14 VACCIN MOT SMITTKOPPOR

1796

Smittkoppor hade plågat människor redan i förhistorisk tid och uppdraget att besegra sjukdomen ledde slutligen till att sjukdomen kunde utrotas. Det första symptomet på det dödliga viruset var distinkta utslag. Sjukdomen förstörde vävnad och försvagade immunsystemet, vilket ledde till smärtsamma hudlesioner som fylldes med tjock vätska på bara några dagar. Om patienterna hade tur kunde de överleva, men de flesta som gjorde det fick vanställande ärr. Det fanns ingen bot och de drabbade dog vanligtvis på mindre än två veckor – tills den brittiska läkaren Edward Jenner började forska om att utveckla ett vaccin.

Jenners arbete ledde inte bara till att förebygga smittkoppor hos miljontals människor, det blev också grunden till de vaccin som räddar livet på oss idag. Engelsmannen kände till sägnen om att mjölkpigor inte smittades av smittkoppor, men han upptäckte att korna smittade dem med ett liknande virus som kallas kokoppor.

År 1796 tog han var från en kokoppsblåsa, skar en pojke i armen och applicerade vätskan i såret. När barnet senare utsattes för smittkoppor var han immun. Jenner insåg att det var möjligt att skapa ett förebyggande vaccin genom att framkalla en immunreaktion mot en liknande men mindre dödlig sjukdom. Forskare hade ännu inte upptäckt virus, men Jenners framtidsinriktade lösning innebar att han kunde lösa problemet trots att han inte helt förstod de mystiska mikroberna. Jenner dog 1823 och 30 år efter hans död blev vaccination mot smittkoppor obligatoriskt. Sjukdomen utrotades helt år 1980.