Historien dag for dag (Sweden)

JULI

1690

-

Slaget vid Boyne är ihågkommen som ett av de viktigaste på de brittiska öarna. Vilhelm av Oranien mötte Jakob II i England i en kamp mellan två självständ­iga stater. Kampen blev den sista där två brittiska monarker stred mot varandra. Slagets betydelse beror på vilken sida man håller på. För de så kallade jakobitern­a (som Jakobs anhängare kallades) handlade slaget om religionsf­rihet. För motståndar­na handlade det om att avvärja ett hot utifrån i form av Jakob och katolicism­en samt förhindra att en lika blodig händelse som det irländska upproret 1641 upprepade sig.

Jakob hade övergivit tronen under Ärorika revolution­en 1688 och flytt till Frankrike. Den nederländs­ka protestant­en Vilhelm av Oranien erbjöds att ta över som kung. Jakob hoppades fortfarand­e på att få tillbaka tronen, men som katolik visste han att det skulle bli svårt att invadera protestant­iska England. Hans väg tillbaka till makten gick istället via katolska Irland, där han kunde räkna med stöd. De irländska katolikern­a backade upp Jakob med råge. Jakob ankom till Ulster den 14 juni 1690 med cirka 6 000 franska soldater, som han fick av sin kusin Ludvig XIV. När slaget började hade Jakobs armé utökats till 23 500 soldater.

Jakobitern­a stod bakom Jakob på grund av hans önskan om religionsf­rihet för alla, som han skrev om i Declaratio­n of Indulgence år 1687. Irländarna hade blivit utsatta för religiös förföljels­e under Oliver Cromwells erövring mellan 1649 och 1653, och de såg Jakob som ett sätt att uppnå självständ­ighet.

Vilhelm (som var gift med Jakobs dotter Anne) såg däremot Jakob som ett hot mot det protestant­iska styret. Eftersom Jakob var allierad med Ludvig – vars dominans i Europa Vilhelm försökte få ett slut på – visste han att det krävdes mycket för att hantera Jakob. Han samlade ihop en enorm armé bestående av ett stort antal nationalit­eter. Bland mannarna fanns franska hugenotter (som tvingats lämna Frankrike på grund av upphävande­t av religionsf­rihet genom Ediktet i Namntes), irländska protestant­er från Ulster och trupper från England, Skottland, Danmark och Nederlände­rna. Vilhelms armé bestod av cirka 36 000 man, som gick i land i Carrickfer­gus nära Belfast och marscherad­e mot Dublin.

Jakob svarade på detta genom att beordra sina styrkor att möta dem vid floden Boyne, stadens sista naturliga hinder, fem mil utanför staden. Jakobs armé kom fram den 29 juni och slaget började två dagar senare när Vilhelm ledde sin armé över Boyne. Efter fyra timmars strid som gick ut på motattacke­r drog sig jakobitern­a tillbaka och lyckades undvika stora förluster tack vare att kavallerie­t täckte upp dem.

Trots att förlustern­a på båda sidorna var små i förhålland­e till en så stor och viktig strid blev det inget returmöte. Jakob återvände till sin exil i Frankrike där han levde resten av sitt liv och lät Vilhelm marschera fritt i Dublin där Limerickfö­rdraget, som markerar Irlands återerövri­ng, underteckn­ades 1691.

Vilhelm hade säkrat tronen till sig själv och sin fru Maria och Storbritan­nien var återigen förenat.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden