigmansros.

Prunkande, prydande buskpion, gul ”Bartzella”. En hybridpion vars vuxna planta kan ha upp till 60 blommor! I stället för en ros?